I många år har det rått brist på platser inom den slutna psykiatrin. Människor med svåra psykiska problem har lagts i extrasängar i korridoren eller flyttats runt tillfälligt medan andra patienter haft permission.
Men nu är läget ett helt annat inom länets nordöstra psykiatri. På drygt ett år har avdelningarna gått från uppemot 115 procents beläggning till dagens cirka 83 procent. Och då har man ändå tagit in patienter från södra delen av länet. Utan det tillskottet skulle bara cirka 75 procent av platserna vara upptagna.
Den minskade beläggningen beror dels på att färre patienter skrivs in i slutenvården, men främst på att de vistas där kortare tid. För ett par år sedan var det inte ovanligt att patienterna var inlagda flera månader i slutenvården, det händer sällan i dag. Nu ligger vårdtiden oftast på 10–14 dagar.
Den troliga förklaringen, enligt Anders Berntsson, chef för Psykiatri nordöst, är att läkare, psykologer och andra behandlare i öppenvården i dag tar emot fler patienter. För bara två, tre år sedan låg snittet på drygt två patienter om dagen. I dag är man uppe i fyra patienter.
– Produktiviteten, även om jag inte gillar begreppet i det här sammanhanget, har inte sett bra ut inom psykiatrin, säger Anders Berntsson.
När varje behandlare nu träffar fler patienter blir det lättare att få kontakt med öppenvården. Patienten kan ringa och få en tid samma dag, vilket skapar en trygghet som gör att fler människor känner att de klarar av att bo hemma.
Det gör också att personalen inom slutenvården snabbare vågar skriva ut patienterna, eftersom de vet att öppenvården kan ta vid. Dessutom menar Anders Berntsson att samarbetet med kommunen i dag fungerar bättre, så att patienten faktiskt kommer till rätt boendeform när de skrivs ut.
– I psykiatrin finns alltid en risk att man hospitaliserar patienten. Vi har mycket ensamma människor. Här finns alltid någon annan människa i närheten och man får lagad mat. Men vi botar inte ensamhet genom slutenvård, säger Anders Berntsson.
– Det handlar absolut inte om att svårt sjuka och suicidala patienter inte skulle få vård. Alla som behöver det skrivs in.
Han utesluter att minskningen skulle bero på att människor i nordöstra Stockholm, som bland annat omfattar Täby, Vallentuna, Lidingö och Danderyd, i dag mår psykiskt bättre än för ett par år sedan.
– Det finns ingenting som talar för det, och nästan ingen annan sektor i länet visar upp den här förändringen.
Finns det en risk att patienter som skulle behöva skrivas in inte får möjligheten?
– Så tänkte vi också först, men i och med att vi har tomma platser är det inte så. Vi kastar inte ut några patienter. Avtalet är dessutom skrivet så att vi får mindre pengar när vi har färre patienter i heldygnsvård. Så ekonomiskt förlorar vi på det här, vilket är lite paradoxalt, säger Anders Berntsson.
Kristin Ardai, biträdande chefssjuksköterska inom slutenvården, tror att personalen inom Psykiatri nordöst nu kan skörda frukterna av ett långt arbete som handlat om att förbättra psykiatrin och samarbetet mellan slutenvården, mellanvården, öppenvården och kommunen.
Tendensen med färre inskrivningar är densamma i Södertälje. I övriga länet är det fortsatt högt tryck på den slutna psykiatrin.