Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ekonomi

Brist på pengar hindrar forskare

Samhället ska få återbäring på investeringar i medicinsk grundforskning genom att den får befolkningen att må bättre. Men i Sverige har forskarna svårt att hitta resurser till det avgörande sista steget i forskningsprocessen: att testa behandlingarna på patienter.

I höstens forskningsproposition anslog regeringen 65 miljoner kronor extra till stamcellsgrundforskning, som många menar kommer att rädda liv och bota svåra kroniska sjukdomar. Men det finns en stor risk att delar av dessa pengar aldrig kommer att göra någon nytta.

Forskarna saknar nämligen resurser till kliniska prövningar, bron från grundforskningen i labbet till godkänd behandling ute i vården. En klinisk prövning i fas III kostar sällan mindre än 20–50 miljoner kronor. Oftast mer.

– Det går nästan inte att få ihop sådana pengar i Sverige, säger Katarina Le Blanc, stamcellsforskare vid Karolinska institutet.

Men först när forskningen nått hela vägen ut till patienterna blir den samhällsekonomiskt lönsam. En färsk studie från Storbritannien visar att för varje satsat pund på hjärt- och kärlforskning under 1975–1992 tjänar landet årligen, för all framtid, cirka 39 pence. Samma siffra för forskning på psykisk hälsa var 37 pence.

Katarina Le Blanc använder bindvävsstamceller för att hjälpa patienter som fått allvarliga biverkningar av benmärgstransplantationer. Hon genomför nu, tillsammans med kolleger i Europa och Australien, en klinisk studie i fas III. Men resursbristen gör att det går långsamt.

Hon skulle också vilja testa behandlingen mot till exempel ms. Utöver allt lidande kostar ms samhället cirka 5,5 miljarder kronor per år. Men Katarina Le Blanc ser inga möjligheter att starta ännu en klinisk prövning.

En kollega vid Karolinska institutet i Solna, Kalle Malmberg, är i en liknande situation. Han försöker använda något som kallas naturliga mördarceller för att bota leukemi. Han beräknar att den första kliniska fas I-prövningen kommer att kosta cirka 4 miljoner kronor. Men Kalle Malmberg har bara lyckats skrapa ihop hälften av pengarna.

– Man måste kasta sig in i det. Kan vi visa att det fungerar kommer det förhoppningsvis att bli lättare att få mer pengar, säger Kalle Malmberg.

Hur det ska gå om studien blir framgångsrik och han vill genomföra en större fas III-prövning vet han inte.

– Det finns inga pengar i dag till fas III-prövningar, säger han.

Men forskningsminister Lars Leijonborg menar att det borde finnas tillräckligt med pengar i sy­stemet.

– Stamcellsforskning är en av de absolut största strategiska satsningar vi gör. Dessutom borde ju landstingen ha ett stort intresse att stödja forskning av den här typen, säger Lars Leijonborg.

Landstingen delar ut så kallade ALF-medel till forskarna. Men de ligger bara på cirka en miljon kronor per år, vilket är långt ifrån tillräckligt.

Lars Leijonborg låter förvånad när DN Ekonomi beskriver att forskarna behöver 20–50 miljoner kronor för en klinisk prövning i fas III.

– Jag trodde jag var rätt så insatt i det här. Men jag kan inte se annat än att det finns pengar i systemet, säger han.

Problemet för Kalle Malmberg och Katarina Le Blanc är att de varken kan eller vill ta patent på cellerna de använder. EU har beslutat att inte bevilja patent på stamceller som finns i en persons kropp.

Ann Fernholm