"Hora och fitta." Så brukade de kalla henne. "Din mamma är psykiskt sjuk och då är du också det", var andra kommentarer. Det var så klasskompisarna i 6:an började trakasserierna som nu resulterat i anmälan till polisen och Skolverket. Trots det fortsätter mobbningen.
- Om skolan haft nolltolerans mot kränkningar hade det aldrig gått så här långt, säger Victoria.
Från början var Victoria en del av kompisgänget men när en av ledargestalterna blev arg på henne vände sig fler och fler emot henne.
- De sa att jag snackat skit om dem och de ville få mig att erkänna. Sedan började de hitta på saker om mig som de spred, säger Victoria.
Striden om vem som sagt vad urartade, och ryktena blev värre. Men tjejgänget nöjde sig inte med att sprida osanningar.
- Varje rast varje dag kom de fram och sa "nu ska vi prata med dig" och höll fast mig. De var alltid flera tillsammans och jag backade bakåt. Flera gånger tryckte de upp mig mot skåpen, säger hon.
- Till slut blev jag deprimerad, jag trodde aldrig jag skulle bli glad igen.
Vid det laget hade fler och fler i skolan tagit avstånd från Victoria.
- På lektionerna blev det helt tomt i bänkarna runt omkring mig, inte ens de som jag känt sedan dagis satte sig bredvid mig. Och lärarna sa ingenting.
Victoria och hennes mamma Camilla meddelade skolan vad som hände. Victoria och tjejerna kallades till trepartssamtal. Det innebär att den som känner sig utsatt för kränkningar och den som utpekas som skyldig till det möts tillsammans med en vuxen på skolan. Eftersom skolan använder den så kallade Farstametoden ska inga föräldrar kontaktas.
- De tyckte det var fel att jag följde med, säger Camilla. Men det tycker jag är självklart. Ska Victoria behöva möta mobbarna ensam?
Farstametoden är hårt kritiserad eftersom föräldrarna inte kontaktas i första läget. På den aktuella skolan kan det dröja flera veckor innan mobbarnas föräldrar informeras om vad deras barn anklagas för.
- Det ska ge mobbaren en chans att ändra på sig, att ta ansvar för sitt beteende, säger den biträdande rektorn.
Men metoden hjälpte inte Victoria. Trakasserierna fortsatte utanför skolan. Tjejerna kunde ringa 30 gånger på en dag. På chattsajterna Msn och Playahead skapade de alias som hette "vi-som-hatar-Victoria" och "Victoria-gå-och-dö". Vid det här laget vägrade Victoria att gå till skolan.
- Jag försökte få henne att gå dit, men hon vågade inte. Hon grät och kunde inte somna utan att jag låg bredvid, säger Camilla.
Victoria och hennes mamma beskriver hur de upplevde att Victoria jagades. Tjejerna kom fram i den lokala gallerian och krävde att få prata med Victoria. En tjej dök upp på fotbollsträningen, och när Victoria stannade hemma från skolan ringde tjejgänget på dörren.
Den 1 april 2006 trädde en ny lag i kraft med stärkt skydd för barn och elever. I de allmänna råd som Skolverket gett ut som stöd för att tolka lagen fastställs att en kränkning kan vara nedsättande tillmälen, nedsvärtning och ryktesspridning. Ett hot är också en kränkning. Trots det tycker Victorias skola att hon inte blivit kränkt, utan själv har del i skulden till situationen.
- Vår uppfattning är att det handlar om en konflikt mellan Victoria och fyra flickor. Vi har uppfattat att det är från båda hållen, säger biträdande rektor på skolan.
Men enligt lagen ska ni utreda det som den som anser sig vara kränkt säger. I det här fallet vågade ju inte eleven gå till skolan på över en månad?
- Ja, alltså... det är hennes uppfattning att hon blivit kränkt. Det är inte vår bedömning.
Ärendet utreds just nu hos barn- och elevombudet Lars Arrhenius. Han kan inte uttala sig i det enskilda fallet men säger att skolornas ansvar är tydligt.
- Många skolor försöker ta ställning och fastställa vem som har rätt eller fel. Det saknar betydelse. Så fort någon blir kränkt är skolan skyldig att utreda det oavsett vem som bär skulden.
Lars Arrhenius säger också att skolor inte kan fråntas ansvaret för att utreda trakasserier på till exempel internet. Ofta finns kopplingar till skolan, till exempel att det rör sig om klasskompisar. Victorias skola säger återigen att de inte vet vem de ska tro på.
- Vi känner ju inte till vad som är sant. Det är olika uppfattningar om saker. Vi vet inte vem som skrivit vad.
Victoria känner inte att hon fått något stöd från skolan. Tvärtom har hon känt att skolan misstrott henne. Nu har hon bytt skola, men mobbningen fortsätter. Tjejgänget sprider rykten i andra skolor i området, och nyvunna vänner i den nya skolan har börjat undvika henne.
- Det känns som att det alltid kommer att finnas där.