Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ekonomi

Dyrt test stoppar billig prostatakur

För fem år sedan kom EU-regler som gör det uppemot sex gånger dyrare att testa nya medicinska behandlingar på patienter. Det hindrar vanliga kliniker från att ta fram behandlingar som skulle sänka vårdens kostnader. Hos läkaren Bo Lennernäs i Göteborg har en lovande, och billig, prostatacancerbehandling kört fast.

År 2002 provade Bo Lennernäs, läkare vid Jubileumskliniken i Göteborg, en ny medicinsk behandling mot prostatacancer. En daglig cocktail av flera olika cellgifter, i en låg dos, förlängde livet radikalt för många av hans patienter.

– Hos vissa patienter hade den en remarkabel effekt både på sjukdomen och på den förväntade överlevnaden, säger Bo Lennernäs.

Lågdoscocktailen hjälper inte bara människor att leva längre. Den är också samhällsekonomiskt intressant för behandlingen är relativt billig. Den bygger på fyra olika cellgifter som patienten enkelt kan ta själv i hemmet. Patenten på preparaten har gått ut, därför kostar behandlingen bara cirka 2 500 kronor i månaden.

Men lågdosbehandlingen är i dag andrahandsvalet vid Jubileumskliniken. Förstahandsvalet är en patentbelagd behandling för 13 000 kronor per månad, som dessutom kräver extraresurser i form av sjukhusvård.

– Det cellgiftet är ett registrerat läkemedel och har visat effekt i större studier, säger Bo Lennernäs.

Han tror att lågdoscocktailen och det patentbelagda cellgiftet, som heter Taxotere, är ungefär lika bra. Men effekten av Taxotere har bevisats i en studie på över 1 000 patienter. Läkare på ett tjugotal kliniker över hela världen var engagerade i den studien.

Bo Lennernäs har bara gjort en liten klinisk prövning på 17 patienter. Det är långt ifrån tillräckligt. För att lågdosbehandlingen ska börja användas som förstahandsval behövs en stor vetenskaplig studie på ett par hundra patienter, en klinisk prövning i vad som kallas fas III. Som enskild läkare ser Bo Lennernäs inga möjligheter att koordinera en sådan stor studie. Tiden räcker inte till.

– Hade vi kunnat göra vår studie i läkemedelsbolagens tempo hade vi nu förmodligen kunnat spara minst 10 000 kronor per patient och månad, säger Bo Lennernäs.

I dag har läkemedelsindustrin oändligt mycket större resurser än en forskande läkare. Genom patent har bolagen möjlighet att sälja sina nya behandlingar dyrt. Därigenom kan de med råge tjäna igen pengarna de satsar på forskning och utveckling. I dag styr också möjligheten att ta patent vilka läkemedelsbehandlingar som når ut till patienterna. Utan patent blir det sällan en ny behandling. Men det kommersiellt intressanta är inte alltid bäst för patienten eller mest kostnadseffektivt.

Sedan år 2004 har det dessutom blivit ännu tuffare att genomföra kliniska prövningar. Då skärpte EU reglerna för hur kliniska prövningar på patienter ska gå till. Det har ökat patientsäkerheten, men prövningarna har också blivit mycket dyrare och mer tidskrävande.

– De akademiska studierna har blivit ungefär sex gånger dyrare sedan det nya direktivet kom, säger Pierre Lafolie, docent och överläkare vid Karolinska Trial Alliance, Karolinska universitetssjukhuset.

Följden är att antalet forskardrivna studier har sjunkit drastiskt. Statistik från Läkemedelsverket visar att det genomsnittliga antalet ansökningar om forskardrivna kliniska prövningar i olika faser var cirka 130 per år före 2004. Den siffran har nu minskat med en tredjedel, till cirka 90 per år.

– Förr kunde man delvis genomföra dessa studier inom ramen för vården. Men nu när sjukvården har fått en tuffare ekonomi har forskningen kommit i kläm, säger Olle Stendahl, professor på institutionen för experimentell medicin vid Linköpings universitet

Han har haft i uppdrag av rege­ringen att utreda den kliniska forskningens situation i Sverige.

Gapet mellan kommersiella och forskardrivna studier är störst när det gäller viktiga fas III-prövningar. Dessa stora studier är avgörande för att statistiskt säkerställa att en behandling faktiskt har effekt. Förra året fick Läkemedelsverket bara in nio ansökningar om forskardrivna fas III-studier. Läkemedelsindustrin stod bakom 153 ansökningar. Cirka 17 av 18 studier är alltså kommersiellt drivna.

Olle Stendahl, som nyligen presenterade en offentlig utredning som beskriver krisen i den kliniska forskningen, säger att det är ett stort problem att enskilda läkare har så lite resurser.

– När utvecklingen av nya läkemedel och nya metoder görs på industrins villkor så definierar de också behoven. Men att ta fram ännu ett kolesterolsänkande me­del har kanske inte högsta prioritet för folkhälsan. Det kommer inte att ha någon som helst effekt. I stället kanske man behöver ta fram nya antibiotika. Men det är för riskfyllt för industrin eftersom bakterier snabbt kan bli resistenta mot det, säger Olle Stendahl.

I en delrapport som kom inför regeringens stora forskningsproposition hösten 2008, föreslog Olle Stendahl att regeringen skulle avsätta en speciell pott om minst 200 miljoner kronor till forskardrivna kliniska prövningar. Men några sådana pengar kom aldrig.

– Jag är lite besviken över att man i en proposition som heter ”Ett lyft för forskning och innovation” inte tog upp den här tråden, säger han.

Olle Stendahl menar att det i dag finns en stor risk att viktig forskning stannar i laboratoriet, att det aldrig kommer patienterna och samhället till del.

Ann Fernholm

ekonomi@dn.se 08-738 10 00