Socialdemokraterna rör sig uppåt i väljaropinionen i Stockholms stad, men inte är det finansborgarrådet Annika Billströms förtjänst. DN/Temos mätning av förtroendet för stans kommunalpolitiker visar att Billström ligger kvar på förra vårens usla nivå.
Vore valet i september en popularitetstävling mellan personer skulle Kristina Axén Olin, moderaternas frontfigur i Stadshuset, sopa banan med Billström. I DN/Temos mätningar under hela mandatperioden har stadigt runt 45 procent av stockholmarna sagt att de har stort eller mycket stort förtroende för Axén Olin.
Finansborgarrådet Billström ligger på 23 procent, samma som i april 2005 då socialdemokratin härjades svårt av interna strider som så småningom ledde till att partiet avsatte henne som gruppledare i fullmäktige. Två av tre väljare i Stockholm har inget eller litet förtroende för Billström, och inte ens socialdemokrater har mycket till övers för henne.
- Statsvetarna pratar i termer av flöten och sänken, säger Nicklas Källebring på Temo. Kristina Axén Olin är ett flöte. Däremot kan man inte säga att Annika Billström är det. Misstroendesiffran var väldigt hög förra året, och det har hon inte lyckats ändra på.
Axén Olin har 76 procent av det egna partiets väljare med sig, och 72 procent av den borgerliga oppositionens. Billström får däremot bara stöd av 52 procent av socialdemokraterna och 45 procent av den rödgröna majoritetens väljare.
Färre kvinnor än män litar på Billström, men det gäller faktiskt även Axén Olin.
Personernas betydelse för hur folk röstar ska inte överskattas, och det ska folkpartisterna vara glada för. Sedan förra årets mätning har Lotta Edholm ersatt Jan Björklund som gruppledare i Stadshuset, och hon har långt kvar till hans siffror.
- Lotta Edholm har bara en fjärdedel av det förtroende Björklund hade, men det beror på att hon är i det närmaste okänd, säger Nicklas Källebring.
Att bli berömd som lokalpolitiker i Stockholm är knepigt. Av den rödgröna majoritetens åtta borgarråd är det bara Billström och i någon mån vänsterns Margareta Olofsson som gjort några avtryck. Bara en av sju stadsinvånare vet vem det mäktiga gatuborgarrådet Leif Rönngren (s) är.
I början kunde de socialdemokratiska borgarråden ursäkta sig med att de var nya på jobbet och inte hunnit ta tag i sina sakfrågor. Fortfarande efter tre och ett halvt år är de nästan helt anonyma.
Mediesituationen är en förklaring. Stockholm har ingen landsortspress där kommunalråden kan dominera, och konkurrensen från regering och riksdag gör det politiska fältet trångt.
- Men det är ändå oerhört låga siffror med tanke på hur mycket skattepengar de här människorna hanterar. Det finns ett demokratiskt problem. För känner man inte till vilka politikerna är när man kommer till vallokalen kan man inte utkräva ansvar genom att kryssa för någon annan, säger Nicklas Källebring.