STHLM

Valfriheten till gymnasiet kan begränsas

Foto: Magnus Hallgren

På Norra Real är bara hälften av eleverna på naturvetenskapsprogrammet från Stockholms stad, på Södra latin är de 58 procent. Nu överväger majoriteten i Stadshuset att begränsa det fria gymnasievalet i länet.

– Ett tänkbart alternativ är att göra undantag för de tre mest populära nationella programmen. Men jag vill inte dra förhastade slutsatser, det här är en av 2016 års stora utbildningsfrågor. Vi ska ta fram en offensiv strategi för att bygga ut gymnasieskolan, säger skolborgarrådet Olle Burell (S).

Den ökade rörligheten i länet märks tydligt på de kommunala gymnasieskolorna i Stockholm. Proportionerna mellan elever som bor i Stockholm och elever som bor i andra kommuner har förändrats. 2009 var 74 procent av eleverna som antogs till kommunala skolor i Stockholm bosatta i Stockholm. 2015 var de 62 procent.

– Vi förstod redan före valet att en av våra stora utmaningar är att bygga ut kapaciteten i gymnasieskolan – och vi har i första hand ansvar för våra kommuninvånare, säger Olle Burell.

På naturvetenskapsprogrammet är i dag andelen Stockholmselever på de populära skolorna Norra Real 51 procent, Södra latin 58 procent och Kungsholmens gymnasium 59 procent. De minst populära gymnasierna har de högsta andelarna Stockholmselever.

Andelen Stockholmselever som blir antagna till kommunala skolor i andra kommuner har ökat från 9 till 15 procent mellan 2009 och 2015.

Utbildningsförvaltningen har utvärderat länets gymnasiesamverkan. De har också analyserat vad som händer om Stockholm lämnar samverkansavtalet, eller gör förändringar i det, till exempel genom att undanta naturvetenskaps-, samhällsvetenskaps- och ekonomiprogrammen.

Elever som bor i Stockholm får i så fall ökad tillgång till utbildningsplatserna på stadens kommunala skolor på de högskoleförberedande programmen, främst på de populäraste skolorna.

De elever som skulle få en i huvudsak förbättrad valfrihet är stockholmare med relativt höga meritvärden, cirka 250–310, och Stockholmselever med lite lägre meritvärden, cirka 200–250.

En testkörning som har gjorts visar – även om resultatet får tas med en nypa salt – att om Stockholm skulle avsluta samverkansavtalet gällande de tre mest populära programmen skulle 2015 ytterligare cirka 780 Stockholmselever ha antagits till Stockholmsskolor.

Däremot skulle Stockholmselever, på grund av ökad konkurrens, få svårare att komma in på populära friskolor. Elever från andra kommuner med höga meritvärden skulle naturligt nog också få en minskad reell valfrihet.

Om avtalet sägs upp eller begränsas skulle Stockholms stads behov av nya utbildningsplatser också minska något. Och staden skulle spara pengar. Det är dyrt att bygga skolor och länets elevers längtan till innerstan kan innebära att Stockholm gör ekonomiska åtaganden som i hög grad gynnar andra kommuner. Även om Stockholm får ersättning för eleverna kompenserar det inte för byggkostnaderna.

– Det är inte rimligt att Stockholms stad ska stå för nästan all utbyggnad av gymnasiekapaciteten, säger Olle Burell.

Dessutom är det i stort sett fullt i innerstan, därför talar majoriteten om citynära gymnasiekluster, i Globenområdet, Liljeholmen, Konradsberg, Kista och kanske i framtiden i Farsta.

Men vad tycker eleverna? Utvärderingen visar att valfriheten i sin nuvarande mycket långtgående utsträckning uppfattas som självklar av dem. Om inskränkningar görs i valfriheten kommer de troligen att uppfattas som kontroversiella av eleverna.

– Det är en så stor och viktig fråga att vi ska analysera den noga och under året komma fram till hur vi ska göra, säger Olle Burell.

Han har två mål för hur gymnasieregionen ska fungera i framtiden:

att så många som möjligt av Stockholms stads elever får sitt förstahandsval.

att ha ett regionalt tänkande så att kommunerna tillsammans ska kunna erbjuda ett så stort utbud som möjligt.

– Jag vill ha ett möte så fort som möjligt med Kommunförbundet Stockholms län och med företrädare för de andra kommunerna, säger Olle Burell.

Foto: Magnus HallgrenEmilie Westberg, Alva Järneström, Teodor Warpe, Sally Rosenlund, Smilla Ljung och Tore Larsson Forssén läser andra året på Natur- och miljöprogrammet på Norra Real i Vasastan. Foto: Magnus Hallgren.

”Bra att de bästa från hela länet kan komma in”

En kommunal statusskola för studiemotiverade – hemtrevlig men kravfylld. Så beskriver elever på Norra Real sin skola.

– Det är bra att de bästa från hela Stockholms län kan komma in. Det ger alla som är duktiga en möjlighet till bra utbildning, säger Alva Järneström, själv från Järfälla.

Sex elever som läser andra året på Natur- och miljöprogrammet sitter kring ett bord i en korridor på Norra Real.

Miljön är avskalad, men imposant. Det står ”Högre allmänt läroverk” i gyllene versaler ovanför skolans port.

– Det är klart att miljön påverkar oss, det känns i väggarna att vi är här för att studera, konstaterar Alva Järneström som sökte sig just precis hit från den, som hon upplevde det, stökiga grundskolan i hemkommunen Järfälla.

”Skolpalatset”, ja, det kallades så när det uppfördes 1890, är stort och andas anor.

– Det är lite Harry Potters ”Hogwarts” över det, det skapar en viss stämning, med uppstoppade djur och extra allt. Men det är också ganska kallt på vintern och varmt på sommaren, ler Smilla Ljung.

Men det står eleverna ut med, för att komma in på Norra Real är speciellt. De flesta som gör det tillhörde de bästa i sina tidigare klasser, pressen är stor och konkurrensen hög.

De sex elever DN träffar beskriver det som att det generellt sett finns två typer av elever här. De som sökt sig hit enbart på grund av skolans status och de som sökt sig hit för att de verkligen vill plugga.

– Det går aldrig att komma ifrån att statusen har betydelse, även för oss som är här för att faktiskt lära. Det känns bra att säga att man går här, de flesta vet direkt vad det handlar om då, konstaterar Teodor Warpe.

Foto: Magnus HallgrenFoto: Magnus Hallgren.

Bilden är att om man har kommit in här så är man smartare än de flesta andra. Det krävs 312,5 meritpoäng i snitt för att få plats på skolan, näst högst i Stockholm, efter Kungsholmens gymnasium. Förutom studierna i sig är föreningslivet aktivt och skolan erbjuder många olika kulturella aktiviteter, som till exempel biljetter till föreställningar på Dramaten.

– Det är självklart att det blir en speciell sorts människor som går här, både vi och våra föräldrar är engagerade, säger Emelie Westerberg.

Och det är både bra och dåligt, förstås. Andelen elever med utländsk bakgrund är till exempel försvinnande låg och upplevs som ett problem. Risken för att fördomar frodas är uppenbar, menar samtliga sex elever vi möter, men de talar också om det som ett slags fattigdomsbevis.

– Vi går miste om mycket, om andra kulturer, andra slags nätverk. Men det problemet måste regleras mycket tidigare i grundskolan. Den borde få mer resurser så att även studiemotiverade med utländsk bakgrund faktiskt kan ta sig hit, säger Teodor Warpe.

Men att ändra det nu gällande systemet, att elever från hela Stockholms län kan söka hit på bekostnad av elever som bor i Stockholm stad – det gillar inte eleverna.

– Jag bor i Nacka, det här var verkligen min chans, även om stressen och pressen är betydligt högre, konstaterar Sally Rosenlund.

Skulle det bara bli en innerstadsskola tänker eleverna att det har en inlåsande effekt på dem som bor i andra kommuner som verkligen är duktiga. Att möta människor från andra delar av länet är också ett plus.

– Det känns helt logiskt att samla studiemotiverade elever på en skola. Vill man plugga ska man väl få gå i en bra skola. Det är rätt att man måste kämpa sig hit. Skulle bara något slags närhetsprincip gälla spelar det ju ingen roll hur man sköter sig i grundskolan, säger Teodor Warpe.

Foto: Magnus HallgrenFoto: Magnus Hallgren.

En av skolans rektorer, Maria Sellberg, konstaterar att med det större upptagningsområdet har intagningspoängen höjts och ytterligare ökat konkurrensen bland dem som kommer in.

– Vi gläder oss förstås åt att även elever i andra kommuner kan få ta del av den goda utbildning vi erbjuder. Men baksidan är att närboende inte kommer in, säger hon.

Hon menar att om man ska göra någonting åt dagens system, så borde man göra något mer radikalt, på ett nationellt plan. Om politikerna menar allvar med att elever ska få sina förstahandsval så borde man ge tio extra meritpoäng till var och ens förstahandsval.

– Som det ser ut i dag blir ju de som verkligen vill hit utslagna av elever med bättre meritvärden, elever som kanske sökt till oss först i andra eller tredje hand. För eleverna som DN har träffar råder det dock inga tvivel: de vill att det ska vara som det är.

– Vi förstår att vi är privilegierade och att det kan leda till ökade klyftor och social obalans att de bästa samlas på vissa skolor. Men hur skulle vi kunna ta på oss ansvaret för det?, säger Smilla Ljung.

Foto: