Internetpionjären och entreprenören Patrik Fältström, som jobbar på it-företaget Cisco, hjälper här till att reda ut vilka organisationerna med mest inflytande är – samt vad de gör.
Fältström inleder med att konstatera att tre olika saker krävs för att internet ska fungera:
1. Standarder för protokollen på internet (protokoll är ett slags regler för hur informationen på nätet ska skickas). Patrik Fältström gissar att det rör sig om ett tiotal organisationer som sätter de viktigaste standarderna, däribland IETF, ITU och W3C. IETF är viktigast, men deras beslut går att ignorera. ITU har mindre inflytande, dock är deras beslut om telekommunikation bindande för länder eftersom ITU är ett FN-organ.
2. Ett system för domännamnen på internet. Av de organisationer som kan påverka det här befinner sig Icann överst i den internationella hierarkin. För svenska .se-domäner har stiftelsen .SE större betydelse.
3. Ett system för IP-adresserna på internet. Här är Iana överst (en funktion som utförs av Icann).
Följaktligen finns en rad organisationer som kan påverka strukturen och uppbyggnaden av internet. De flesta bedömare som DN.se talat med menar att det – från organisationernas sida – inte finns något påtagligt hot mot internet i den form som vi i dag känner det.
Men frågan bör ändå ställas: Vad händer om någon av ovanstående organisationer, kanske efter påtryckningar, skulle vilja föra internet i en annan riktning än den som de flesta nu förespråkar?
1. ”Standardorganisationerna” – med IETF i spetsen:
De här organisationerna, förklarar Patrik Fältström, hittar på standarder för ”alla typer av produkter och tjänster på internet”.
– Det är allt från mejl och routrar till IPv6 och domännamnssystemet. Eftersom de bestämmer reglerna på nätet har de också väldigt stort inflytande, säger han.
Störst inflytande har enligt Fältström organisationen IETF (the Internet Engineering Task Force). Det är en organisation där alla som vill får vara med; diskussionerna förs via mejlinglistor samt genom möten som hålls runt om i världen tre gånger per år.
Vad skulle hända om IETF plötsligt började agera illasinnat?
– Eftersom det finns fler organisationer så skulle tillverkarna sannolikt bara sluta att följa IETF:s standarder.
– Men naturligtvis skulle IETF i teorin kunna skriva en regel – kanske med motiveringen att internet är skadligt för barn – som gör att exempelvis alla under 18 förbjuds att använda nätet. De har rätt att fatta den typen av beslut. Och även om ingen skulle följa den nya regeln så skulle beslutet sannolikt skapa en konstitutionell kris eftersom samtliga aktörer är vana vid att låta sig ledas av IETF.
Om ITU, Internationella teleunionen, fattade samma beslut skulle läget däremot vara ett annat – i mångas ögon betydligt värre.
– Eftersom Sverige är medlem i FN och ITU är ett FN-organ så skulle vi bli tvungna att följa beslutet. Om de kommer fram till ett beslut som är kokobello så blir det kris.
– Hur skulle vi till exempel kunna implementera ett beslut som vill förbjuda internet för alla under 18? Av den anledningen är det extremt viktigt att Sverige och andra medlemmar i ITU ser till att blockera den här typen av beslut.
Patrik Fältström påpekar att det finns en rad länder inom ITU som i detta nu försöker skapa standarder som kan favorisera deras intressen, exempelvis filtrering och blockering av innehåll.
– Avståndet mellan att blockera barnpornografi – som alla tycker är dåligt – till att blockera sådan som enbart vissa länder inte gillar är väldigt, väldigt litet. Till exempel har det förts diskussioner om Muhammedteckningarna som många medlemmar har velat blockera. Sverige och Danmark har dock motsatt sig det med hänvisning till yttrandefriheten.
2. ”Domännamnsorganisationerna” – med Icann i spetsen:
Organisationerna i grupp ett kan fatta beslut som får långtgående konsekvenser – men de tar tid att implementera, enligt Patrik Fältström.
För organisationerna i grupp två och tre är förhållandet det motsatta: de kan inte få människor att sluta använda webben – men de kan trassla till saker och ting ordentligt, åtminstone under en kortare tid innan folk tar sig runt de tekniska hinder som kan uppstå.
Domännamnssystemet är uppbyggt i en strikt hierarki med Icann i toppen. Om Icann utsattes för påtryckningar som ledde till stängning av en toppdomän så skulle den visserligen fungera, men det skulle blir krångligt.
– Om Icann tar bort toppdomänen .se så får det konsekvenser direkt, konstaterar Patrik Fältström.
Anledningen är att ingen skulle hitta – någonting.
– Det skulle bli totalt kaos. Kanske skulle DN.se bygga upp sin sajt på DN.com innan problemet löst sig.
Fältström tror att Sverige visserligen skulle fortsätta att använda .se på egen hand, men det skulle nog bli ett avbräck på ”en vecka eller så”.
– Ett sätt att fortsätta köra .se-domäner skulle vara att alla operatörer hade direktkontakt med stiftelsen .SE som administrerar den svenska toppdomänen. På så vis skulle man slippa att gå genom den teknik som Icann hanterar.
Dock, påpekar Patrik Fältström, har stiftelsen .SE större möjlighet än Icann att påverka enskilda sajter med toppdomänen .se.
– Om man inte betalar sin räkning till dem så tas sidan bort. Så är det bara, säger han. Ett annat hot mot en sajt med toppdomänen .se skulle kunna vara att någon tvingar Stiftelsen .SE att ta bort just det domännamnet. En liknande händelse inträffade i USA tidigare i år med toppdomänen .com.
3. ”IP-organisationerna” – med Iana i spetsen:
Det finns fem organisationer i världen (så kallade Regional Internet Registrys, RIR) som handhar utdelningen av IP-adresser. De i sin tur får adresserna från Iana som koordinerar utdelningen på global nivå.
– Enkelt uttryckt kan man säga att Iana ser till att alla operatörer världen över har unika IP-adresser. Därmed kan de vara säkra på att det bara finns en mottagare när trafik skickas till en viss adress.
Ett exempel på hur det skulle kunna gå fel är om Iana – eller en ensam Iana-anställd – började dela ut samma IP-adresser till de fem organisationerna.
– Det är som om två personer skulle ha samma telefonnummer. Det blir svårt, men jag tror att det skulle upptäckas. Problemet går att komma runt, fast det blir svårare för organisationerna att samarbeta kring adresserna.
Iana kan dock inte, likt operatörerna, blockera trafik eftersom de inte har något operativt ansvar.
– En illasinnad operatör skulle kunna blockera trafik till vissa destinationer, eller annonsera att den har hand om vissa adresser som inte är utdelade till dem och därmed attrahera trafik till sig själv. Det har skett, både medvetet och av misstag, vid ett flertal tillfällen.
– Mest känt är nog när en operatör i Pakistan av misstag råkade annonsera att de hade hand om tjänsten Youtube, varvid all trafik till Youtube skickades dit. Detta ordnade dock upp sig ganska snabbt, säger Patrik Fältström.