Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

”Vi bryter tabut att prata om självmord”

Magdalena Johansson är en av omkring 300 frivilliga som turas om att prata och chatta med människor som hört av sig till Självmordslinjen.
Magdalena Johansson är en av omkring 300 frivilliga som turas om att prata och chatta med människor som hört av sig till Självmordslinjen. Foto: Marc Femenia

Självmordslinjen tog emot 21.000 samtal förra året – men långt ifrån alla kommer fram. Volontärer tar emot samtal som pendlar mellan livsleda till akuta självmordshot.

– Det är en ganska liten insats från min sida, som gör att någon kanske lever en dag till, säger Magdalena Johansson, volontär.

Mörkret har lagt sig över Mariatorget och en trappa upp i kvarteret har fyra volontärer just gått på sitt kvällspass. Omkring 300 frivilliga på Självmordslinjen turas om att prata och chatta med människor som inte ser någon mening med att leva längre.

Läs mer: Fler unga söker psykiatrisk vård

– Vi bryter tabut att prata om självmord bara genom att finnas. Vårt syfte är att lyssna och ta människors ohälsa på allvar. Att visa att det är okej att må dåligt, säger Magdalena Johansson, 27 år.

Hon är socialsekreterare och gör ett fyratimmarspass varannan vecka på hjälplinjen som drivs av föreningen Mind. Volontärerna har olika bakgrund men får en grundutbildning i psykisk ohälsa och motiverande samtal. Rollen är varken att vara psykolog eller terapeut, anhörig eller kompis.

–  Jag ser mig som en professionell medmänniska. Som lyssnar utan att döma. Jag tycker om att finnas där för en annan människa. Det bra som jag gör, uppväger det som är jobbigt, säger hon.

Självmordslinjen är landets tredje största hjälplinje och sedan ett drygt år öppen dygnet runt, året om. Förra året startade man ett svararcenter i Göteborg och nu planerar man för fler för att möta det ökade trycket.

– Vi har inte kapacitet att ta emot alla samtal. Många har svårt att komma fram och att det har ökat under det dryga år vi haft öppet, säger Johanna Nordin, verksamhetsansvarig.

Majoriteten som söker hjälp är unga tjejer, framför allt via chatten, medan de äldre oftare ringer. De som ringer och chattar är anonyma, berättar verksamhetschefen.

– Många behöver prata med någon men vågar bara om man är anonym. Det kan vara allt ifrån blåljusakut så att vi får be den inringande om att få hjälpa till att ringa 112. Andra gånger handlar det mer om existentiella frågor kring liv och död, säger Johanna Nordin, verksamhetschef.

Hon beskriver stödlinjen som ett medmänskligt samtalsrum.

–  Det är ett sätt att få sortera sina tankar och sätta ord på och få bekräftelse för det man känner. Förstå att det inte är konstigt att jag känner som jag gör. Det kan vara ett sätt att komma vidare och söka hjälp. Eller att orka lite till, säger Johanna Nordin.

I samtalsrummet har chattarna tagit fart. På kvällar och nätter är trycket som högst, det blinkar rött bakom samtalen som pågår, och visar att fler vill komma fram. Volontärerna vittnar om att de unga ofta berättar om ångest, mobbing, ätstörningar, ensamhet, relationsproblem, övergrepp och självskadebeteenden. Men även om stressen över ett samhälle som kräver perfektion.

Jag ser mig som en professionell medmänniska. Som lyssnar utan att döma. Jag tycker om att finnas där för en annan människa. 

– Många beskriver en press, både från samhället och sig själva, att allt ska vara perfekt. Man ska ha bra betyg, se bra ut, träna, ha en partner och jobb och veta vad man vill. Att må dåligt passar inte in i bilden, säger Magdalena Johansson.

Vid några tillfällen har hon som volontär varit med om akuta självmordshot. En tjej hade samlat ett noggrant uträknat antal tabletter på bordet framför sig, tillräckligt för att aldrig vakna igen. En annan var på väg att hoppa framför ett tåg.

– När personer beskriver att det är så hopplöst och mörkt att de inte ser någon annan utväg är det viktigt att fortsätta prata. Visa att jag bryr mig och inte är rädd och motivera dem att fortsätta leva och söka hjälp eller kontakta 112, säger Magdalena Johansson.

Två timmars samtal med tjejen med tabletter slutade med att hon sade okej, inte ikväll och tjejen på väg till tågrälsen skrev att hon hade satt sig på en buss hem.

– Det jobbiga är att man inte vet hur det går för människorna när man lagt på luren. Man kan aldrig veta säkert, bara hoppas på det bästa. Men bara det faktum att de loggar in till oss i stället för att direkt ta livet av sig ger hopp, säger hon.

Många hjälpsökande beskriver svårigheten att kontakt med vården eller att de inte kan få hjälp tillräcklig hjälp.

– Vi försöker uppmuntra dem att ta kontakt med vården. Det vore hemskt om folk hänvisades till oss för att de inte får kontakt med en läkare, vi ska inte ta över vården, vi ska vara ett komplement, säger Magdalena Johansson.

Självmorden minskar inte, regeringens nollvision till trots. 2015 tog 350 personer livet av sig i Stockholm och självmord är fortfarande den vanligaste dödsorsaken bland unga. 2014 försökte 2.303 ungdomar i landet mellan 15 och 24 år ta livet av sig, och 170 dog.

– Vi tror mycket på civilsamhällets funktion, att det inte måste handla om vård. Politikerna har börjat lyssna, men det krävs mer pengar och mer strukturerat arbete, säger Johanna Nordin.

På landstinget följer politikerna oroat utvecklingen av ungas ohälsa.

– Vi behöver bli bättre på att möta de unga och kanske ta hjälp av ideella organisationer och hitta vägar för att samarbeta bättre. De är snabbare än vad vi kan vara. Allt kanske inte behöver vara vård. Det kanske räcker med ett samtal, säger Jessica Ericsson (L), ordförande i psykiatriberedningen.

Foto:

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.