Arbetslösheten i Stockholm har skjutit i höjden under de senaste två åren. Men vad händer med de som får behålla jobben? Sjuksköterskan Daniel Ekman tycker att det blivit svårt att leva upp till kvalitetsmålen.
– Jag har svårt att se att behovet av vård har minskat. Sjuksköterskor är bra på att kämpa på och hålla god min. Men i långa loppet blir vi trötta, utarbetade, säger han.
Daniel Ekman, 27, tar emot i dörren till Maria ungdoms akutmottagning på St Görans sjukhus i Stockholm. Förmiddagen verkar lugn och stilla i de gula korridorerna men enligt Daniel är det fullt i nästan varje mottagningsrum.
– Rent konkret har det blivit mer att göra. Vi har mindre tid för varje patient och jag tycker mig se en tendens att vi troligen kommer att kunna göra färre ordentliga utredningar framöver, säger han.
Det Daniel pratar om är det senaste årets nedskärningar. På Maria ungdoms akut jobbar två skift och enligt Daniel har bemanningen på varje skift i det närmaste halverats. Man har dessutom slagit ihop akuten med slutenvården vilket ökat arbetsbelastningen ytterligare.
Numer omfattar skiftgången alla sjuksköterskor och skötare och man byter med varandra var tredje vecka. På helgerna, när trycket är som hårdast, arbetar man nästan 13 timmar två dagar i sträck.
– Då är det väldigt svårt att behålla skärpan och fokus. Och det måste man ha när man arbetar med familjer i kris och drogpåverkade ungdomar, säger Daniel.
Alla som kommer akut till Maria ungdom bokas in för ett återbesök. Vissa remitteras vidare inom vårdapparaten. Den naturliga följden av den krympande bemanningen är att mindre tid läggs på varje patient. Risken är att personer som egentligen skulle behöva ytterligare vård inte får det.
– Det stressar mig väldigt mycket. Eftersom patienterna kostar som mest under de första två dygnen försöker vi hålla nere antalet dagar för att hålla budget. Det säger sig själv att det inte blir bra, säger Daniel Ekman.
Daniel Ekman har arbetat som sjuksköterska sedan januari 2008 och på Maria ungdoms akut sedan juli förra året. På de dryga två år han varit ute i arbetslivet har mycket hänt och Daniel tror inte att vi ännu sett alla konsekvenser av besparingarna.
– Missbruket kryper ner i åldrarna och blir mer avancerat. Politikerna borde komma och titta på vår verksamhet och se hur det funkar, då kanske de skulle förstå, säger Daniel.
Anna-Karin Eklund, Vårdförbundets ordförande, bekräftar Daniels bild av en alltmer pressad arbetssituation.
– Mycket har hänt inom vården det senaste året. Arbetsbelastningen har blivit mycket högre. Samvetsstressen är hög hos många, man ser att man behöver göra mer men det finns inte resurser.
Vad kan man göra åt problemet?
– Som jag ser det behövs en diskussion om vad vi är beredda att betala för vården. Samtidigt går det att göra besparingar. Men det måste ske tillsammans med ett förbättringsarbete. Inte som nu när man skär bort enligt osthyvelsprincipen.
Från redaktionen: Vi tackar läsarna som deltagit i diskussionen. Möjligheten att lämna nya kommentarer har nu stängts eftersom vi inte har resurser att fortsätta moderera.