NÄR KAROLINA och Antti Antonov fick höra att en läkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus gripits av polis, misstänkt för mord, gick det kalla kårar längs ryggen. För två år sedan, när paret väntade trillingar, vistades de själva på sjukhuset.
- Det kändes helt absurt när vi fick höra det . Vi tänkte att det kan bara inte vara sant, säger Karolina.
LÄKAREN, som nu sitter häktad misstänkt för dråp, har enligt kammaråklagare Elisabeth Brandt medvetet dödat ett svårt sjukt barn med en dödlig dos lugnande och smärtstillande medel.
- Vi vet att även Valdemar fick morfin innan han somnade in. Men det känns oväsentligt. Vi hade redan fattat beslutet och tagit farväl. Vi är bara tacksamma för att han slapp lida, säger Karolina.
Det var tidigt på våren, i början av april för två år sedan, som Karolina födde tre små pojkar, endast 24 veckor gamla. En av dem var död redan vid förlossning, en var svårt sjuk.
- Vi såg direkt på läkarnas reaktion att det ena barnet var i mycket sämre tillstånd än det andra, berättar Antti.
Läkarna visade bilder på pojkarnas hjärnor. De visade att den ena pojkens hjärna var ungefär en tredjedel så stor som den andras. På morgonen kallades paret in till ett samtal, där flera läkare och experter deltog. Beskedet var att Valdemar hade ytterst små chanser att överleva och att han aldrig skulle kunna leva ett normalt liv. Tillsammans beslutade de att respiratorn skulle stängas av.
- Beslutet var inte lätt att fatta, men ändå inte svårt. Vi kände att vi gjorde det rätta, säger Antti.
LÄKARNA GAV HELA TIDEN klara och raka besked och paret Antonov upplevde att de var i trygga händer.
På eftermiddagen samlades hela familjen, Karolina, Antti och deras tre äldre barn, på sjukhuset. Pojkarna låg i var sin kuvös, iklädda små dopklänningar. Prästen döpte dem till Vincent och Valdemar.
- Det var en fin stund. Det känns skönt att hela familjen var med, säger Karolina.
NÄR RESPIRATORN kopplades bort lades Valdemar i mammas famn. Efter tio minuter somnade han in.
- Det var oerhört sorgligt, men samtidigt så vackert. Valdemar fick dö på ett värdigt sätt, säger Antti.
Nu har det snart gått två år. Vincent är en pigg och charmig kille som tycker om att leka med bilar och äta glass. Minnet av Valdemar lever kvar i familjen.
Nu är de oroliga för vad som ska hända med andra par som hamnar i samma situation. Läkarna de träffade vågade fatta snabba beslut, vågade ge goda råd och rekommendationer. Och de vågade föra en dialog utan att stjälpa över hela ansvaret på föräldrarna.
- Det vore tragiskt om det här leder till att läkarna blir rädda och inte vågar ta beslut av rädsla för att få problem efteråt. Vi hade inte velat att de skulle ha lagt över allt ansvar på oss, säger Karolina.