STHLM

Volontärer ger tröst till sjuka och döende

En klapp på kinden, en tröstande hand och prat om annat än det som gör ont. På Danderyds sjukhus gör 20 volontärer ­vården av de allra sjukaste mer mänsklig. ”Det vore bra med fler volontärer på alla sjukhus i Stockholm och i hela landet”, säger läkaren Charlotte Thålin.

Ingen ska behöva dö ensam. Det var tanken när ST-läkaren Charlotte Thålin bad att få starta ett pilotprojekt med några volontärer på Danderyds sjukhus.

– Varje rond ser jag människor som ligger ensamma och inte har några anhöriga i närheten. Det är väldigt omtumlande, ångestladdat och ensamt för gamla att hamna på sjukhus. Många äldre kommer hit och ligger här i flera dagar och dör sedan utan att en anhörig har varit här. Jag tänkte att det borde ju gå att lösa på något sätt, säger Charlotte Thålin.

Projektet har växt sedan i våras och i dag kommer 20 frivilliga i veckan för att under några timmar prata med de allra sjukaste på medi­cinkliniken.

Vid en av sjuksängarna på avdelningen för andningshandikapp läser Birgitta Berger högt ur Per Anders Fogelströms Stockholmsserie. Mannen som lyssnar har bott på sjukhuset i två för att det är ont om plats för respiratorvård på äldreboenden. Han kommunicerar med bara blinkningar. Men öronen är det inget fel på.

– Jag läser för honom och andra patienter en gång i veckan sedan i höstas. En gång sjöng jag psalmer för en patient som ville det. Jag tror att vi gör nytta för patienterna att må aningens bättre en liten stund, säger Birgitta Berger, 70, volontär.

När kapitlet är slut möter hon Arne Grönborg, 77, som har valsat in och ut på sjukhuset ganska mycket de senaste åren och förstår värdet av en pratstund om något annat än sin sjukdom. Som Kubaresan han just landat från och nästa resa han planerar till Centralamerika.

– Jag passar på nu. Jag vet inte hur länge jag är här och hur länge pumpen håller. Jag blev änkling för tre år sedan och hon dog på tre dagar. Det är jättebra med volontärer på sjukhus, det har jag saknat. Det behövs kanske ännu mer på våra äldreboenden, säger Arne Grönborg.

Från början var tanken att stötta döende patienter men nu ser man att behovet gäller många patienter och även deras anhöriga. I ett annat hus på medicinkliniken håller volontären Inger Olofsson händerna om Inger Lennartsson som är inlagd och får en klapp på kinden innan hon går.

– Det ger mig otroligt mycket. Jag är lika glad varje dag när jag har varit här och kan känna att jag har varit en medmänniska. Man får så mycket uppskattning. Vi pratar mest om livet som har varit, yrkeslivet, familj eller barndom. Ibland pratar man inte alls, håller bara handen, säger Inger Olofsson.

De tjugo volontärerna får inte betalt och utbildas av både Röda korset och sjukhuset innan de börjar. Kravet är att de har jobbat inom vården.

– Jag har tidigare jobbat med det friska i livet, som barnmorska. Så det här är en kontrast och det känns häftigt. Livet består av kontraster och döden är inget konstigt för mig. Det är ett stort förtroende man får och otroliga livshistorier, säger Inger Olofsson.

Från början var intresset bland personalen inte överdrivet men nu ser de flesta värdet i volontärer för alla på sjukhuset.

– Patienterna blir lugnare och trycker inte lika ofta på hjälpknappen efter att vi har varit på besök. Ingen teknik eller robot kan ersätta mänsklig kontakt som det viktigaste för patientens tillfrisknande. Jag hoppas att kunna bidra till en bättre vård genom att vara medmänniska med kunskap, säger volontären Lena Bergstrand, som jobbat som sjukgymnast i 40 år.

Hon får medhåll av läkaren Charlotte Thålin som menar att vinsten är minst lika stor för personalen.

– Vi i personalen får lite mindre dåligt samvete. Ronden går ofta jätte­fort och det finns inte tid att sitta ned och prata. Det skulle vara bra med många fler volontärer, på alla sjukhus, både i Stockholm och i hela Sverige.

Kostnaden för sjukhuset är minimal, i dag har man en sjuksköterska som administrerar volontärerna på deltid. Viktigt är dock att volontärerna inte övertar någon annans arbetsuppgift.

– Volontärerna får inte mata patienter eller ta dem till toaletten, det är både en säkerhetsfråga och för att de inte ska ta över arbetsuppgifter. De ska vara här och prata, hålla handen, läsa en bok, det medmänskliga, säger Charlotte Thålin.

Det understryks av verksamhetschefen för medicinkliniken som gärna ser att volontärerna blir fler.

– Volontärer ersätter ingen personal. De är ett komplement till de anhöriga och goda vänner som inte längre har möjlighet på samma sätt att hälsa på. De är som en förlängd medmänniska, det är en viktig distinktion, säger Mats Söderhäll, verksamhetschef.

Danderydsprojektet är unikt i Sverige. På Södersjukhuset finns ett fyrtiotal volontärer som hjälper till i entrén men inga inne på avdelningarna. Men nu har personal från både SÖS och Karolinska varit på besök och tittat på verksamheten.

– Hos oss var det eldsjälar som startade projektet men nu har vi en modell och ett nätverk som fungerar och ser gärna att andra implementerar det, säger Mats Söder­häll.