Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Tvinga invandrarflickor att delta i sexundervisning”

Nytt förslag från Björklund och Sabuni: avskaffa rätten till befrielse från idrottstimmar och sex- och samlevnadsundervisning i skolan.
Rätten till befrielse från olika lektioner i skolan av religiösa och kulturella skäl eller på grund av elevens inställning eller hemmiljö ska helt avskaffas enligt ett folkpartiförslag som läggs fram i dag. Det är orimligt att den regel om befrielse från obligatorisk undervisning som var tänkt för undantagsfall innebär att mer än var fjärde utlandsfödd flicka inte deltar i viktiga undervisningsmoment i skolan. Att föräldrar har en annan åsikt än läroplanen om vad barnen ska lära sig innebär inte att de ska kunna förvägra eleverna viss undervisning, skriver 
utbildningsministern och folkpartiledaren Jan Björklund, integrationsminister Nyamko Sabuni och folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag.

Globaliseringen är fantastisk. Människor kan röra sig över gränser som aldrig förr. Sverige har alltid berikats av människor som kommit hit från andra länder. Vi gör det i dag också. Från liberalt håll hoppas vi på öppnare regler för människor från andra länder att arbeta och försörja sig i Sverige, och därigenom bidra till att bygga upp mer välstånd i vårt land.

Men migrationen ställer oss också inför nya utmaningar. Många invandrare har svårt att komma in i Sverige, att bli integrerade. Felaktiga politiska beslut och attityder, inte minst en socialdemokratisk mentalitet av omhändertagande, har försvårat integrationen.

Några av de svårare och mest kontroversiella utmaningarna handlar i realiteten om kulturkonflikter. Hur agerar vi när toleransen och det mångkulturella samhället kommer i konflikt med till exempel individens frihet och en jämställd och modern kvinnosyn? Det är uppenbart att den typen av målkonflikter uppstår, när vi har en relativt omfattande invandring från samhällen och regioner med mycket patriarkal social och kulturell struktur.

Vår tro på det toleranta samhället får aldrig medföra att vi blundar när kvinnor drabbas av övergrepp, eller förvägras rättigheter, under åberopande att det skulle vara del av en kultur eller religion. Folkpartiets partiråd samlas i oktober för att ta ställning till förslag om förnyelse av svensk integrationspolitik. Rapporten som då ska behandlas kommer att ha en tyngdpunkt på frågor som rör tolerans och värderingar, kanske de svåraste integrationspolitiska frågeställningarna. Inför partirådet i höst skickas det nu under våren ut ett samråd i folkpartiet med förslag och diskussionspunkter. Ett av förslagen offentliggörs i dag.

Enligt den skollag som nu gäller finns möjlighet till befrielse från obligatorisk undervisning om så kallade ”särskilda omständigheter” föreligger. Bakgrunden till denna bestämmelse är historisk. Fram till 1969 undervisades i ämnet ”kristendomskunskap” i svensk skola. Ämnet hade närmast en konfessionell inriktning och då ansågs det rimligt att kunna befria elever från denna undervisning, om föräldrarna bekände sig till en annan tro. Märkligt är att bestämmelsen om befrielse inte avskaffades 1969 när kristendomsämnet ersattes av det mer allsidiga ämnet religionskunskap.

Riksdagen behandlade frågan om befrielse från undervisning 1996. Nu skulle det inte längre handla om att slippa kristendomsundervisning, den var ju redan avskaffad. Nu skulle befrielse kunna ske ”på grund av särskilda omständigheter”.

Skolminister Ylva Johansson (s) återger i sin proposition motiven så här: ”Befrielsen kan också motiveras av att inslaget upplevs som utmanande mot bakgrund av elevens speciella inställning och hemmiljö.” I det övriga resonemanget i propositionen uttalas en avgränsning, möjligheten till befrielse ska ”tillämpas endast undantagsvis”.

I doktorsavhandlingen ”Utbildning på (o)lika villkor”, av Sara Högdin (2007), analyseras hur denna möjlighet till befrielse från undervisningen faktiskt används. Om vi vill ha en skola och ett samhälle präglade av lika möjligheter och jämställdhet mellan kvinnor och män är resultaten nedslående.

27 procent, mer än var fjärde utlandsfödd flicka får inte delta i undervisning i idrott, simning eller sexualkunskap, alternativt inte vara med på klassresor eller studiebesök. Det ämne som flest utlandsfödda flickor hindras från att delta i är sex- och samlevnadsundervisningen. Här stoppas 18 procent, nästan var femte utlandsfödd flicka.

Högdins avhandling visar dessutom att det finns en stor skillnad mellan olika invandrargrupper. Flickor med sitt ursprung i Mellanöstern befrias ungefär fem gånger så ofta som invandrarflickor födda i Syd- eller Östeuropa. Samma undersökning visar också att befrielse är vanligare om föräldrarna har en låg utbildningsnivå. Inte så förvånande är också att graden av befrielse är högre om föräldrarna har en stark religiös övertygelse.

Det är orimligt att den regel om befrielse från obligatorisk undervisning som var tänkt att användas i undantagsfall innebär att över var fjärde utlandsfödd flicka inte deltar i viktiga undervisningsmoment i skolan.

Det finns självfallet en målkonflikt mellan å ena sidan föräldrarnas rätt att bestämma över uppfostran av sina barn och å andra sidan barnens rätt till en allsidig undervisning. Enligt internationella konventioner har familjen rättigheter att låta barnen gå i skolor som överensstämmer med deras religiösa och filosofiska övertygelse.

I Sverige har denna rättighet tillgodosetts genom möjligheten att välja en friskola med konfessionell inriktning. Regeringen aviserade i höstas en tydligare lagreglering på det området. Till exempel ska konfessionella inslag få förekomma i sådana skolor, men endast utanför obligatorisk lektionstid. Själva undervisningen får inte påverkas eller förändras av det skälet att en friskola har en konfessionell inriktning.

Antag att en friskola med muslimsk inriktning i sin ansökan om tillstånd skulle redovisa en avsikt att flickor inte skulle få idrotts- och simundervisning eller att inga elever skulle få sex- och samlevnadsundervisning. Ansökan skulle omedelbart avslås. Kritiken mot denna friskolas koncept skulle bli högljudd. Frågan som då måste ställas är: hur kan vi acceptera att en stor grupp elever i den kommunala skolan befrias från just dessa inslag i undervisningen?

Lärare och rektorer får i dag hantera önskemål från föräldrar att eleverna ska befrias från olika undervisningsmoment. Föräldrarnas motiv är ofta kulturella eller religiösa. Även en rektor som i den situationen vill säga nej med hänvisning till att befrielse bara ska användas undantagsvis, känner sig sannolikt pressad att tillmötesgå föräldrarna på grund av den paragraf om befrielse som finns i skollagen. Ett borttagande av paragrafen skulle sannolikt underlätta för många skolledare som blir pressade i denna situation.

I grunden är vår utgångspunkt rätt enkel. Läroplanen för den obligatoriska grundskolan har inte tillkommit av en slump. Alla elever har rätt till den undervisning som föreskrivs i läroplanen. Att föräldrarna inte delar uppfattningen om vad eleverna ska lära sig innebär inte att de ska kunna förvägra eleverna denna undervisning. Det är därför skolplikten är lagreglerad.

Även invandrarflickor har rätt att lära sig att simma, att få delta i idrott och att få ta del av sex- och samlevnadsundervisningen. För flera av dessa flickor kan skolans samlevnadsundervisning i själva verket vara en plats att få diskutera frågor om jämställdhet, som inte annars diskuteras i hemmet.

I folkpartiets integrationssamråd föreslår vi en förändring av svensk lagstiftning. Rätten till befrielse från olika undervisningsinslag på grund av elevens inställning och hemmiljö, religiösa och kulturella skäl, avskaffas helt. Det måste vara tydligt att alla elever, även invandrarflickor, har rätt att lära sig att simma, delta i idrottslektioner och tillgodogöra sig sex- och samlevnadsundevisningen.

Jan Björklund

Nyamko Sabuni

Erik Ullenhag