Anne-Marie Eklund-Löwinder är kvalitets- och säkerhetschef på Stiftelsen.SE. Hon säger att hotbilden på internet ”alltmer gått från att vara symmetrisk till asymmetrisk”:
– En enskild individ kan med små resurser orsaka stor skada. Det har inträffat vid flera tillfällen, säger hon.
Ett sådant tillfälle var när datamasken Iloveyou – även kallad Loveletter – angrep tiotals miljoner datorer 2000.
– Det ledde till att många e-postsystem blockerades. Att koden skickades ut påstås ha varit ett misstag, säger Anne-Marie Eklund-Löwinder.
Ett annat exempel på en attack i närtid som orsakade skada var när hackare i december 2010 stängde av värmen för 700 hushåll i Motala. Attacken upptäcktes när temperaturen sjönk och hyresgästerna började frysa.
– Det kan tyckas vara roligt och harmlöst, men när någon manipulerar dammluckor eller kärnkraftverk är det kanske inte lika roligt, säger Anne-Marie Eklund-Löwinder.
Hon nämner Stuxnet som kallats det värsta dataviruset någonsin
Superviruset påstods ha attackerat Irans kärnenergianläggning. Iran ville till en början inte medge att deras anläggningen attackerats av datavirus, men medgav senare att så var fallet.
– Många incidenter av den här typen hemlighålls, säger Anne-Marie Eklund-Löwinder.
Då och då kan man spåra upphovsmannen till ett virus, men i de allra flesta fall förblir han eller hon okänd.
– Det kan vara någon som är upprörd över hur han eller hon behandlats på sin arbetsplats, eller någon som har politiska motiv, eller någon som blivit missnöjd när han eller hon handlat i en butik. Det kan kort sagt vara vem som helst.
Samhällets sårbarhet för nätattacker ökar när alltfler samhällsfunktioner kopplas upp mot nätet.
I dag behöver man inte vara speciellt datorkunnig för att utföra en hackerattack – det finns så många hackerprogram att ladda ned som sköter det mesta på egen hand. Med de verktygen kan nästan vem som helst börja hacka en sajt på lösenord eller sätta igång en överbelastningsattack, säger flera experter på IT-säkerhet som DN.se talat med.
– Dels har den enskilda hackaren blivit mer kompetent, dels har tillgången på hackerprogram som går att ladda ned ökat så att i stort vem som helst kan utlösa en hackerattack – det handlar bara om att tala om vem eller vad som är måltavla och hur länge attacken ska pågå, säger Martin Rantzer, avdelningschef på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
– Alla system som är av samhällskritisk natur är möjliga måltavlor för de hackare som vill visa sig duktiga eller få fram ett budskap, säger Martin Rantzer. Målet med vår forskning är att viktiga funktioner ska ha en god beredskap och helst ligga steget före angriparna.
Åklagarmyndighetens hemsida gjordes i december förra året onåbar när den blev föremål för överbelastningsattacker. Samma sak hände med advokaten Clas Borgströms hemsida.
Nätverket Anonymous som tidigare utfört nätsabotage mot bland annat Scientologikyrkan, påstås ligga bakom attackerna. Angreppen ingick i den motattack som på internet fått namnet Operation Payback – IT-angrepp mot myndigheter och företag som agerar mot Wikileaks eller grundaren Julian Assange.
Men i Anonymous namn har även aktioner genomförts som hyllats av politiker som i andra sammanhang gått hårt åt olika former av hacktivism på nätet.
– Hackergruppen Anonymous levererade ett care package, ett slags omsorgspaket, som en lösning på att tunisierna var övervakade av regeringen, säger Christopher Kullenberg.
Han är nätaktivist och doktorand i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet och ser inte hackare som ett hot mot öppenheten på internet. Tvärtom ser han exempel på hur många datakunniga personer agerar för ett öppet internet.
– Nätaktivister har sett till att upprätta krypterade servrar så att invånarna i länder vars internet blockerats av regimen ändå kan komma ut på nätet och in på sidor som blockerats, säger han.
Programmerare som arbetade för de tunisiska myndigheterna – vilka hade kontroll över internetoperatörerna i landet – misstänktes ha lagt in ett skript (ett litet dataprogram) på sidor som Facebook. När användarna loggade in på sidan hamnade deras användarnamn och lösenord i händerna på myndigheterna. Det kom rapporter om att regimkritiska sidor som vädrade kritik mot regimen plötsligt stängdes ned.
Det är Ammar som är framme igen, sade tunisierna: Ammar stjäl en hel befolknings lösenord. Ammar är öknamnet som tunisierna gett myndigheterna som censurerar internet i Tunisien.
Nätaktivister och hackare har spelat en aktiv roll när de senaste månadernas protestvåg svept över diktaturer i arabvärlden och störtat envåldshärskare. När tyranner i arabvärlden känt marken gunga under fötterna har de gett order om att strypa tillgången till internet. Det har hänt i Tunisien och Egypten och det händer i Syrien, Libyen, Bahrain och Sudan.
I Egypten siktade Mubarakregimen in sig på sociala nätverk som Facebook och Twitter – två forum som de regimkritiska demonstranterna använt för att sprida information och uppmuntran. Sidorna blockerades, liksom möjligheten att skicka sms. I det läget ryckte nätaktivister ut på samma sätt som man gjort till tunisiernas försvar tidigare. Egyptierna fick snabbt hjälp med att komma ut på nätet genom proxyservrar (mellandatorer) ställdes till deras förfogande. Via dessa kunde den som befann sig i Egypten komma åt innehållet på de sajter som regimen funnit misshagliga och blockerat.