Det var drygt tio veckor sedan den 16-årige pojken dödade Therese Johansson Rojo, som snart skulle fylla 16. På torsdagen bröt han ihop efter att ha blivit förhörd under rättegångens andra dag.
Det går i nuläget egentligen inte att säga någonting om utvecklingen i det specifika och uppmärksammade fall som mordet på Therese Johansson Rojo är. Allt blir än så länge spekulationer, påpekar Clara Gumpert, forskare i rättspsykiatri med inriktning på barn och unga på Karolinska institutet i Solna.
– Generellt sett vet vi bara att när unga människor begår grova brott så kommer det oftast i kapp dem – men det gör det på olika sätt och olika fort, konstaterar hon.
Enligt henne finns det många förutfattade meningar om hur människor ska eller bör bete sig när de varit med om eller utsatts för olika typer av trauman.
– Hela omvärlden kan tänka att ”det du gjort är så hemskt att det måste synas på dig” eller ”om du verkligen har blivit våldtagen så borde du gråta nu”. Men i själva verket vet vi oändligt lite om hur olika individer reagerar i den typen av situationer. Det är mycket som påverkar; vilken familjesituation har man, vilka känslor har man fått visa, vilka tankar fått man tänka och vilka överlevnadsstrategier är man uppvuxen med – allt det har betydelse, förklarar Clara Gumpert.
Den 16-åriga pojken har medverkat under hela förundersökningen. Han har mycket adekvat svarat på frågor och på ett väldigt detaljerat och lugnt sätt själv i en rekonstruktion visat hur det gick till när han tog livet av Therese Johansson Rojo.
Han har givetvis inte mått bra under de veckor som gått, men han har samtidigt upplevts som samlad. Även i själva förundersökningen framgår det av förhören att så väl pojken som den medåtalade flickan inledningsvis förhåller sig ganska kyligt till det inträffade.
Att han först under torsdagens bröt ihop och fick en ångestattack är ingenting konstigt, menar Clara Gumpert:
– Han var kanske tvungen att agera lugnt och samlat under den tid som har varit, som ett slags överlevnadsstrategi. Att sedan vara med om en rättegång kan bli som att återuppleva hela förloppet.