Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

"Judehat bland muslimer tystas ned". Ny forskningsrapport: Arabers och muslimers angrepp på judar ökar markant i det svenska samhället.

Lärare i svenska storstadsförorter vittnar om en spridd och ohöljd fientlighet mot judar bland grupper av arabiska och muslimska elever. Dessa elever ser Förintelsen som sionistisk propaganda, uttrycker beundran för Hitler och beklagar att han inte lyckades mörda fler judar. De judiska församlingarna i Sverige rapporterar samtidigt om en markant ökning av trakasserier, hot och angrepp från araber och muslimer riktade mot judar. Problemet förvärras av den nästan totala tystnad som omger denna form av judehat. Det skriver historieprofessor Sverker Oredsson och forskaren Mikael Tossavainen, som i dag presenterar en ny rapport i ämnet.

De flesta svenskar lever i tron att antisemitismen är ett utdött fenomen i vårt land. De är medvetna om att det beklagligt nog förr i tiden förekom fördomar och hat riktat mot judar även i Sverige, men det var i det förflutna. De flesta svenskar lever i tron att vårt samhälle har utvecklats och att vi i dag vet bättre. De flesta svenskar lever i tron att judar i dag inte möter mer fördomar än till exempel danskar eller smålänningar.

Tyvärr har de fel. Under förra året regi-strerade Säkerhetspolisen 131 antisemitiska brott. Hur stort mörkertalet är vet ingen, men enligt Säpos egen bedömning kan det förväntas vara stort. Judar i Sverige i dag lever i skuggan av en högst konkret antisemitism. Judar i Sverige i dag ser sig ofta tvingade att dölja sin religiösa identitet i det offentliga rummet: halskedjor med davidsstjärnor stoppas omsorgsfullt innanför tröjan och religiösa judiska män byter den lättigenkännliga kippan mot en mer diskret keps eller hatt när de rör sig utomhus. Judar i Sverige i dag skaffar sig hemligt telefonnummer för att slippa telefontrakasserier. I Sverige. I dag.

Efter andra världskrigets slut har antisemitismen under ett par decennier varit i stort sett frånvarande från den politiska mittfåran. Judehatet förekom i princip endast bland marginalgrupper på den extrema höger- och vänsterkanten. Så är det inte längre.

Under de senaste åren har dessutom ytterligare en form av antisemitism börjat spridas i de svenska storstädernas förorter: ett judehat - ofta importerat från Mellanöstern och inte sällan torgfört under islamisk flagg - som vinner anhängare bland grupper av araber och muslimer även i Sverige.

I Mellanöstern lever och frodas antisemitismen på ett sätt som mest påminner om Europa på 1930-talet. De flesta regimer i arabvärlden och i flera andra muslimska länder understöder sedan länge spridandet av judehat i statskontrollerade medier.

I skolor och moskéer från Atlanten till Persiska viken predikas budskapet att judarna är apors och grisars avkomma, ett svekfullt och girigt folk som strävar efter världsherravälde. Judarna får skulden för snart sagt allt. Till exempel påstås att terrorattackerna den 11 september genomfördes av judarna i någon inkarnation, oftast Mossad, i syfte att få USA att gå i krig mot islam. Den explosionsartade spridningen av aids i Afrika och Asien i allmänhet, men i den muslimska världen i synnerhet, förklaras med att staten Israel skulle sända ut hivpositiva judiska prostituerade för att försvaga judarnas fiender.

Dessutom framställs Förintelsen regelmässigt som en judisk lögn i syfte att roffa åt sig pengar från den tyska staten eller schweiziska banker samt för att uppamma sympati för staten Israel och det judiska folket. Till och med gamla kristna ritualmordslögner om att judarna skulle använda blod från kristna barn i bakandet av det osyrade bröd som äts på den judiska påsken dyker upp i den antisemitiska propagandan. I till exempel Saudiarabien sprids dock en något modifierad version där det i stället rör sig om blodet av unga muslimska pojkar.

Detta judehat hämtar delvis näring i specifika tolkningar av islam. Genom historien har judarna förvisso traditionellt behandlats bättre i muslimska länder än i kristna, och fromma muslimer runt om i världen har levt i många sekler efter Muhammeds död utan att låta sin inställning till judarna belastas av antisemitism. Trots detta har olika grader av diskriminering och animositet alltid funnits. Koranen saknar inte heller passager som kan användas för att rättfärdiga judefientlighet. I samband med koloniseringen av Mellanöstern spreds även europeisk kristen och rasistisk antisemitism i området. Attraktionen för och exploateringen av judehatet tog emellertid fart på allvar i samband med motsättningen mellan judisk och arabisk nationalism och sedermera den arabisk-israeliska konflikten.

Existensen av en judisk stat mitt i det som uppfattas som muslimskt land och inte minst den nuvarande politiska situationen i Mellanöstern underblåser de antijudiska stämningarna i arabvärlden och i andra muslimska länder som Iran och Pakistan. Staten Israel är den primära måltavlan för judehatet bland araber och muslimer, men skillnaden mellan israeler, sionister och judar upprätthålls inte. Propagandan som sprids från Damaskus, Teheran och Islamabad går ofta långt utöver kritik av israelisk politik och blir en ren demonisering av det judiska folket.

Denna antisemitism är en del av den idétradition som förts vidare till de europeiska storstädernas segregerade förorter. Isoleringen från det nya hemlandet och kvarlevandet i ursprungslandets kultur via satellit-tv, internet och så vidare bidrar till att judehatet lever kvar eller till och med växer sig starkare bland grupper av araber och muslimer i London, Marseille och Paris.

Men liknande tendenser finns även i Stockholm, Göteborg och Malmö. Detta framgår av en forskningsrapport som författats av en av undertecknarna till denna artikel, historikern Mikael Tossavainen, och som i dag publiceras av Svenska kommittén mot antisemitism.

Lärare i de svenska storstadsförorterna vittnar om en spridd och ohöljd fientlighet visavi judar bland grupper av arabiska och muslimska elever. Denna fientlighet tar sig uttryck i vägran att befatta sig med någonting som över huvud taget kan uppfattas som judiskt. Elever kan sabotera eller utebli helt från religionsundervisningen när judendomen behandlas, låta bli att göra läxor, läsa böcker eller skriva prov på kurser om den judiska religionen.

Under historieundervisningen kan det uppstå konfrontationer mellan lärare och elever som å ena sidan kan hävda att Förintelsen över huvud taget aldrig ägt rum - och i stället avfärda den som sionistisk propaganda - eller å andra sidan uttrycka beund-ran inför Hitler och beklaga att han inte lyckades mörda fler judar.

På internet finns en rad svenskspråkiga hemsidor som behandlar arabiska eller muslimska politiska, kulturella eller reli- giösa frågor. Tillsammans med information om islam sprider flera av dessa hemsidor samtidigt grov antisemitisk propaganda.

Judar beskrivs som giriga, snåla, makt-hungriga, tjuvaktiga, hämndlystna, blod- törstiga och sexuellt perverterade. Även den judiska religionen angrips och beskrivs som en underlägsen, moraliskt förkastlig lära.

Som stöd för dessa påståenden åberopas vid ett flertal tillfällen falska citat ur judiska religiösa urkunder, som Bibeln och Talmud. Till exempel hävdas det att judiska män skulle ha religiös rätt att våldta icke-judiska kvinnor och att det skulle vara tilllåtet för judar att ljuga för eller bedra icke-judar. Dessa påståenden förklaras understundom med idén om det utvalda folket, som förvrängs till en sorts judisk övermänniskotanke.

Ett annat återkommande tema på dessa hemsidor är tron på existensen av en världsomspännande judisk konspiration. I samband med denna vanföreställning förekommer även ibland listor på kända svenskar med judiskt ursprung som påstås ingå i denna sammansvärjning för att motverka islam, förslava den palestinska - alternativt arabiska - nationen eller helt enkelt ta över världen.

Det är knappast förvånande att männi-skor som lever i en sådan tankevärld och hela tiden matas med den här sortens bilder av judar blir antisemiter. Det är inte heller särskilt förvånande att dessa attityder kanaliseras i hot och våld mot judar.

De judiska församlingarna runt om i Sverige har noterat en markant ökning av antalet trakasserier av, hot mot och angrepp på judar i det svenska samhället från araber och muslimer under de senaste åren och att det finns en tydlig koppling till eskaleringen av Mellanösternkonflikten.

I detta sammanhang är det viktigt att poängtera att den muslimska minoriteten är en mycket heterogen grupp, såväl religiöst och kulturellt som idémässigt, och långt ifrån alla araber och muslimer i Sverige hyser antisemitiska uppfattningar. Forskningsrapporten är inte heltäckande, men dess resultat entydiga och de visar på en oroväckande situation.

Problemet förvärras dessutom av den nästan totala tystnad som omger denna form av judehat. Om antisemitism bland araber och muslimer i Sverige över huvud taget dryftas i svenska medier och debatt tenderar det vara i form av bagatelliseranden eller förnekanden av problemet.

Det finns till och med exempel på debattörer som vill låta påskina att antisemitismen i Sverige i dag är ett skenproblem, groteskt överdrivet av judarna för att leda bort uppmärksamheten från den israeliska ockupationen av Västbanken och Gaza.

Anledningen till tystnaden är antagligen mångfasetterad. Kanske anser sig några journalister och debattörer sakna tillräcklig kunskap om islam för att våga uttala sig om islamisk antisemitism. Kanske har man svårt att dra en tydlig skiljelinje mellan Israelkritik och antisemitism. Kanske drar man sig för att kritisera en grupp som redan är utsatt och diskriminerad i det svens-ka samhället av rädsla för att spä på rasismen i allmänhet och islamofobin i synnerhet.

Man behöver emellertid inga djupare kunskaper om islam för att vända sig emot antisemitism som sprids under religionens täckmantel: fördömandet av judehat handlar inte om kritik av islam. Man behöver inga djupare kunskaper om Mellanösternkonflikten för att inse att tal om en judisk världskonspiration eller ritualmord på muslimska barn inte är att betrakta som legitim kritik av regeringen Sharons politik. Om denna hets mot judar spridits av nynazistiska grupper hade det med största sannolikhet bemötts med stor indignation och kraftiga fördömanden från samma journalister och politiker som blundar för judehatet som kolporteras i islams namn.

Man gör arabiska och muslimska invand-rare en björntjänst genom att inte stämma i den antisemitiska bäcken: att inte markera att det svenska samhället inte accepterar hets mot judar kommer inte att påskynda eller underlätta integrationen av dessa grupper - snarare tvärtom.

Ingen vinner på flathet eller apologetisk tystnad inför antisemitism. Härvidlag är det fullständigt ovidkommande om den sprids av medlemmar av organisationer på den extrema vänsterkanten, nynazister eller araber och muslimer. Det kan aldrig accepteras att frustration över situationen i Mellanöstern går ut över svenska judar. Att blunda för att så sker är ett tyst samtycke och detta kan inte få annat än negativa effekter - inte bara för judar i Sverige i dag, utan på sikt även för det öppna, toleranta samhället och den svenska demokratin.

Opinionsbildare, politiker och ledande företrädare för muslimska organisationer i Sverige måste nu markera sitt avståndstagande från antisemitism bland araber och muslimer i vårt land - för allas bästa.

SVERKER OREDSSON

MIKAEL TOSSAVAINEN

Vi gör arabiska och muslimska invandrare en björntjänst genom att underlåta att markera att det svenska samhället inte accepterar hets mot judar, skriver professor Sverker Oredsson, ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism, tillsammans med historieforskaren Mikael Tossavainen.