Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-28 20:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/debatt/det-har-i-dagarna-blivit-kant-att-amerikanska-civila-flygplan-som-anvants-for-att-transportera/

DN Debatt

DN Debatt. Det har i dagarna blivit känt att amerikanska ”civila” flygplan som använts för att transportera fångar till och från det amerikanska koncentrationslägret Guantanamo på Kuba landat på svenska flygfält, däribland Örebro i omedelbar närhet av fånganstalten Kumla. Har dettta skett med de svenska myndigheternas tillstånd står det mycket illa till. Inte blir det bättre om dessa hållits i okunnighet om syftet med transporterna. Då tyder det på en nonchalans och en fräckhet från de amerikanska myndigheternas sida som inger allvarliga bekymmer och måste allvarligt påtalas på diplomatisk väg.Incidenten erinrar om flera andra inslag i amerikansk utrikespolitik från Irakkonflikten och framåt som tvingar andra länder att fråga sig vilka relationer de vill ha med den nuvarande administrationeni Washington. När det gäller Sverige kan det vara skäl nämna att det vid den socialdemokratiska kongressen för någon tid sedan gjordes några trevande försök att klargöra var vi står. Låt oss först redovisa vad det är för företeelser som kan föranleda en ny bedömning.För någon tid sedan rapporterades från Washington att en makaber tvist uppstått mellan ledningen i Vita huset och militären i Pentagon. Striden gällde hur hård tortyren skulle tillåtas vara i den Gulag av amerikanska fängelser runt om i världen där misstänkta terrorister förvaras för obegränsad tid och utan rättegång. Pentagon hävdade att tortyr var okej, men att den ändå måste hållas inom vissa gränser. USA hade undertecknat den internationella konventionen som förbjuder all tortyr och borde nog också följa Genevekonventionernas bestämmelser om behandling av fångar. Man hänvisade till att detta låg i amerikanskt intresse eftersom det kunde påverka hur amerikanska militärpersoner skulle behandlas om de föll i fiendehänder.Inställningen i Vita huset, bakom vilken många anade vicepresidenteen Cheneys inflytande, gick ut på att man inte behövde vara så fin i kanten och att tortyren fick se ut hur som helst – det gällde ju att skydda det amerikanska folket mot terror. Konventionerna kunde man bortse från. President Bush har förklarat att han kommer att vetera ett senatsförslag som skulle mildra tortyren.I koncentrationslägret i Guantanamo på Kuba kvarhålls hundratals fångar sedan flera år utan möjlighet till rättegång. De utsätts för regelbunden tortyr och sällsynt förödmjukande behandling. President Bush, som Göran Persson brukar beteckna som underskattad i Europa, förde USA in i anfallskrig mot Irak på lögnaktiga eller grovt missledande grunder. Det fanns inga massförstörelsevapen. Saddam Hussein hade ingenting att göra med 9 september. Att Irak skulle som det påstods utgöra ett omedelbart hot mot USA var uppenbart orimligt. Att åberopa resolutionerna från det första Kuwaitkriget var enligt alla oberoende juridiska experter, däribland de på svenska UD, helt omöjligt. Den av Bush personligen intygade exporten av uran från Niger till Irak visade sig vara luft. Att syftet egentligen var att avlägnsa den förfärlige militärdiktatorn Saddam Hussein, under kriget mot Iran varmt omhuldad av USA, var ett argument man hittade på sedan kriget inletts.Viktigast av allt är att anfallet skedde i strid mot den kanske viktigaste bestämmelsen i FN-stadgan, i själva verket det egentliga skälet till FN:s tillkomst, alltså förbudet mot våld över gränserna i annat fall än självförsvar eller enligt beslut i säkerhetsrådet. På allra senaste tiden har ett nytt argument tillkommit för det fortsatta kriget. Bush säger nu att just därför att så många unga amerikaner dödats i Irak så måste USA hedra deras minne genom att fullfölja aktionen och skicka nya soldater till Irak! I maj 2003 förklarade president Bush högtidligt att kriget hade vunnits (”mission accomplished”). I dag, efter två och ett halvt år, fortsätter krigföringen med våldsam kraft. Över 2000 amerikanska soldater har fått sätta livet till. Tiotusentals har sårats. Detta att jämföra med de 148 amerikaner som omkom under det första, av FN auktoriserade första Kuwaitkriget 1991.Det är nu klart att beslutet att angripa Irak fattades senast sommaren 2002. I september detta år bildades en särskild grupp i Vita huset med uppgift att ”marknadsföra” aktionen. Deltagare var bland andra Karl Rove. Condoleszza Rice och en av vice presidenten Cheneys nårmaste rådgivare, den nu för mened åtalade I. Lewis Libby.På den civila sidan har enligt amerikanska beräkningar minst 40 000, kanske 100 000, irakier fått sätta livet till som ett resultat av kriget. När Falluja, en stad av Malmös storlek, hösten 2004 skulle erövras, övergick kriget till massaker med tusentals civila döda. Fosforvapen kom till användning. Nu har rensningsaktioner inletts mot städer i nordöstra Irak. Inga medier tillåts bevittna händelserna. Av skäl som det är lätt att gissa sig till. Anfallet mot och ockupationen av Irak är det slags händelser som i andra delar av världen har föranlett rättegång inför särskilda domstolar.Tony Blair traskar som vanligt patrull efter amerikanerna och tycks just nu mest vara upptagen av att söka bestrida det uppenbara faktum att de fruktanvärda bombdåden i London i somras var en del av den räkning som det brittiska folket får betala för landets deltagande i kriget i Irak. Ett pris som även det spanska folket fick erlägga för några år sedan.Vad det verkliga skälet var till det amerikansk-brittiska anfallet mot Irak har aldrig blivit klarlagt. Ibland har det sagts att det var en del av en grandios plan som utarbetats av den neokonservativa falangen i republikanska partiet och som går ut på att, om nödvändigt med våld, införa demokrati efter amerikansk modell i ”det större Mellersta Östern”. Kanske är det så. Andra menar, trots vad de flesta tänkte omedelbart efter angreppet, att det trots allt var oljeintressen som låg bakom. För detta talar att nästan alla inblandade, från presidenten och nedåt, har en bakgrund i oljeindustrin.Det får anses otänkbart att deras tänkande och planering inte skulle ha påverkats av denna omständighet. Syftet kanske inte var just att USA skulle fysiskt och för all framtid sätta sig på de irakiska oljetillgångarna men väl att se till att ingen annan gör det. Alltså ett slags Monroedoktrin applicerad på Mellersta Östern. Hur skall omvärlden förhålla sig till ett land som beter sig på detta sätt och samtidigt genom sin militära och ekonomiska makt är världens enda egentliga stormakt?För svensk del kan man kan man söka svaret i det uttalande som gjordes vid den socialdemokratiska partikongressen i Malmö. Partiet styr ju riket och uttalandet får anses motsvara regeringens åsikt. Först sägs att Europa och USA har ett särskilt ansvar för att världssamfundet utvecklas i en riktning där folkrättens ställning och de mänskliga rättigheterna stärks. Därefter heter det: ”Ett starkt samarbete över Atlanten är alltid bättre för världen än djup misstro och isolationism.”En banalitet kan det tyckas men kanske värd att sägas. Sedan blir man djärvare och utropar stolt att vi ”självfallet ska ta det fulla ansvaret att kritisera stormaktens politik när det är nödvändigt”. Som exempel på sådana situationer nämns dödsstraffet, brottsmålsdomstolen i Haag, ”reproduktiv hälsa”, FN:s roll, nedrustning och miljöavtal.Sedan kommer det viktiga. Det är att man även kan kritisera ”det amerikanska kravet på unilateral rätt till förebygggande anfall (”preemptive attack”). Detta länder författarna till heders, även om man inte kan vara helt säker på att de insåg hur radikalt uttalandet är. Man angriper ju själva hörnstenen i den nya amerikanska strategin. Synd bara att regeringen i sina officiella uttalanden sällan eller aldrig upprepar ståndpunkten.

Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa. Logga in