Lagens luckor som affärsidé. Konsulter säljer snillrika idéer för ekonomisk brottslighet

Av Petter Ljunggren och Helena Bornholm

Många av aktörerna i ekonomins gråzoner är experter på att hitta luckor i lagen. Bristerna i lagstiftningen är deras affärsidé. Inte sällan förekommer stiftelser i de snillrika uppläggen. Enligt myndigheterna finns det åtskilliga konsulter som säljer färdiga stiftelsepaket, med handlingsplan och en stiftelse skapad för ändamålet.

- Det är en jäkla kreativ person. En futurist som ser var luckorna i lagstiftningen är, säger en ekopolis om Rolf Lekenius Gustafsson.

Han är mer känd som "La Reine"-mannen, den huvudåtalade i den mest omtalade skalbolagshärvan. Enligt åklagaren styrdes pengar från skalbolagen vid flera tillfällen till en stiftelse, och därefter utomlands. Det gjordes emellertid aldrig någon närmare utredning av stiftelsens roll i brottsplanen.

En annan välkänd ekonomisk rådgivare i gråzonen som använt sig av stiftelser är finansmannen Bertel Nathhorst. Han är känd som "skalbolagskungen" - med skatteplanering som affärsidé. Sedan slutet av 80-talet har han kvittat bort 2,3 miljarder kronor i vinstmedel från cirka ett tusen skalbolag. I upplägget har två skattebefriade pensionsstiftelser fungerat som slutstation för en del av vinsterna.

I korthet har det gått till så här: ett skalbolag med obeskattade vinster på till exempel 10 miljoner kronor säljs till ett handelsbolag kontrollerat av Bertel Nathhorst. Säljaren får 8,5 miljoner kronor, handelsbolaget 1,5 miljoner.

Nästa steg går ut på att kvitta bort den obeskattade vinsten för att inte dra på sig en skatteskuld på 28 procent av vinsten, i exemplet 2,8 miljoner. Det sker genom att skalbolaget köper andelar i ett handelsbolag som har filmrättigheter.

Första året går filmaffärerna enligt planerna med förlust, just motsvarande den obeskattade vinsten i skalbolaget. Vinsten kvittas mot förlusten, och - vips! - är statens fordran på 2,8 miljoner kronor borta.

Enligt upplägget går filmaffärerna bra det andra året. Vid det laget har emellertid skalbolagen sålt sina andelar för en spottstyver till ett annat bolag kontrollerat av Bertel Nathhorst. För att slippa betala skatt på de vinsterna låter Bertel Nathhorst en pensionsstiftelse gå in som enda bolagsman i handelsbolaget. Det är nämligen bolagsmännen i ett handelsbolag som är skattskyldiga, inte själva bolaget. Och pensionsstiftelser är skattebefriade. Stiftelserna är alltså slutstation för vinster som uppkommit genom en följd av affärer i syfte att lura staten på skatt.

Länsstyrelsen i Stockholm, som har tillsyn över stiftelserna, har försökt stoppa affärerna med ett föreläggande. Statusen av pensionsstiftelse skulle kunna ifrågasättas eftersom pensionsstiftelser nämligen skall trygga pensioner och inte gå in i "riskfyllda" affärer med filmrättigheter.

- Vi kunde se hur pensionsstiftelserna bildades som verktyg i skalbolagshanteringen. Nu har vi nog fått stopp på det, säger länsassessor Mikael Wiman.

Riktigt säker kan han inte vara, eftersom någon kontroll inte gjorts sedan 1991. Men efter att ha talat med DN beslutar sig Mikael Wiman för att göra en undersökning av saken. Någon direkt körning i Patent- och registreringsverkets bolagsregister går inte att göra, eftersom pensionsstiftelsernas organisationsnummer inte lagras där.

Myndigheterna räknar inte med att pensionsstiftelser driver näring. Däremot kan länsstyrelsen titta närmare på de sex handelsbolag där stiftelserna var engagerade 1991, och mycket riktigt: Nathhorsts pensionsstiftelser sitter kvar i samtliga bolag. Skalbolagskungen har helt enkelt struntat i länsstyrelsens tillsägelse. Och det kan mycket väl röra sig om fler bolag där hans stiftelser är engagerade, det kan inte myndigheterna kontrollera.

Även om det finns uppenbara brister i den nya stiftelselagen så innebär den en rejäl skärpning av kontrollen.

- Jag tror att stiftelser som redskap i eko-brott kommer att klinga av inom en tioårsperiod, säger Henning Isoz, advokat på Ernst & Young och en av hjärnorna bakom den nya stiftelselagen under sin tid på justitiedepartementet.

Han ser i stället ett nytt lukrativt fält för ekobrottslingar.

- De kan lika gärna använda sig av ideella föreningar. Det är numera populärare. Där finns ingen tillsyn alls.

KORTFATTAT: Det finns många "affärsmän" vars affärsidé är att hitta luckor i de ekonomiska lagarna. De kanske mest kända är Rolf Lekenius Gustavsson, den s k "La Reine"-mannen, och Bertel Nathhorst. Ett av deras trick är att använda sig av stiftelser för att undandra staten miljonbelopp i skatt.

+++

Så här lurar stiftelser staten på miljoner

Kreditbedrägerier och mervärdesbedrägerier utförs av handelsbolag som bildats av stiftelser. Insamlingsbedrägerier är inte ovanliga. Eftersom bolagsmännen är stiftelser, kan det vara svårt att identifiera någon med personligt ansvar. De personer som ligger bakom stiftelsen behöver inte ange sina personnummer.

Stiftelser kan användas för att komma undan kronofogden. Egendomen i en stiftelse är skyddad från utmätning.

Personer med näringsförbud kan bedriva sin verksamhet genom en stiftelse.

En stiftelse kan bildas och bedriva verksamhet i 18 månader innan den första årsredovisningen måste lämnas in. Rättskapaciteten är inte knuten till registreringen utan till bildandet.

Konsulter rekommenderar mindre nogräknade näringsidkare att bilda stiftelser för att slippa personligt ansvar. Färdiga stiftelser säljs, precis som färdiga aktiebolag. Målen är allmänt hållna och stiftelsens tillgångar begränsade. Det finns inget krav på att stiftelseförordningen skall framgå av bara en handling. Den som företräder stiftelsen kan hänvisa till flera olika versioner av stiftelsehandlingarna.