– Vi kan inte utan vidare sätta likhetstecken mellan yttrandefrihet och frihet på nätet, säger Daniel Westman.

Han påpekar att det inte i första hand var yttrandefrihet man hade i åtanke då internet skapades.

De krav som många av oss ställer på det vi kallar för ”frihet på nätet” är nämligen, menar han, betydligt mer långtgående än vad som kan krävas med stöd av yttrandefrihetens traditionella regler.

– Yttrandefriheten skyddar naturligtvis friheten att kommunicera. Men skyddet gäller främst mot statliga ingrepp – inte åtgärder som vidtas av exempelvis internetoperatörer. Dessutom innebär ju yttrandefrihetsregleringen att man i efterhand kan straffas för vissa missbruk, som förtal eller hets mot folkgrupp.

Samtidigt framhåller Daniel Westman att det nu pågår flera arbeten – både i Sverige och inom exempelvis FN – där syftet är att se över hur traditionella yttrandefrihetsprinciper ska kunna tillämpas på nätet och kanske utvecklas.

Kraven på ett fritt internet sträcker sig utanför de i dag traditionella yttrandefrihetsdomänerna.

– En spridd uppfattning är att all trafik som folk vill skicka ut ska komma fram och att alla datapaket ska behandlas lika. Det är normen; det är så väldigt många tycker att internet ska fungera, inte minst eftersom det främjar innovation och teknikutveckling.

– Men rättsliga krav på sådan så kallad nätneutralitet är inte okomplicerade. Exempelvis begränsar sådana regler nätägarnas möjligheter att utnyttja sina nät för den kommunikation som de själva önskar.

Daniel Westman menar att det finns ett uppdämt behov av att diskutera vad vi menar med ett öppet och fritt internet – samt hur sådana tankar förhåller sig till traditionella rättigheter och skyldigheter i samhället.

– Den grundläggande tekniska infrastrukturen har i sig blivit en slags ideologi. Som jag ser det är det ett val av teknisk design – fria vägar på nätet och likabehandling av trafik – som blivit ideologi. Själv ser jag en oerhörd styrka i hur internet fungerar idag, men vi bör diskutera hur dessa designval förhåller sig till olika värden i samhället och hur vi vill att nätet ska fungera i framtiden.  

Hur ser då Daniel Westman på ”hotet mot internet” – alltså hotet mot den öppna struktur som vi i dag är vana vid på internet.

– Jag tror att det är svårt för en ensam aktör att diktera fram förändringar. De organisationer som i dag vill påverka internet kan komma med rekommendationer, men om de olika tekniska aktörerna inte följer dessa så blir det inga radikala förändringar i praktiken.

Hans övertygelse är att hotet inte är överhängande så länge det finns tillräckligt många som slår vakt om ”internets själ”.

– I praktiken är nog det största hotet mot ett öppet internet alltför långtgående nationella rättsliga regleringar av vad operatörerna ska göra med trafiken till och från sina kunder.  

Fotnot: Mer om yttrandefriheten hittar du hos stiftelsen .SE.