- Det är kul att även vardagsarbetet med kulturen uppmärksammas. Det här är ett pris till alla oss på Stadsholmen.
Häromdagen fick Christina Lillieborg ta emot Samfundet S:t Eriks pris på 50.000 kronor med hedersplakett.
Samfundet är en ideell förening som vill väcka intresse för Stockholms historia. Motiveringen för Christina Lillieborg löd: "för att hon i sin verksamhet hängivet, ansvarsfullt och konsekvent arbetar för att bebyggelsens kulturhistoriska värden respekteras och tillvaratas i alla led, från den genomgripande upprustningen till löpande reparationer och underhållsåtgärder".
Ansvaret förpliktigar. Stadsholmen har 225 kulturmärkta fastigheter med cirka 400 byggnader, merparten på Södermalm. På Mariaberget och i Gamla stan är många av husen stenhus. I Vitabergsområdet, på Åsöberget och i Djurgårdsstaden finns många trähus.
- Det är viktigt att förklara varför vi ska vårda Stockholms kulturhus. Varje hus är unikt. Ingen entreprenör får arbeta hos oss utan gedigen introduktion, säger Christina Lillieborg och tar fram riktlinjerna:
* Varje fastighet efter sina förutsättningar - bevara karaktären.
* Minsta möjliga ingrepp.
* Förhindra skador.
* Arbeta med traditionella material och traditionell teknik.
* Åtgärder ska så långt som möjligt vara reversibla - spara i stället för att ta bort.
* Låt årsringarna synas.
* Patina - en del av åldrandet.
* Byte och underhåll först vid skada.
Två aktuella problem sysselsätter Christina Lillieborg just nu: det ena är omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter. Hittills har kulturhusen klarat sig i stort sett helskinnade, men för tjänstemännen är det en knepig balansgång.
- Ägaren bestämmer. Jag kan bara konstatera att vi kan det här med skötseln och vården av kulturhusen. Det är vansinnigt viktigt med kunskap, en kunnig ägare är bästa garanten för god byggnadsvård, säger hon diplomatiskt.
Ett annat problem är trender.
- Nu ska allt vara oerhört välputsat. Ingen patina tillåts. Så fort en fasad inte är nymålad ska den åtgärdas. Det finns också en iver att göra stora förändringar, till exempel att göra stora bondkök i gamla hus. Men hus är som människor - vi åldras och det är inte fel, vi blir inte fulare för det. Men blir vi sjuka ska vi till doktorn - det är likadant med kulturhusen. Det är viktigt med ett långsiktigt perspektiv på förvaltningen, säger Christina Lillieborg och suckar:
- Jag är 56 men ska väl se ut som 25 om trenden får bestämma.