Northern Rock var ett mindre bostadslåneinstitut med säte i Newcastle i nordöstra England. Men på 1990-talet ville ledningen att företaget skulle bli en ”riktig” bank och under början av 2000-talet växte affärerna i omfattning.

Banken blev allt mer beroende av finansmarknaderna för sin egen finansiering. Under 2007 började den källan att sina och den 14 september 2007 – för snart tio år sedan – tvingades Bank of England, den brittiska centralbanken, att ge Northern Rock ett nödlån.

Tanken var att det skulle lugna kunderna, men det blev tvärtom. För första gången på 150 år råkade en brittisk bank ut för en bankrusning. Spararna strömmade till banken för att ta ut sina pengar. De var rädda för att annars förlora sitt sparande.

Efter några turbulenta månader tvingades staten ta över Northern Rock, som blev det första större offret i Europa för finanskrisen.

Hur kunde detta ske? Svaret ligger i en kedja av skulder som i sin tur byggde på aningslöshet, naivitet och girighet.

I USA hade en marknad för bolån till låginkomsttagare vuxit fram. Den kallades för subprime (betyder ungefär ”under det bästa”). Låntagare som egentligen inte var kreditvärdiga fick låna då bankerna kunde sälja vidare lånen till två gigantiska, statligt kontrollerade, bolåneinstitut.

Dessa, Fannie Mae och Freddie Mac, sålde vidare lånen till investmentbanker som i sin tur förpackade dem ihop med mängder av and­ra lån. Tillsammans bildade dessa paket en ny obligation, en skuldsedel, som med en förkortning kom att kallas för CDO.

Dessa obligationer gavs allt för ofta höga kreditbetyg och kunde därför säljas vidare till investerare runt om i världen. Bland köparna fanns pensionsfonder, kommuner, och även andra banker.

Problemet var att CDO:erna blev allt mer komplexa; till sist var det näst intill omöjligt att lista ut vad de bestod av och därmed värdet på dem. Stabila lån av god kvalitet, hade blandats med usla lån.

När den amerikanska centralbanken höjde räntan, blev lånen dyrare för låntagarna.

I USA fick mängder av i synnerhet subprimekunder, lämna sina hem. Efterfrågan på hus sjönk och därmed priserna. Lånen blev allt mindre värda – och det smittade av sig på CDO:erna.

Eftersom dessa hade sålts runt om i världen fick krisen i USA globala efterverkningar. Banker fick allt svårare att låna eftersom långivarna inte visste vilka risker som bankerna satt på – i form bland annat av CDO:n.

Den 14 september 2007 kan därför kallas för dagen då den amerikanska subprimekrisen spillde över i en global finanskris. Nästan på dagen ett år senare kulminerade finanskrisen med att Lehman Brothers, en av världens största investmentbanker, gick omkull.

Paniken på finansmarknaderna spred sig blixtsnabbt. En rad bankkonkurser hotade och världen stod inför en ny stor Depression, likt den som på 1930-talet bidrog till att ge Adolf Hitler makten.

I Sverige drabbades Swedbank – som hade vuxit kraftigt i Baltikum – hårdast. På finansmarknaden spred sig oron för att banken skulle krascha. Till sist kom Folksam in som storägare och Swedbank överlevde.

Räddningen kom också genom att stater tog över banker och att världens stora centralbanker sänkte räntorna till nivåer ingen hade trott varit möjliga. Dessutom pumpade de ut tusentals miljarder dollar i världsekonomin.

Kan det hända igen? Självklart – så länge som girighet, okunnighet och naivitet får råda är det fullt möjligt att en liknande krasch kan hända igen.

Och handeln med komplicerade, CDO-liknande värdepapper, har återuppstått.