Det finns rester av läkemedel i Stockholms dricksvatten, men halterna är mycket låga. Den narkotikaklassade substansen tramadol finns det mest av. I det vatten som släpps ut från reningsverken är halterna högre och det finns bevis för att fisk kan påverkas.
Landstinget analyserar sedan 2005 halterna av ett antal substanser från läkemedel i det vatten stockholmarna dricker. Det finns rester av smärtstillande medel, blodtryckssänkande medel och lugnande medel – men halterna är mycket låga. De mäts i nanogram – miljarddels gram – per liter. Den dos en människa får i sig under ett livs drickande motsvarar mindre än ett piller.
– Och då ska man komma i håg att kroppen avsöndrar substanserna. Människan påverkas inte, lugnade docent Joakim Larsson som forskar om läkemedelsrester på Sahlgrenska akademin i Göteborg när mätningarna för 2008 presenterades på onsdagen.
Halterna av de substanser som analyserats i fyra år ligger på oförändrat låga nivåer. I år har den smärtstillande substansen tramadol, som narkotikaklassades tidigare i år, analyserats för första gången.
Tramadol finns i väsentligt högre halter än de andra substanserna. Det kan tyda på att det använts flitigt av människor vars avlopp mynnar i Mälaren eller att det inte bryts ned lika fort som andra läkemedel. Även halterna av tramadol är så låga att de inte får landstinget att slå på larmklockan.
– Även om halterna är låga ska vi förstås se till att så lite som möjligt av läkemedel släpps ut i naturen. Det gör vi bland annat genom att undvika att hälla läkemedel i avloppet och genom att gå över till mer miljövänliga substanser, säger miljölandstingsrådet Gustav Andersson (c).
Det finns substanser som antingen försvinner innan de når vattnet eller renas till nästan hundra procent i reningsverken. Dit hör exempelvis vanligt penicillin och paracetamol som finns i många smärtstillande preparat.
– Vi jobbar för att minska bruket av de substanser som vi kan mäta i vattnet. Vi gör det bland annat genom EU. Sverige är ju ett litet land på läkemedelsindustrins världskarta, konstaterar landstingets miljödirektör Åke Wennmalm.
Stockholm får sitt dricksvatten från Mälaren, som tar emot avloppsvatten från hela Mälardalen. Stockholms avloppsvatten släpps ut i Saltsjön. Utanför Henriksdals reningsverk är halterna av olika substanser 10–50 gånger högre än i Mälaren.
Det betyder inte att de är alarmerande höga. Men om man bestämmer sig för att försöka rena avloppsvatten från läkmedelsrester är det fullt möjligt.
– Vi kan få bukt med alla substanser vi känner till utom möjligen en. Men det kostar stora pengar att installera ny teknik, betonar Berndt Björlenius, utredningsingenjör på Stockholm Vatten.
Studier på enkla vattenorganismer visar att de inte påverkas av läkemedelssubstanser. Däremot visar andra studier att fiskar påverkas av exempelvis p-pillerrester. Tvekönade fiskar och fiskar med störd fortplantningsförmåga finns i förorenade vatten i hela Europa.
– Och i länderna i Sydöstasien där de flesta läkemedel tillverkas finns stora bekymmer med enorma halter av läkemedelsrester i vattnet vid fabrikerna, påpekar Joakim Larsson.