- Politikerna har svikit ungdomarna, säger Diana Pettersson Svenneke, som utbildat fritidsledare sedan mitten av 1980-talet.
Förra veckan rapporterade DN om de kraftiga nedskärningar som gjorts inom den öppna ungdomsverksamheten de senaste 25 åren. Sedan 1981 har anslagen till bland annat fritidsgårdar och ungdomshus mer än halverats.
Oppositionsborgarrådet Roger Mogert (s) anser att socialdemokraterna har anledning att vara självkritiska. Neddragningarna har lett till ökade kostnader för kriminalitet och social utslagning, menar han.
Kultur- och idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (fp) har en annan bild. Bantningen av den öppna ungdomsverksamheten har delvis kompenserats av satsningar inom kultur och idrott, hävdar hon (hur mycket utreds just nu av Stockholms stads forskningsenhet). Förändringen är enligt Sjöstedt en anpassning till ungdomarnas egna behov och önskemål.
DN:s kartläggning visar dock att det är de välbärgades behov som prioriterats. I Rinkeby-Kista går endast 4 procent av stadsdelens barn och ungdomar i Kulturskolan. Även i andra ytterområden, som Skärholmen och Tensta, når verksamheten få.
- Kulturskolan utnyttjas mest av barn och ungdomar i de högre socioekonomiska grupperna. Det är samma sak i hela landet, säger Ulf Blomdahl, forskningsledare på Stockholms stads idrottsförvaltning och kulturförvaltning.
Samma mönster går igenom inom föreningslivet. Ju lägre socioekonomisk tillhörighet en grupp har, desto färre deltar i idrotts- och kulturföreningar. Dessutom sjunker intresset i takt med att ungdomarna blir äldre. Få är kvar när de når de övre tonåren.
- Det här gäller i alla typer av bostadsområden, inne i stan, på Östermalm och på Lidingö. De lägre socioekonomiska grupperna deltar mindre i föreningslivet och går mer på fritidsgård visar forskningen, säger Ulf Blomdahl.
Jan Jönsson (fp), ordförande i Skärholmens stadsdelsnämnd, håller inte med sin partikollega Madeleine Sjöstedt om att det är ungdomarnas egna behov som styrt utvecklingen.
- Utifrån Skärholmens perspektiv så stämmer det inte. Här finns ett tydligt behov av fritidsgårdar, det är få som är med i föreningar och många bor trångt hemma. Men det finns ett innerstadsperspektiv bland politikerna i Stadshuset, säger han.
Enligt Jan Jönsson har ytterstadsdelarna alltid varit lågt prioriterade, även om det ibland låtit annorlunda i retoriken. Ungdomarna är visst intresserade av idrott, säger han, men inte på samma sätt som i en del andra områden. Här sker idrottandet mer spontant.
- Problemet just nu i Skärholmen är att vi fått husbyggen på våra fotbollsplaner. Man säger hela tiden att vi ska kompenseras men det har inte skett, säger han.
Diana Pettersson Svenneke är lärare på Skarpnäcks folkhögskola och har utbildat fritidsledare sedan mitten av 1980-talet. Hon anser att politikerna har svikit Stockholms ungdomar.
- Verksamheterna har utarmats på personal och lokalerna har krympts in absurdum. Politikernas ambition verkar stanna vid att ungdomarna inte ska bli kriminella, säger hon.
Och det är ingen slump att det är de svagaste grupperna som har drabbats hårdast, anser hon.
- Det är självklart lättare att skära ned om man inte riskerar några proteststormar. Tyvärr är det så politikerna tycks resonera. Att man riktar resurserna till dem som skriker högst.