”Jag gick bara sex år i grundskolan. Jag levde på socialbidrag i över tio år och hängde på arbetsförmedlingen i flera år utan att få jobb. Jag ansträngde mig verkligen, men jag hade inget att komma med, ingen utbildning, ingen arbetserfarenhet. Lärarassistentutbildningen här på folkhögskolan öppnade dörren till både samhälle och arbetsliv.
Jag har varit soc-fri i åtta år nu. Mardrömmen vore att hamna där igen. Jag kände mig så kränkt alla de åren. Man ägs av någon annan, det känns som rent tiggeri. Lönen kommer alltid den 25:e. Det visste man aldrig med socialbidraget. Det var en ständig oro. Jag har fått gå från heltid till tio timmar i veckan. Min hyra är lika hög som min lön. Jag jobbar extra och lever hellre på det lilla jag har än att gå till socialen.
Om utbildningen inte blir av hamnar jag troligen där igen. Jag har haft så låg lön att jag inte haft råd med a-kassa. Jag har två söner att försörja, de är 14 och 18 år.
Det är nästan omöjligt att få jobb. Jag fick sparken från en advokatfirma när de fick reda på att jag är rom. De började bete sig jättekonstigt, lade pengar på ett bord för att kolla mig och sedan fick jag sparken fast de lovat mig fortsatt kontrakt. Det här är något alla romer möter varje dag. Innan berättade jag aldrig för någon att jag var rom. Men efter den händelsen bestämde jag att jag aldrig mer ska dölja mitt ursprung. Jag tänker vara stolt över den jag är. Utbildningen har gett mig självförtroendet tillbaka.”