Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Podtaxin går inte från Sätra till Fridhemsplan

Foto: EMMA ERIKSSON

Framtidens stad är spännande – och kommer att lämna stora områden ännu mer på efterkälken.

Socialdemokraterna i landstinget vill sänka priset på SL-biljetter drastiskt – i alla fall utanför rusningstid. Med ett nytt ”lågtrafikkort”, giltigt mellan 9.30 och 15.30 på vardagar och på helger, ska det bli 30 till 50 procent billigare att åka buss och tunnelbana.

På så sätt vill man uppmuntra den som kan att ”använda överkapaciteten" i systemet under de tiderna, säger oppositionstrafiklandstingsrådet (ja, de borde nog uppfinna en smidigare titel) Talla Alkurdi (S) till Mitt i. Studier sägs visa att en sådan reform är av nöden.

Och visst, det låter ju vettigt och trevligt. Vad skulle argumenten mot en sådan reform egentligen kunna vara?

Tja, låt oss fråga... Socialdemokraterna i landstinget. Inför valet 2014 föreslog Centerpartiet just ett sådant system i SL-trafiken, och då var Socialdemokraterna tydligt negativa.

”Jag är rädd att det här skulle leda till att man höjer taxan i rusningstid, så att de som inte har flexibel arbetstid både får det trångt och högre taxor”, sade Talla Alkurdis företrädare Nanna Wikholm (S) då.

Misstankarna är inte obefogade. Idéer i den riktningen – att också höja priset för att åka i rusningstid – cirkulerar titt som tätt, och lägre intäkter på dagtid och helger måste förstås kompenseras på något sätt. På papperet framstår det också synnerligen rationellt: Minska trängseln i tunnelbana och pendel med ekonomiska styrmedel – det fungerar ju med bilarnas trängselskatt!

Absolut. Den jämförelsen håller, i alla fall så länge man glömmer bort en liten detalj. Trängselskatten infördes inte i första hand för att sprida biltrafiken över dygnet. Den infördes för att få folk som reser i rusningstid att välja bort bilen – till förmån för den mer miljövänliga kollektivtrafiken.

Andelen stockholmare som åker tunnelbana i rusningstid för sitt höga nöjes skull kan misstänkas vara tämligen marginell. Den som kan välja mellan ett halvtomt tåg vid kvart i tio på förmiddagen och att i arla gryningen stå med pannan i någons armhåla mellan Sätra och Fridhemsplan väljer sannolikt redan det första.

För den som fortfarande måste vara på sitt arbete klockan 8.00, eftersom butiken öppnar då, skulle en trängselskattemodell snarast framstå som ett hån.

Det här kan förståsses som en överreaktion på ett modest förslag från ett parti i ständig opposition, men det finns ett mönster att se upp med här.

Väldigt många av de lösningar som omtalas när ”framtidens stad” diskuteras förutsätter helt enkelt att staden är mycket tät. Dessvärre ser större delen av Stockholm inte ut på det sättet.

I fredags presenterades vad som kan vara början till ett nytt transportsystem i Stockholm. Ett företag rullade ut 18 ”podtaxibilar” – ett slags eldrivna trehjulingar, där du betalar några öre per meter och bokar resan med en app. Just nu kör podtaxin bara på Östermalm, Norrmalm, östra Kungsholmen och i Vasastan, men framöver avser man öka till 200 bilar och expandera geografiskt – till Södermalm.

Det där är vad modeorden ”urbanisering” och ”digitalisering” betyder i praktiken. Lika intressant som transportlösningen är, lika tydligt pekar den på ett stort och växande bekymmer för Stockholm. Väldigt många av de lösningar som omtalas när ”framtidens stad” diskuteras förutsätter helt enkelt att staden är mycket tät – annars bär de sig inte. Dessvärre ser större delen av Stockholm inte ut på det sättet.

Mycket lite talar därför för att något piggt start-up-bolag kommer att lösa Stockholmsregionens stora knut, alltså hur befolkningen i alla de bostadsområden vi byggt ska kunna ta sig till de platser där det finns annat än bostäder. Den knuten måste vi, i meningen politiken, lösa själva – och helst på något annat sätt än att prisa ut människor från delar av arbetsmarknaden med trängselskatter i tunnelbanan.

Lyckas vi inte med det riskerar framtidens stad att bli ständigt roligare, smidigare och billigare för den som bor centralt och har ett flexibelt arbete. Och ganska outhärdlig för alla andra.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.