Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ekonomi

Språkkrav kan bli väg till jobb

Nyanlända flyktingar kommer alldeles för långsamt in på den svenska arbetsmarknaden. Språkkrav kan vara ett sätt att påskynda integrationen. Är det fortfarande kontroversiellt?

Valrörelsen 2002 – om någon kommer ihåg – handlade till stor del om språkkrav för invandrare. Det blev en polarisering som gjorde frågan till minerad mark.

Nu, 15 år senare, kommer språkkravet tillbaka och kan nog diskuteras i lugnare former. Rapporter från Eso, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, brukar det inte bli stor strid om.

Denna gång är det arbetsmarknadsforskaren Patrick Joyce som i en Eso-rapport jämför Sveriges integration av nyanlända med några andra länders. Det gäller Danmark, Norge, Nederländerna och Tyskland.

Gemensamt är att de är välfärdsstater och på senare år har tagit emot många flyktingar.

Sverige sticker dock ut genom att ha den högsta andelen nyanlända i förhållande till befolkningen. Det betyder att utmaningen är större här när det gäller integrationen på arbetsmarknaden.

Men även de andra länderna har stora uppgifter att ta itu med. Alla brottas fortfarande med hur de ska lyckas integrera de många flyktingar som har kommit under de senaste åren – och särskilt i den stora vågen 2015.

Erfarenheterna som går att jämföra gäller dock främst vad som tidigare har hänt, till exempel hur man lyckades ta emot de flyktingar som kom under Balkankrigen på 1990-talet.

Sverige är i sammanhanget inte bäst, men inte heller sämst. Hos oss går det långsammare än på andra håll att etablera sig på arbetsmarknaden, vilket innebär att värdefull tid går förlorad. Det tar upp till 15 år innan andelen flyktingar som är i arbete har blivit lika stor som i exempelvis Tyskland.

Positivt är däremot att de som har kommit in på den svenska arbetsmarknaden i regel har kunnat bli kvar där. Så är det inte i Danmark där många etablerar sig snabbare än i Sverige, men fler också lämnar arbetsmarknaden i förtid.

Ändå finns anledning att hämta kunskap från andra länder, vilket också är syftet med Eso-rapporten.

En skillnad är att Sverige är enda landet i jämförelsen som inte har språkkrav som förutsättning för att få permanent uppehållstillstånd. Hos alla andra krävs godkända språkprov. Vissa ställer också krav på grundläggande samhällsorientering.

I Sverige är frågan inte lika stor som tidigare, eftersom det sedan 2016 finns krav på egen försörjning för att få permanent uppehållstillstånd. Alla nyanlända har dessutom rätt till etableringsprogram där språkundervisning ingår.

Men ett språkkrav skulle ändå skapa ett tryck att lära sig bättre svenska, vilket ökar de nyanländas chanser att snabbare komma in på arbetsmarknaden. Språkkunskaper har också betydelse för deras kommande inkomster och fortsatta försörjning.

Viktigt är också att undervisningen sätts in tidigare. Nu dröjer det oftast tills beslut har hunnit tas om uppehållstillstånd. Den långa väntetiden, som i genomsnitt är omkring ett år, används inte produktivt.

Här har Sverige stort utrymme för förbättring, jämfört med länder som Norge och Tyskland. Då är det inte dumt att lära av andra.

Eso, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, är en fristående kommitté under finansdepartementet med uppgift att ge underlag för samhällsekonomiska och finanspolitiska beslut.

Eso-rapporterna ska vara politiskt oberoende och underbyggda av forskning.

Eso upprättades 1981 och lades ned 2003, för att sedan återskapas 2007 och har nu just firat tioårsjubileum.

Ordförande i Eso är riksgäldschefen Hans Lindblad.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.