De senaste 20-30 åren har invånarna i Stockholms län tenderat att rösta mer borgerligt än invånarna i resten av landet. Samtidigt har väljarna i landstingsvalet och i kommunvalen i Stockholm, Huddinge och Järfälla haft för vana att alltid rösta bort det styrande blocket.
Även kommuner som Sigtuna, Upplands Väsby och Haninge har bytt majoritet flera gånger sedan 90-talets början. Den sluttande trenden för Socialdemokraterna ledde till valförlust i Sundbyberg 2006 och det var nära att de borgerliga tog över i Upplands-Bro och Södertälje.
Det finns stora likheter mellan borgerliga och rödgröna kommuners satsning på medborgarnas välfärd. Men det finns förstås skillnader. Borgerliga kommunalråd är mer benägna att låta privata företag hantera välfärden, men det finns privata aktörer även i rödgröna kommuner. De rödgröna värnar de allmännyttiga bostadsföretagen och är inte överdrivet intresserade av att hyresrätter ombildas till bostadsrätter. Borgerligt styrda kommuner fokuserar mer på låga skatter.
Opinionsmätningarna visar att läget nu liknar läget inför valet 2006. De två stora partierna har ungefär samma strategi när det gäller att övertyga väljare om hur de ska rösta i kommunvalen i Stockholms län. De lägger mer krut på de kommuner där det är jämnt mellan blocken och där det gäller att försvara makten eller erövra den.
– Vi satsar lite extra i de kommuner vi styr i och några andra som Haninge, Huddinge, Upplands Väsby och Järfälla, säger Mikael Damberg, ordförande för Socialdemokraterna i Stockholms län.
Den satsningen består bland annat i mer hjälp med politikerbesök och dörrknackning från centralt håll i de utvalda kommunerna.
Mikael Damberg tror att starka profiler som Anders Lago i Södertälje, Anders Johansson i Sigtuna och Carin Jämtin i Stockholm kan komma att bidra till ett bra valresultat i de kommunerna.
Catharina Elmsäter-Svärd, ordförande för Moderaterna i Stockholms län, pekar ut ungefär samma kommuner som Mikael Damberg när hon pratar valstrategi.
– Fast vi kampanjar flitigt även i de kommuner som vi räknar som säkra borgerliga i kommunvalet. Det gör ju skillnad om dessa borgerliga väljare går och röstar eller ligger på sofflocket, påpekar hon.
Catharina Elmsäter-Svärd hoppas på borgerlig seger i Sundbyberg utan efterföljande avhopp, och drömmer om borgerlig seger i hemkommunen Södertälje. Där blev röran stor efter valet 2006 med två nationaldemokrater, två sverigedemokrater och två pensionärspartister som vågmästare. Det ledde till fortsatt rödgrönt styre med ett avtal om att komma överens med de borgerliga inför alla stora beslut - speciellt budgetarna.
Catharina Elmsäter-Svärd håller med om att Anders Lago som person kan dra röster till Socialdemokraterna, men misstänker att det finns många väljare som är missnöjda med den ekonomiska politiken och de många stora kommunala bolagen i Södertälje.
Även i Upplands-Bro, Sigtuna och Haninge blev Sverigedemokraterna - ensamma eller tillsammans med andra - vågmästare. Det ledde till att Folkpartiet gjorde upp med Socialdemokraterna i Upplands-Bro, att Centerpartiet gick över blockgränsen i Sigtuna och att Miljöpartiet gjorde upp med de borgerliga i Haninge.
– Jag tror och hoppas att vi får se samarbeten över blockgränserna i flera kommuner i framtiden. Det är olyckligt om allianser på riksplanet ska styra hur partierna ska agera i varenda kommun, säger Mikael Damberg.
Catharina Elmsäter-Svärd anser också att blockpolitiken inte alltid måste vara huggen i sten.
– Alla partier vill förstås se så mycket som möjligt av sin politik förverkligad. Personkemin kan också öppna för ovanliga samarbeten. För oss som ofta är stora i kommunerna i Stockholms län gäller det att vi måsta vara snälla också när vi gör upp med partier som är mindre, säger hon.