Den nya sjukförsäkringen
Minns hur det var
Publicerat 2009-12-08 00:05
Debatten om de nya reglerna i sjukförsäkringen har nått stormstyrka. Men de problem som uppstått är en konsekvens av det tidigare missbruket av sjukförsäkringen.
Dela med andra:
Den nya sjukförsäkringen
- Nyheter
- Hälften förlorade på nya sjukregler
- ”Regeringen måste ta utredningen på allvar”
- ”ST drar förhastade slutsatser”
- Sven Otto Littorin: Ekot har fel
- Majoritet av utförsäkrade är kvinnor
- ”Vi är lite för generösa”
- Ingen sjukpenning efter sonens död
- Utförsäkrade får höjd ersättning
- Utförsäkrade får nytt stöd
- Mildrade sjukregler klubbade
Det finns åtminstone två saker man kan slå fast efter den stora sjukförsäkringsreformen. Det finns baksidor med de nya reglerna och det fanns sannerligen också problem med de gamla.
Självklart måste man kunna diskutera tänkbara konsekvenser av dagens sjukförsäkring. Men det är ohederligt att göra det utan att låtsas om vad som riskerats och som kommer att riskeras om vi i stället hållit oss kvar vid det gamla systemet.
Det är ett system som började gå rejält över styr för mer än tio år sedan. Sjukpenningen användes som försörjning på orter där det var svårt att hitta arbete och när a-kassedagarna började sina. Rätten till sjukpenning berodde mer på var i landet individen bodde och vad hon själv ville än på hur sjuk hon var.
Studier visar hur nästan hela läkarkåren skrev intyg efter patienternas önskemål snarare än efter självständiga medicinska bedömningar. Sverige fick ett rättsosäkert system där antalet sjukskrivna ökade kraftigt från ett år till ett annat – trots att inga andra parametrar förändrats i svenskarnas hälsotillstånd.
De som nu vill gå tillbaka till det gamla, ett system där individen i praktiken själv avgjorde om och hur länge hon behövde vara sjukskriven, borde redovisa var pengarna till denna kostnadsdrivande modell ska tas ifrån. Är det reumatiker och cancersjuka som inte längre ska få sin dyra medicin? Eller ska vi kanske lägga ned en fjärdedel av landets sjukhus?
De läkare som nu klagar över att deras intyg överprövas av Försäkringskassan, den organisation som alltid haft myndighetsansvaret men som länge inte ifrågasatte läkares bedömning, bör fundera på hur det kommer sig att en läkarsignatur inte betyder lika mycket som innan sjukfrånvaron – utan medicinsk förklaring – fördubblades under några år. Hade läkarkåren haft en stram syn på sjukdom och inte sjukskrivit för något annat än nedsatt arbetsförmåga, hade vi sluppit dessa regelförändringar.
Det är också lite missvisande hur debatten kommit att handla om cancersjuka, när den största gruppen är människor med lättare former av psykiskt lidande och den näst största är personer med mer eller mindre diffust ont i kroppen.
Cancersjuka är en jämförelsevis liten grupp. Det betyder naturligtvis inte att de ska offras för en reform som kan tänkas vara bra för flertalet. Här måste en lösning till.
Det är två gränser som figurerar i debatten. En av dem avhandlas i dag i socialförsäkringsutskottet. Det är reglerna som gäller efter 180 dagars sjukskrivning. Man kan exemplifiera det med en 25-årig balettdansös med ett utslitet knä som hon aldrig mer kommer att kunna dansa med. Frågan är då: Ska hon gå sjukskriven i 40 år eller ska hon söka ett annat arbete? Det nya regelverket säger att hon ska söka ett annat arbete om hon efter ett halvårs sjukskrivning inte bedöms kunna komma tillbaka inom ytterligare ett halvår.
Men man skulle också kunna exemplifiera med en 63-årig kvinna som fått metastaser efter en bröstcancer och som kommer att dö i sin cancersjukdom men som ännu jobbar till 75 procent.
Om Försäkringskassan bedömer att hon kan arbeta heltid på ett annat arbete så får hon inte längre sin fjärdedels sjukpenning. Om hon däremot inte arbetat alls och bedömts allvarligt sjuk hade hon kunnat få fortsatt sjukpenning hur länge som helst.
Det finns en motsättning mellan rättssäkerhet och flexibilitet. Om myndighetsutövningen ska vara lika över landet måste den luta åt det fyrkantiga hållet. Annars får vi godtycke.
Men den principen kan inte praktiseras in absurdum. Människor är mer än sina diagnoser. Man måste ta hänsyn till helheten. Man kan till exempel vara funktionshindrad, ha ett anpassat arbete och få en kronisk cancer men ändå klara att arbeta deltid.
Att fösa en sådan person mot arbetslöshet är inte bara inhumant, dumt och ovärdigt. Det är också ekonomiskt vansinne.
Visar 1-10 av 56. Per sida:
Forskning har alltså visat att kroniskt trötthetssyndrom beror på att cortisol inte bildas i tillräcklig mängd när det behövs. Säkert finns det också vid andra sjukdomar brist på andra ämnen men alla sådana tillstånd är inte utforskade ännu så därför måste läkaren ju ofta lita på vad patienten själv berättar om sina symtom. Inget vet allt, så därför ska man inte vara alltför tvärsäker och döma människor på otillräckliga grunder. För övrigt har du inte svarat på min fråga om vad man bör göra när en sjukdom inte kan diagnosticeras med de metoder som finns?.......Och vad är ordentligt diagnosticerade sjukdomar? Skulle man komma med alltför hårda krav så skulle kanske sjukvårdens alla resurser gå åt till att ställa diagnoser och det kan väl ändå inte vara rationellt?Och inte skulle det bli billigt heller....
Anna, 18:56, 9 december 2009. Anmäl
Guy:Nej sjukdomar med mätbara symtom är inte problemet, bara alla de med icke-mätbara symtom, som inte går att diagnosticera på annat sätt, än genom att patienten själv redogör för, hur det känns. Forskningen har fortfarande inte kartlagt allt som sker i människokroppen och inte heller finns möjlighet, att iaktta och med objektiva metoder diagnosticera allt. Men du tycks tro, att läkarna och de sjuka själva på ett felaktigt sätt diagnosticerar sjukdomar .... Hur går det till? Hur bär de sig åt......??? De flesta kan utföra ett välanpassat arbete, men problemet är ju att sådana inte finns att tillgå i tillräckligt stor utsträckning. Allra svårast kanske de som lider av kroniskt trötthetssyndrom har att klara sig på arbetsmarknaden, eftersom de så fort blir utmattade och sen blir det bara värre och värre....Brist på cortisol är lika förödande för en människa som bensinbrist för en bil. Som du väl vet går inte en bil med tom tank, i hur bra skick den för övrigt befinner sig? Och forskning
Anna, 17:40, 9 december 2009. Anmäl
Anna: Påvisbara mätbara symtom med ordentligt diagnostiserade sjukdomar är inte problemet. Det är alla som klassar sig själva och av läkare felaktigt klassas som sjuka och arbetsoförmögna. En bra sak vore att lyfta fram alla de som jobbar trots påvisade kroniska sjukdomar i sammhället, som ex. de polioskadade som med rullstol, arbetshjälpmedel och anpassning av arbetsinnehåll klarar av att jobba hel-/deltid. Det skiljer sig rätt mycket från alla de som idag försörjs pga att de inte trivs med sitt arbete, inte har något arbete, inte har ett bra privatliv, har en sjukdom som i rimlighetens namn inte borde hindra dem från att vara sig arbeta heltid eller söka arbete. Det är för många som försörjs på grund av att de försörjs och är nöjda med det än på grund av att de verkligen inte alls klarar av att arbeta på grund av sjukdom. Om du bara förstod hur snett det har gått med det här systemet för länge sedan. Det finns tusentals svenskar som idag lyfter sjukersättning och bostadstillägg om ca
Guy Fawkes, 12:35, 9 december 2009. Anmäl
Nils, du verkar ha en övertro på läkarnas förmåga att bedöma om en människa kan arbeta eller ej och hur mycket. Inte ens försäkringskassans tjänstemän har den förmågan, dessutom finns det mycket i människokroppen som fortfarande inte ens är utforskat. Alltså kan den där människan, som verkar så OFÖRKLARLIGT trött, faktiskt ha brist på något, som är nödvändigt för att orka med..... Vid kroniskt trötthetssyndrom eller utbrändhet, som sjukdomen populärt brukar kallas, föreligger brist på kortisol, ett ämnet som behövs ,för att man vid behov ska orka mobilisera extra styrka. Det går heller inte att träna upp sig utan man blir helt utmattad. Sen försämras man mer och mer utan lämplig behandling och sådan är oerhört svår att få.....Så de, som lider av den sjukdomen, borde alltså falla in i den kategori, som har rätt till fortsatt sjukpenning, eftersom de förväntas bli allt sämre med tiden.
Marie Lind, 11:48, 9 december 2009. Anmäl
Man kan tycka lite olika, men jag tycker i alla fall att det är absurt att politikerna som fattar beslut om strängare regler för cancersjuka aldrig själva behöver bry sig om sjukanmälan. De kan bara skippa att gå till riksdagen om de känner för det. Och har försörjningen tryggad för livet när "anställningen" är slut. Om vi ska ha acceptans för ett tuffare och stramare system bör systemet gälla alla, även nyadeln.
maria, 00:13, 9 december 2009. Anmäl
Man räknar med att sossarna förtidspensionerade 140 personer om dagen när det hade sin kulmen. Det betydde i runda tal 50.000 per år. Under en valperiod således 200.000 personer. Lägg därtill inst tterligare en person som vill stödja att förtidspensionens storlek hålls uppe. På så sätt fixade sossarna att köpa i häradet 400.000 röster. För dessa förtidspensionärer fanns bara möjligheten att rösta på sossarna för att säkerställa ett fortsatt flöde av pengar utan prestation.
Smart uttänkt av Persson och company. Oerhört starkt av Alliansen att bryta mönstret!
"när den största gruppen är människor med lättare former av psykiskt lidande och den näst största är personer med mer eller mindre diffust ont i kroppen."
Kompetensen på DNs ledarsidor ökar dag för dag. Nu har man tydligen anställt läkare som ledarskribenter, som redan hunnit diagnosticera fler patienter än hela läkarkåren tillsammans. "Lättare" och "Diffust", de nya massdiagnoserna från Doktor DN för en frihetligare sjukförsäkring.
Esse, 22:41, 8 december 2009. Anmäl
Fler och Fler som skall dela pa Kakan da raecker det inte till med dom inbetalade avgifterna.... fler och fler som bara skall ha och ha da blir det mindre till envar. Jaemfoer med ett Knytkalas daer 15 pers tar med sig gott om godsaker och 5 personer tar med sig bara lite och ocksa tar med sig 5 extra gaester.... Da blir det till att dela annorlunda!!!
Ocksa detta citatet speglar verkligheten:: ""De läkare som nu klagar över att deras intyg överprövas av Försäkringskassan, den organisation som alltid haft myndighetsansvaret men som länge inte ifrågasatte läkares bedömning, bör fundera på hur det kommer sig att en läkarsignatur inte betyder lika mycket som innan sjukfrånvaron – utan medicinsk förklaring – fördubblades under några år. Hade läkarkåren haft en stram syn på sjukdom och inte sjukskrivit för något annat än nedsatt arbetsförmåga, hade vi sluppit dessa regelförändringar."""
Nils A, 21:51, 8 december 2009. Anmäl
Guy Fawkes! Tror du verkligen att läkarna känner till allt om vad som händer i en människokropp, har medel att undersöka det och ta alla prover som behövs för en bedömning? Ofta måste de faktiskt lita på det som patienten säger på grund av att de saknar möjligheter att ställa en s.k. objektiv diagnos - de får gå på symtomen. Vad är medicinska orsaker, vad är icke-medicinska till olika tillstånd, som gör det omöjligt att arbeta på grund av t.ex. trötthet? Har jag brist på ett ämne som cortisol och därför "går in i väggen" så fort det krävs lite extra av mig och jag blir stressad, måste jag väl ändå bli betraktad som sjuk och få behandling och rehabilitering tills jag om möjligt känner mig frisk nog att arbeta? Men trötthetstillståndet kan ju också bero på brist på något annat som fortfarande inte är utforskat..... vad tycker du att man då ska göra?
Frågvisa Anna, 21:43, 8 december 2009. Anmäl
Behövs verkligen FK i sin nuvarande form ? Lägg ned försäkringskassan varför skall mängder av sk tjänstemän sitta och bläddra i dessa papper till en enorm kostnad.Den som är sjuk går till läkaren han avgör då om sjukskrivning behövs drar passientens kort allt är klart pengarna kommer den tid som läkaren har sjukskrivit, För kortare sjukdomar behövs ingen försäkring då vi alla får en skattelindring av de kostnader som sparats in på FK kolossen räcker till flera sjukdagar
lägg ned, 21:19, 8 december 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
