– Men det är ett sisyfosarbete, säger biträdande sjukvårdslandstingsrådet Birgitta Rydberg (FP). De gamla läkarna och sjuksköterskorna är utbildade i att bara behandla sjuka.
 

Av männen i Stockholms län är 54 procent överviktiga och 11 procent feta, för kvinnorna är förhållandet 40–14. De geografiska skillnaderna är stora, folk är fetare i fattiga områden, smalare i mer välbärgade.

– Ögonen har vant sig, säger vårdutvecklaren Liselotte Kuehn till den som tvivlar. Titta på reprisen av ”Vi på Saltkråkan”.

När tv-serien visades för första gången i mitten av 1960-talet utbröt en häftig debatt om att huvudpersonen Tjorven var tjock.

– I dag ser många barn ut så där, säger Liselotte Kuehn, nu slås man av att Pelle och Stina och de andra på Saltkråkan är så smala.

I två år har hon åkt runt på länets vårdcentraler och talat med personalen om hur man bekämpar fetma. Sedan 2004 har landstinget ett handlingsprogram och en vision om att andelen personer med fetma ska halveras till 2013.

En del i åtgärderna är att alla som kommer till en vårdcentral ska vägas och mätas. Det sker inte, nästan ingen följer handlingsprogrammet, enligt Liselotte Kuehn.

– Om landstinget inte börjar betala för det kommer ingen att göra det, säger hon.
För sjukvården handlar inte fetmabekämpningen om att medborgarna ska se bra ut i bikini och badbyxor.

– Skönhet är en biverkning, säger Liselotte Kuehn. Det gäller hälsan, att minska risken för diabetes, högt blodtryck och hjärt- och kärlsjukdomar.

Själv kallar hon sig professionell tjockis, hon har provat alla dieter och bantat bort 50 kilo.

– Alla studier visar att alla dieter fungerar, säger hon. Problemet är att ingen följer dem på sikt.

De överviktiga hon själv behandlar får till att börja med rådet att äta regelbundet: frukost, lunch, middag samt tre mellanmål. Det är bättre med ett wienerbröd till frukost än ingen frukost alls.

– Jag sätter upp tre mål. Först att sluta gå upp i vikt, sedan att ligga på en stabil vikt, sedan att gå ner enligt Världshälsoorganisationens rekommendationer, 5–10 procent.

– Jag jobbar med livsstilsförändringar, inte dieter, säger Liselotte Kuehn. Och jag sätter hellre upp mål som inte handlar om kilon, utan om att kunna fälla ned matbrickan på flyget eller få på sig vigselringen.

Risken att vårdpersonalen får en rak höger när de frågar om patientens vikt är bara 5–10 procent, tror hon.

– Alla som är överviktiga vet om det. Under mina år som distriktssköterska har jag inte mött någon som har blivit förolämpad, säger Liselotte Kuehn.