I ettans klassrum på Tegelhagens skola sitter läraren Eva Ulmander Eriksson på knä. I en halvcirkel framför henne sitter eleverna knäpptysta och tittar fascinerat på surfplattan som kallas Ipad som hon håller i sin hand.
– Här kan man välja vilka bilder man vill ha till sin saga, säger hon med liten röst och bläddrar mellan hagar och slottsrum på 241x186 millimeters-skärmen. När hon drar med fingrarna över skärmen visas en ny bild. Barnen kryper närmare under tystnad. Tittar med stora ögon.
– Ni kan jobba i par. I dag ska ni läsa in er saga, säger Eva Ulmander Eriksson och delar upp klassen.
De jobbar i applikationen ”Puppet pals”, ett verktyg som används för att skapa en egen interaktiv saga. Längst bak i klassrummet hänger stora teckningar i vattenfärg. På en bänk ligger små figurer i gips. Allt är komponenter till vad som ska resultera i en slags sagofilm.
– Vi tar bilder på figurer och bakgrunder de har målat efter att de har övat sagor muntligt och bestämt vad det ska bli för berättelse. Sedan tar vi kort på figurerna och teckningarna och kan använda dem i historien. Till sist spelar de in ljudet, alltså läser in själva sagan, förklarar Eva Ulmander Eriksson och visar en ”filmversion” av ”Guldlock”.
På Tegelhagens skola finns inga bänkar eller skåp med skolböcker. Inte ett pennfodral i sikte. I fyra år har skolan varit med i en kommunal satsning där varje elev och lärare har var sin laptop. Nästan all undervisning sker i datasystem och under lektionstid används ofta surfplattor.
– Vi tror inte på att följa varje sida i en lärobok. Detta är ett aktivt val. Våra elever måste vara förberedda på den värld de ska möta, säger rektor Eva-Lotta Kastenholm.
Redan från förskoleklass tilldelas eleverna en egen dator. Förutom en del svårigheter med att minnas login och lösenord har det hittills fungerat bra, menar Kastenholm.
– På ett läsår har vi kanske fyra till fem incidenter bland 400 elever.
Eva Ulmander Eriksson kryssar runt i ettans klassrum och tittar till parprojekten. Men bara för att se så att allt är lugnt, tekniken behöver de knappt hjälp med. Eva Ulmander Eriksson har jobbat på skolan i tio år och fick anpassa sig när traditionella lärosätt skrotades. Hon ser många positiva effekter av det nya lärandet, till exempel att barn som har svårt att skapa ord inte behöver känna sig utpekade. I datorn kan de lyssna på sina egna texter och specifika ord.
– Det tar inte så mycket kraft heller när man inte behöver forma bokstäver med penna. Texterna de skriver blir längre, det är den största skillnaden. Även om man har svårt motoriskt så lyckas man med datorn, säger Eva Ulmander Eriksson.
Leo Widing och Julie Björlin skapar en saga tillsammans.
– Det är en anka, en varg, en gris och en prinsessa, säger Leo Widing och pekar på figurerna.
– Vargen är inte snäll, säger Julie Björlin och drar fingrarna på skärmen så att vargen blir gigantisk. Sedan drar hon ihop den till normal storlek.
– Man kan inte göra vargen för liten för då går det inte att göra den stor igen, förklarar hon pedagogiskt.
Efter två år med tekniska verktyg är det dags för Leo Widing och Julie Björlin att få använda penna och papper. Först i andra klass får de lära sig att forma bokstäver och skriva för hand, något flera föräldrar är skeptiska till.
– Det är jag lite tveksam till om jag ska vara ärlig, säger Leo Widings mamma Amanda.
– Samtidigt har det inte tagit död på lusten att skriva för hand. Leo skriver väldigt mycket hemma. När han spontant ska skriva något så tar han fram papper och penna och inte vår laptop.
Från och med årskurs två får barnen också välja om de vill ta med sina laptoppar hem från skolan. Något som Amanda Widing har blandade känslor inför.
– Jag ser en överfallsrisk. Nioåringar ska inte bära runt på något värt flera tusen kronor i sin ryggsäck. Det känns oroande, säger hon.
Skolans interaktiva profil var avgörande när Leo Widings föräldrar valde skola. De anser att Tegelhagen tänker framtid. Och hur den kommer att se ut är rektor Eva-Lotta Kastenholm väldigt säker på.
– Jag tror inte att pennan kommer att finnas på sikt, säger hon.