– Shit, va kul det är. Och så får man veta massor man inte visste förut, säger Ellen Rhawi, 16.
Det är fjärde gången de ses, ungdomsvolontärerna i Tensta. De är lite spända på vad som ska hända, i kväll står ”Lag och rätt” på schemat.
– Jag har alltid undrat hur polisen arbetar. Jag trodde mest de satt i bilar och åkte runt. Nu vet jag att de gör mycket annat också, säger Hussein Haidar, 16, och pekar på ett porträtt som sitter på väggen.
– Den där tanten på bilden, hon verkar smart. Det här tror jag i alla fall är ett grymt bra sätt att göra saker bättre, fortsätter han.
”Tanten” på bilden är Carin Götblad, länspolismästare – och ungdomsvolontärerna, det vill säga tonårspojkar och -flickor som regelbundet träffar polisen vid de lokala poliskontoren – är en av hennes satsningar för att förbättra relationerna mellan polisen och unga i socioekonomiskt utsatta bostadsområden. I Tensta har ett tiotal 16–17-åringar gått med, och det är ingenting de ångrar:
– Jag trodde jag skulle bli kallad golbög av mina kompisar, men det har blivit tvärtom. Alla är nyfikna och undrar vad vi gör. Det är verkligen bra för då kan jag ju förklara att de flesta poliser är sköna och vill göra bra saker, berättar Hussein Haidar.
Men det tycker redan en majoritet av Tenstas unga. I alla fall en majoritet av de 15–16-åringar som svarade på polisens enkät inför etableringen av ungdomsvolontärer. Tvärtemot den gängse bilden fick polisen högt betyg: 6,7 på skalan 1–10 när man frågade vilket förtroende de har för lagens långa arm. De flesta uppgav också att de kände sig trygga i sitt bostadsområde.
– Vi vill ju skapa bra relationer. Det ger oss jättemycket att lära känna er och få prata om livet och vad ni gör. Vi behöver ju också bli bättre på vårt jobb, säger polisinspektör Frida Asp till ungdomsvolontärerna när de packat in sig i polisbussen för avfärd till ”hemlig ort”.
När det står klart hur kvällen kommer att utkristallisera sig går det ett litet sus genom gruppen. Efter att ha blivit indelade i två lag ska de ta sig an hinderbanan vid Karlbergs slott. Förutom den fysiska utmaningen har varje hinder försetts med en fråga som laget ska svara skriftligt på. Med sig runt banan ska de frakta en 20 kilo tung väska – allt för att lära sig samarbeta. Frågorna handlar om alltifrån övergrepp i rättssak till olaga hot och hur gammal man är när man är straffmyndig.
När gänget pustar ut i askan av den kämpaglöd som de uppvisat går poliserna Elias Sjöström och Andreas Borgbrant igenom frågorna och diskussionen låter inte vänta på sig.
– Klart det finns folk som är rädda för att vittna. Ingen vill ju ha fiender. Men jag fattar hur viktigt det är, säger Ellen.
– Man vågar kanske inte sätta sig upp mot dem som förstör. Det bästa vore om polisen kunde sätta dit dem, så att de fattar att man inte ska bråka, menar Hussein.
Och jo, visst har många av dem haft en negativ bild av polisen, men den har radikalt förändrats sedan de blev ungdomsvolontärer. Bara att få snacka med en vuxen om sin vardag ger nya perspektiv:
– Hör ni ofta att era kompisar säger ”jag ska döda dig”? undrar polisen Andreas Borgbrant och alla nickar och svarar ”varje dag”.
– Men du vet, för oss, det betyder ingenting, det betyder bara typ att jag ska slå dig, säger George Matti, 16, och det blir starten på en lång diskussion om hur unga i dag behandlar varandra och vad de faktiskt säger till varandra.
– Klart man fattar att det är ett olaga hot. Men man kanske inte tänker så, säger Ellen.
När volontärerna har träffats nio gånger och fått grundläggande insikter i arbetet, är tanken att de ska kunna hjälpa till vid olika tillfällen, sprida information och finnas till hands. En som redan verkligen funnits till hands är Hussein. För bara någon vecka sedan sprang han hem och hämtade en filt åt en äldre dam som blivit rånad och nedslagen och sedan dirigerade han ambulansen till rätt ställe.
– Jag fattar inte hur två killar i min ålder kan göra någonting sånt, slå ner en gammal dam… Visste jag vilka det var skulle jag berätta direkt, säger Hussein.
När kvällen lider mot sitt slut är ungdomsvolontärerna helt överens om en sak – de längtar redan till nästa gång det är dags.
Ulrika By