Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Vi måste våga prata om det – byxorna från helvetet

Gustavsbergs hamn 14.38.

Vi måste börja prata om det här med byxor. Vi är många som tigit och lidit länge nog. Modebyxorna finns där och de förändrar stadsbilden – som till exempel fula, vida dambyxor. Jag återkommer till dem.

Det började med tonårspojkarnas jeans på 90-talet. De var så omfångsrika kring benen att det såg ut som att den unge mannen stoppat sina ben i två gigantiska mjölkförpackningar av blå denim. Och när tyget efter några år äntligen stramades åt något över låren trycktes baken ut och de kalsongbeklädda skinkorna hängde ut till allmän beskådan … ja, man saknar ord. Tack och lov för att modenycker dör ut.

Men det är ju inte bara ungdomar som lyckas visa upp underkroppen på ett märkligt sätt. Exempelvis röda bomullsbrallor för den manlige seglarentusiasten över 50 år, där bäraren manifesterar sin framgång och individualitet. Men när rödbyxan kommer i grupp med andra rödbyxor övergår den stolta individualismen till en pajasaktig uniform.

På tal om pajas – culottes. Dessa ankellånga vida dambyxor som lyckas få en normal kvinna att se ut som om att hon vore tecknad av en fyraåring. Plötsligt ses de som snygga. Normaliseringsprocess, någon?

Och nu blir byxbenen ännu vidare, längre, större, bylsigare, hemskare. Det kompenseras inte av att de fula träningstajtsen plötsligt används som vardagsplagg. Vi måste våga prata om det – byxorna från helvetet.

Jörgen Jonasson är printchef och bär enbart svarta jeans. Av praktiska skäl.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.