Säga ”Va?!” en gång till eller bara le vagt och se ut som om du hörde?
Mer än varannan svensk tycker att det kan vara svårt att höra och samtala på restauranger och kaféer. I Stockholm finns flera kaféer där det är omöjligt att prata utan att skrika.
Ibland är det svårt att göra sig hörd. Av 44 undersökta restauranger och kaféer i huvudstaden är det bara tre som har fått godkänt av Hörselskadades riksförbund.
På sex av de slumpvis valda ställena var ljudmiljön så usel att det inte gick att uppfatta vad som yppades i vanlig samtalston.
Så är det på det kafé som kakelugnsmakaren John Josephson sitter på vid Odenplan på torsdagen.
– Va? frågar han, skrynklar pannan och lutar sig framåt för att kunna höra vad kollegan Emanuel Apell, som sitter mitt emot, säger.
– Här var det livligt, vi får snacka i bilen sedan i stället, konstaterar John Josephson och hugger in på lunchen som ackompanjeras av besticksskrammel, porslinsklirr, stolskrapningar, spridda skratt, bebisröster, ångljud från espressomaskinen, dunk när maskinens kafferester slängs och hela tiden en jämn ljudmatta av sorl där plötsligt höjda röster gör att enstaka ord från de andra gästerna är urskiljbara.
– Man känner stress av att vara i en sådan här miljö egentligen. Öronen får koppla av när vi går ut härifrån. Vitsen med att gå på kafé eller restaurang är ju att sitta och ta det lugnt, säger John Josephson.
Kollegan Emanuel Apell är lite mer tolerant, även om han får säga om flera av sina svar på DN:s frågor. I vissa fall tycker han att det är okej att besöka ljudligare kaféer.
Utegäster tycks vara vana vid att tvingas låta stämbanden jobba lite mer än normalt.
I en undersökning som Hörselskadades riksförbund har beställt tycker drygt varannan av de 1.000 personer som svarat att de ofta eller ibland har svårt att höra och samtala på kaféer och restauranger. Mer än hälften undviker ställen där de vet att ljudmiljön är dålig.
Resultatet rör folk i allmänhet och inte specifikt personer med hörselproblem.