Boktips från Lotta Olsson

Lotta Olsson: Även i skräpet döljer sig små guldkorn

Varje gång jag läser bilderböcker blir jag fånigt stolt över svensk barnboksutgivning. Det kommer så otroligt mycket bra! Och en förskräcklig massa som är rejält dåligt. Delvis för att det behövs ett brett utbud där det ska finnas något för alla, delvis för att det går att lura på aningslösa föräldrar nästan vad som helst. Bara det är färgglatt, innehåller En Figur Känd Från Teve, har hårda pärmar och kan passera som Nyttig Läsning. Inte mig emot. Det finns ändå fördelar med att lära sig hur m...

Lotta Olsson: Det finns alltid utrymme för ännu fler böcker

Bland det fånigaste jag har läst är att Gertrude Stein lär ha blivit deprimerad när hon insåg att hon inte skulle hinna läsa världens alla böcker innan hon dog. Vilket dels sa en del om hennes matematiska kunskaper, dels om hennes sätt att läsa. Varför skulle hon inte ha kunnat läsa om sina favoriter?

Lotta Olsson: Känslan på annandagen är svårslagbar

Annandagen är förhoppningsvis den dag man får andas ut: julstressen är över. Julafton blev som den blev, i år igen. Ibland har den varit underbar, ibland mindre bra och vissa julaftonskvällar går man bara och lägger sig i oändlig tacksamhet för att det åtminstone är över för i år.Men annandagen är, som namnet antyder, en helt annan sorts dag. Har man otur måste man sträva i väg på nya jippon, men i bästa fall har den värsta stressen släppt.Har man tur får man vara hemma och andas ut. Lite snopet...

Lotta Olsson: Att välja deckarklappar är ett ruskigt vågspel

Det bästa som finns är att få en bra bok i julklapp, men bland det tråkigaste som finns är förstås att få fel bok. Eller ge bort fel bok. Hur ska man veta vilken bok som verkligen passar till vilken person?Nej, man får gissa. Men det får man å andra sidan med alla presenter. Det är ett ruskigt vågspel och kan driva en till sömnlöshet natten före julafton.Inte heller kan man förlita sig på att mottagarens initiala present­öppnarreaktion stämmer: ”Åh! Precis den bok jag ville ha”, alternativt ett ...

Lotta Olsson: Jag klämmer in alla under etiketten feel good

Det finns en hel rad etiketter på lättare underhållningslitteratur som är rätt svåra att hålla isär. Vad skiljer chick lit från romance? Vad kännetecknar egentligen feel good? Det känns som när man säger ”hårdrock” till en musiklyssnare, som genast fnyser förorättat: vadå, jag lyssnar ju på death metal/metal/heavy metal (eller något annat i mineralriket). Varpå åtminstone jag återgår till hiphop, jazz och blues och muttrar för mig själv att de där rockgenrerna må heta olika, men det är i alla f...

Lotta Olsson: Litterära pris är ett slags påkostade tips

För någon vecka sedan presenterade Svenska Deckarakademin sin nomineringslista över årets bästa deckare: fem svenska, fem översatta. Sådant är naturligtvis väldigt rolig läsning, särskilt när man kan få upptäcka något nytt. För det är ju så man ska uppfatta litterära pris. De är ett slags ovanligt påkostade boktips av en ovanligt påläst jury. Tre jurygrupper nominerar för Augustpriset, en för vardera priskategorin, och alla jurymedlemmar är välrenommerade inom sitt område. Samma sak med Svenska...

Lotta Olsson: Bra skräck är som att åka berg- och dalbana

Det är roligt med spökhistorier, det har jag tyckt ända sedan jag var ett litet knytt. På sjuttiotalet prenumererade jag lyckligt på de kortlivade skräcktidningarna Chock, Vampyr och Skräckmagasinet. Chock var bäst och jag minns fortfarande den otäcka serieversionen av Edgar Allan Poes ”Ett fat amontillado”. Det är ett av de få tillfällena i mitt liv när jag har kunnat uppskatta serier, en litterär form som annars går mig fullständigt förbi. (Fast jag gick vidare med Edgar Allan Poe och upptäck...

Lotta Olsson: I nya ­deckare finns en ­vaken blick för ­samtiden

Det finns klassiska deckar­intriger: familjebråk, förstås. Kärlekssorger. Mellanmänskliga relationer. Ekonomiska tvister som inte har med omvärlden att göra.Och psykopatiska seriemördare, deckargenrens motsvarighet till tokiga fantasyinslag: när intrigen har blivit för obegriplig kommer en övernaturlig förmåga eller ett flygande tefat som förklarar allt. För mycket länge sedan använde det antika dramat samma idé, det kallas deus ex machina och betyder att det damp ner en gud som fick ordna upp a...

Lotta Olsson:­ Spöken tar över efter deckarna

För några år sedan dominerade deckarna helt bland barnböckerna, framför allt i åldersgruppen 6–9 år. De flesta böckerna hade förstås Martin Widmarks serie om LasseMajas detektivbyrå som förebild, en större läsarsuccé får man leta efter. Alla barn kan numera sin LasseMaja, så till den milda grad att det är självklart för till exempel Robin i Malin Stehns ”Svarta tornet” att inför ett mysterium bekymrat tänka att han inte är någon LasseMaja.Nu håller den renodlade deckar­trenden i barnböckerna på ...

Lotta Olsson: Det är skillnad på att omtolka och skriva ­vidare

Man ska absolut omtolka litterära klassiker. Självklart! Annars skulle ju till exempel inte Jean Rhys ”Sargassohavet/Den första hustrun” ha blivit skriven, om den galna kvinnan på vinden i Charlotte Brontës ”Jane Eyre”. Det finns massor av begåvade, underbara omtolkningar där man utgår från det litterära verket men vänder på perspektiven. Som Jo Bakers ”Huset Longbourn” som kom på svenska i våras, en version av Jane Austens ”Stolthet och fördom” sedd ur tjänstefolkets synvinkel.Varken Jean Rhys ...

Lotta Olsson: Han var den största av ”de fyra stora”

Stieg Trenter (1914–1967) skulle i förrgår ha fyllt hundra år. Egentligen hette han Johansson: namnet Trenter tog han efter E C Bentleys klassiska ”Trents sista fall” från 1913, vilket är den första (!) boken om privatdetektiven Trent som utreder ett fall och drar helt fel slutsatser. Det gör även fotografen Harry Friberg i Trenters böcker rätt ofta, sen kommer polisen Vesper Johnson och fnyser åt honom och förklarar vad som egentligen hände. De brukar kallas ”de fyra stora”, de svenska deckarf...

Lotta Olsson: Det finns ett svart hål i bokmarknaden

Jag skulle köpa en hel drös böcker till en mycket ung släktings dop och tänkte välja relativt nya böcker, från de senaste åren. Inte för att gossen kan läsa än, men när hans föräldrar börjar läsa högt för honom ska de ha mycket att välja på.Alla kommer han inte att tycka om, precis som han inte kommer att tycka om alla leksaker han får. Just därför ska han ha ett brett urval, och hoppeligen kommer hans föräldrar att fundera både en och två gånger på huruvida han verkligen vill höra samma saga kv...

Lotta Olsson. Spöken virrar omkring i allt fler deckare

En del inslag i de senaste årens deckare är mer konstiga än andra. Varför är det så många deckarförfattare som har börjat använda sig av spöken?Nu menar jag inte riktiga skräckdeckare som Amanda Hellbergs, där har ju så att säga spöken en naturlig plats och får vara med och stöka runt i handlingen. Eller Johan Theorins ”Nattfåk” och alla de andra som använder spökiga inslag som ett sätt att uttrycka sorg eller psykisk obalans hos huvudpersonen. Det är inte alltid säkert att spökena ”finns” ens i...

Lotta Olsson. En klassiker säger så mycket mer

Själv misstänker jag alltid att klassiker enbart ska vara ett intellektuellt nöje: man ska läsa avmätt, med instämmande nickar och ett höjt ögonbryn inför en extra elegant formulering. Men man ska aldrig beröras.Sen råkar jag plocka upp en klassiker av ren pliktkänsla, man borde ju ha läst den, och blir glad som en lärka: aha! Det var därför de blev klassiker – för att de fortsätter vara bra, spännande, intressanta, väsentliga även efter femtio-sjuttio-hundra-hundrafemtio år! För att de innehåll...

Lotta Olsson: Succéerna är böckerna vi har gemensamt

Förra sommaren läste alla Fredrik Backmans ”En man som heter Ove” som just hade kommit i pocket. Många skrattade sig fördärvade, men alla tyckte verkligen inte om den. En del blev riktigt irriterade och undrade indignerat vad det var som var kul. Så brukar det vara med alla stora försäljningssuccéer. Jag har svårt att tänka mig en bok som varenda läsare skulle tycka om.Det uppstår en trist snöbolls­effekt när en bok har blivit tillräckligt känd, vid någon punkt tippar entusiastisk läsning över i...

Lotta Olsson: Läsning tillsammans kan bli ett varmt minne

Det är svårt att läsa högt. Egentligen är ju högläsning en konstform, en bokteater som man borde öva på, och repetera åtskilliga gånger innan man uppträder framför ett barn. I stället hugger man första bästa bok i farten och kastar sig ner, läser godnattsaga och upptäcker ibland alldeles för sent att boken är för jobbig att läsa, för knökig i språket, för tråkig för barnet och alldeles för långrandig för att man ska orka igenom ett helt kapitel per kväll.För varje ny bok är man dessutom stakigt ...

Lotta Olsson: På sommaren ska man ha byxor under klänningen

Sommarläsning är att förstrött läsa det som råkar dyka upp. Ibland är det en gammal bekant man återknyter vänskapen med, ibland en ny som sen kommer att följa en genom livet.

Lotta Olsson: Sprickor i välfärden ökar kanske blodtörsten

För några veckor sedan fick jag följa med Erik Axl Sund, deckarförfattarna Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundqvist, som gick på deckarpromenad över Södermalm med sju glatt myllrande tyska och österrikiska journalister.Det blev en komisk krock mellan den skira grönskan och blodiga fiktiva brottsplatser. Journalisterna var lika entusiastiska inför bådadera: Nej men titta, vilken utsikt! Var det här det blodigaste mordet ägde rum?Det är det som är fascinerande med Sverige, tyckte journalistern...

Lotta Olsson: När språket var rena alviskan

På måndag börjar den årliga Astrid Lindgrenkonferensen i Vimmerby, i år med rubriken ”Klassiker – gamla böcker för unga läsare?!” I två dagar diskuterar man barnboksklassikernas ställning.Går de ens att läsa i dag? Nej. Men inte i första hand på grund av fördomarna, det är i stället språket och tempot som gör dem ogenomträngliga för de flesta. Långa miljöbeskrivningar! Ingenting händer!Jag läser om mammas gamla ”Anne på Grönkulla”, och frossar i pluralformer på verb, här ”kilade de åstad allt va...

Lotta Olsson: Lärorikt men sällan mästerligt

Jag har aldrig varit speciellt road av verkligheten, särskilt inte när en sann historia ligger till grund för en bok. Det blir så rörigt! Den som berättar har sällan den nödvändiga distans som krävs för att kunna sålla bort oväsentligheter, i stället kryllar det av detaljer som inte har någon som helst betydelse. Ett gevär kan hänga på väggen i hela förbaskade boken utan att någonsin avfyras. Eller så dyker det upp från ingenstans, i en bisats. Det saknas ofta viktiga logiska pusselbitar, så att...

Visa fler

Visar 20 av 114

Mer från förstasidan

abort500
Foto:TT

 Undantag i lagen. Registreras inte på samma sätt som all annan sjukvård.

hannah144
Foto:Anette Nantell

 ”Okej att bli registrerad.” Fyra kvinnor berättar om sin upplevelse. 4  4 tweets  0 rekommendationer  0 rekommendationer

 RFSU: Bör ses över. Lagens effekter mycket osäkra, enligt rapport.

sexkop244
Foto:Caroline Tibell
Annons:
Annons:

 Ska dela på makten. Stridande parter i krigshärjade Sydsudan överens.

helena
Foto:Roger Turesson

 Helena chattade. ”Det är bra att vara öppen med vad som händer.” 31  5 tweets  26 rekommendationer  0 rekommendationer

 Helena i DN-intervju. ”Det sista jag vill är att skicka mina barn till krig.” 1332  222 tweets  1110 rekommendationer  0 rekommendationer

 Stefan Lisinski: Kan ställas till svars i Sverige för krigsbrott. 14  6 tweets  8 rekommendationer  0 rekommendationer

 Professor i islamologi. Om jihad, martyrer och tillstånd. 12  5 tweets  7 rekommendationer  0 rekommendationer

 Erik Ohlsson: De lockas av hjältemod och kamratskap. 31  10 tweets  21 rekommendationer  0 rekommendationer

 Så slussas pengarna till IS. Globalt betalningssystem med lokala agenter. 25  8 tweets  17 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:

Bästa deckarna

 Från 100 till 1. DN:s Lotta Olsson listar100 favoriter.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Fahl i samtal

 Inspelad framför publik. Längre, personliga intervjuer med DN:s Hanna Fahl.
Annons: