Europeiska unionen är den mest överstatliga internationella organisationen: EU:s lagar är medlemsländernas lagar. Unionens mest centrala projekt är den inre marknaden, som handlar om fri rörlighet över gränserna för varor, tjänster, arbetskraft och kapital. Det betyder att all gränsöverskridande infrastruktur måste bli EU-frågor.
De EU-regler som berör nätet finns framför allt i en uppsättning lagar som brukar kallas telekompaketet. De syftar till att samordna bestämmelserna om konkurrens, konsumentskydd och myndighetstillsyn på marknaden för internet.
I förhandlingarna om telekompaketet har frågan om nätneutralitet varit central. Nätneutralitet innebär att det är användarna som avgör vad som skickas i nätet, och hur, medan leverantörerna bara ska tillhandahålla tillträde till nätet.
Något sådant är inte självklart. Starka krafter vill reglera och filtrera internet, såväl politiker som marknadsaktörer. EU-lagstiftaren, kommissionen i Bryssel, uppvaktas hela tiden av lobbyister.
Kommissionen har själv ambitioner när det gäller kampen mot brott. Enligt ett långt gånget förslag ska barnpornografi filtreras bort från internet. I sin linda finns också planer på att hindra EU-medborgare från att nå illegala spel på nätet.
Mindre nätleverantörer protesterar mot kravet på barnporrfiltrering eftersom de menar att de inte har resurser att klara den. Det är inte heller självklart att ett filter kan ta bort bara barnpornografi. Risken finns att laglig trafik blockeras av misstag.
EU-förslaget liknar ett frivilligt brittiskt system, där nätleverantörer blockerar åtkomsten till sajter med barnpornografi enligt en särskild lista. Om det går igenom på EU-nivå kan alla leverantörer tvingas följa kravet på blockering.
Kritiker menar att man knappast kommer åt barnporrbrotten genom att filtrera, utan bara genom att eliminera källan, det vill säga de servrar som är värdar för sajterna. Förespråkare menar att filtrering trots allt minskar risken att användare oavsiktligt utsätts för barnporr.
Efter många turer har det nu i telekompaketet införts ett krav på öppenhet som stärker möjligheten att upprätthålla nätneutralitet: Operatörerna måste informera kunderna om hur den tjänst de säljer fungerar. De måste exempelvis berätta om det finns begränsningar i en bredbandstjänst.
– Det här kravet är större än vad folk kanske tror, säger it-experten och internetpionjären Patrik Fältström, som bland annat suttit i regeringens it-råd.
– Det är den enda detaljen jag tycker är riktigt viktig i telekompaketet.
Att tvinga operatörerna till transparens i stället för att från början slå fast hur nätet ska fungera tycker han är att börja i rätt ände.
– Sedan får man se vad kunderna väljer. Det kanske räcker. Men om man fortfarande ser problem kan man gå vidare och förbjuda vissa typer av produkter.
En annan tvistefråga i telekompaketet har gällt nätanvändarnas rättssäkerhet. Ska den som ägnar sig åt illegal fildelning kunna straffas med avstängning? Kompromisslösningen har blivit att ingen ska kunna stängas av från internet utan rättssäker prövning i domstol.
Patrik Fältström är inte rädd för reglering i sig men tycker ändå att det går att spåra vissa hot mot internet i EU-apparaten.
– Jag är rädd för att de som reglerar inte är tillräckligt insatta. De har ett problem de vill lösa, och om de då inte vet hur internet fungerar hittar de på en reglering som inte löser det problemet. Sådant ser jag mer på EU-nivå än i Sverige. I Sverige har vi relativt god kunskap.
En annan EU-lag som berör trafiken på nätet är datalagringsdirektivet, som innebär att information om data- och teletrafik måste lagras i sex månader.
Direktivet har varit kontroversiellt i flera EU-länder på grund av integritetsproblemen. Tysklands författningsdomstol har förklarat bestämmelsen oförenlig med tysk grundlag. I Sverige har införandet förhalats, och tre partier har nu ställt sig bakom krav på uppskov i ytterligare ett år. Därmed riskerar Sverige böter, men samtidigt har Bryssel börjat arbeta med förändringar i direktivet.