Överallt detta vatten. En och annan stockholmare och besökare har nog tänkt att det skulle kunna utnyttjas mer. Även Stockholms stad och landstinget har funderat över det i omgångar. Regionplane- och trafikkontoret (RTK) på landstinget har gjort flera utredningar sedan 1990-talet och svaren är alltid desamma: färjetrafik är dyrt jämfört med andra kollektiva färdmedel.
Anledningen är att båtar drar mycket bränsle, säkerhetsbestämmelser gör att personalkostnaderna blir högre och båtar som kan användas året om, även när det ligger is, är dyra att investera i.
– Det är inget som bär sig så det är en prioriteringsfråga, och landstinget har alltid kommit fram till samma nej, oavsett majoritet. Tekniskt vore det inga problem, säger Mikael Freimuth (M), ordförande i landstingsägda Waxholmsbolaget.
Waxholmsbolaget har hand om skärgårdstrafiken som subventioneras till två tredjedelar.
Deras båtar gör också några stopp nära staden, på Lidingö, Nacka Strand in mot Nybroviken. Så finns Djurgårdsfärjorna från Slussen till Allmänna gränd vid Gröna Lund. Det går också en Djurgårdsfärja från Nybroviken under sommartid som drivs av Strömma kanalbolaget.
Kortfärjan ”Lotten” mellan Hammarby sjöstad och Södermalm har tät trafik, subventionerad av Stockholm stad som en gång valde bort att bygga en bro. Samma rederi håller också entimmestrafik in mot Nybrobryggan med några stopp på vägen. Och från bryggor på Lidingö och Nacka finns under delar av året en färja som går mellan kommunerna och in mot Nybroviken, med ganska glesa turer.
Trafikanter är dock inte förtjusta i kollektivtrafik som går sällan. Göran Tegnér är trafikkonsult på WSP Sverige och har utrett möjligheten för nya färjelinjer för såväl privata rederier som Stockholms stad. Han följer också noggrant med i landstingets utredningar.
– Deras senaste tyckte jag var ensidig. Man varierade inte turtätheten, utan räknade på en ganska låg turtäthet. Då blir det svårt att nå lönsamhet, säger han.
– Jag tror på båttrafik, för vi har så mycket vatten och det är attraktivt för resenärer. Man kan ta bättre betalt, så det borde gå att få ekonomi i det om landstinget bidrar.
Under förra mandatperioden, då S var i majoritet tillsammans med MP och V, drev framför allt staden frågan framåt. Med pengar från miljömiljarden skulle staden stå för bryggor, men också investera i biogasfärjor, eller så kallade sjöbussar. Landstinget skulle stå för driften.
– Det var lätt att samla intressenter. Men alliansen stoppade upphandlingen det första de gjorde, säger Yvonne Ruwaida (MP).
MP fortsätter att titta på frågan och har nu flera förslag på linjer där man tror att färjetrafik skulle ha ett tillräckligt stort underlag och bidra till att lösa Stockholms trafikproblem. Förslagen innefattar bland annat persontrafik mellan Slussen och Bällstavik via Lilla Essingen, linfärja mellan Norr Mälarstrand och Söder Mälarstrand, Ulvsunda – Fittja och Slussen – Nacka strand.
Ulla Hamilton (M), miljö- och trafikborgarråd i Stockholm, hälsar genom sin pressekreterare att ”färjetrafik är ett otroligt trevligt inslag i Stockholm. Men det är landstinget som står för kollektivtrafiken. Den gränsen håller vi hårt på.”