Fiender möts på mässa. Israeliskt jordbruk lockar affärsmän från arabländer

Av NATHAN SHACHAR

TEL AVIV. 6 000 utländska gäster, bland dem 20 jordbruksministrar, deltar i den israeliska jordbruksmässan Agritech, som öppnades på söndagen i Tel Avivs utställningshallar.

Affärsmän från flera länder som saknar diplomatiska förbindelser med Israel har också anlänt till mässan. Mest anmärkningsvärda bland dem är arabländerna Saudi-Arabien, Jordanien och Marocko.

Deras närvaro, som noterats med stor tillfredsställelse av de israeliska myndigheterna, är ett säkert tecken på att stämningen i Mellanöstern är på väg att slå om.

Droppbevattning

Dessa arabländer intresserar sig framför allt för Israels framsteg inom ökenjordbruket. Genom datorreglerad droppbevattning har de israeliska bönderna lyckats pressa sina vattenkostnader drastiskt under det gångna årtiondet.

Framför allt i ökenområdena har detta haft stor betydelse för lönsamheten. En rad produkter som är säsongsbundna i tempererade klimat, t ex jordgubbar och druvor, kan odlas året om i öknen.

Väcker intresse

Både i Chile och i Egypten, som skickat 100 delegater till mässan, används israeliska bevattningssystem. Israelisk droppbevattning och billig arbetskraft har gjort det möjligt för palestinierna i Gaza-remsan att konkurrera ut de israeliska gurkodlare som först tillämpade metoden.

Också Kina och Indien har uttryckt stort intresse för de israeliska rönen på detta område, liksom Spanien, Israels svåraste konkurrent på den israeliska frukt- och grönsaksmarknaden.

Precision

En annan efterfrågad israelisk innovation är nya besprutningsmaskiner.

I stället för att spruta ett moln av kemikalier över hela åkern kan man genom många inställbara små rör precisionsbespruta plantorna och därigenom sänka doserna av växt- och insektsgifter.

På så vis förbättras besprutarens arbetsmiljö samtidigt som pengar sparas och jorden förskonas från en del av miljöförstöringen.

Kunskapsexport

Det israeliska jordbrukets väldiga expansion sedan 50-talet har haft tre faser.

Det första målet var att föda landets växande befolkning.

På 60-talet blev export av frukt och grönsaker en av de viktigaste exportnäringarna.

Men på senare år har en allt större del av landets agro-export kommit att bestå av teknologi, forskning och konsultuppdrag.

Vissa bedömare här menar att Israel inte i längden kommer att kunna konkurrera med fattigare jordbruksländer på fruktmarknaden, och därför bör satsa helt på export av jordbruksteknologi.