Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-20 14:59 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/familj/algot-torneman-till-minne/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Algot Törneman till minne

ALGOT TÖRNEMAN, Stockholm, har som tidigare meddelats avlidit 83 år gammal.

Hans närmaste är makan Birgitta, barnen Nina, Susanne och Ulf med familjer samt sonhustrun Doan med familj.

FÖR ALGOT TÖRNEMANS livfulla och sökande ande fanns två fasta och trygga punkter i tillvaron, hans maka Birgitta sedan 53 år och gården Skagnäs på Runmarö.

På Runmarö fanns den natur han älskade - idyllisk och blomstrande inåt land och storslagen och kärv utåt mot havet. Jag har ännu ett starkt minne från ett besök där med mina föräldrar i början av 20-talet då Algot och jag var smågrabbar.

Algot växte upp i ett utpräglat konstnärshem. Han har själv berättat hur han vid mycket unga år hjälpte sin far som gesäll i ateljen på Katarinavägen och också fick stå modell antingen han ville eller inte.

Axel Törneman dog 1925, bara 45 år gammal. Algot var då 16 år och det beslöts att han skulle välja en utbildning som gav en ekonomiskt tryggare framtid än konstnärsbanan. Han studerade i Sorbonne och Stockholm och tog sin juridiska examen i Lund. Han öppnade sedan juridisk byrå i Stockholm och fungerade också som ombudsman i Stim och KRO.

Under 1940- och 50-talen sökte sig Algot som företagare till nya verksamhetsfält. Han drev bl a ett litet pappersbruk i Eda i Värmland med målet att tillverka kvalitetspapper av returpapper som då var något helt nytt.

1960 blev han intendent och konstnärlig ledare för Hantverket, som då hade sitt kontor och sina utställningar i Hotell Gillets hus vid Brunkebergstorg. Han intensifierade utställningsverksamheten och befrämjade på många olika sätt intresset för konsthantverk och inredning.

ALGOT HADE under åren så småningom själv utvecklats som konsthantverkare och konstnär.

Redan på 1950-talet hade det uppdämda konstnärliga uttrycksbehovet hos honom börjat bryta igenom. Han var intresserad av olika material och metoder, och han blev en av de första som tillsammans med Stig Lindberg och Egon Möller-Nielsen experimenterade med emaljerad järnplåt ute på Gustavsberg. Han deltog på flera utställningar både i Sverige och utomlands med emaljkonst, ofta i form av färgskimrande bordskivor, men också med måleri.

Hotell Gillet revs sorgligt nog i slutet av 1960-talet och Hantverket flyttade till ellipsen under Sergels torg och i det sammanhanget slutade Algot på Hantverket och blev sekreterare vid Konstakademien från den 1 januari 1967.

Där verkade han som sekreterare till 1978 och därefter som ledamot i flera nämnder och kommitteer ända in på 1990-talet. År 1977 tilldelades han professors namn.

Att som sekreterare få en konstnär som var jurist, företagsledare och intendent, och med vida kunskaper och kontakter i flera generationer inom Akademiens verksamhetsområde, gjorde valet lätt. För att försäkra sig om erövringen valdes Algot nästan omgående in i Akademien.

NÄR ALGOT började var sekreterarjobbet en halvtidstjänst, men för Algot som då dessutom bodde på arbetsplatsen dvs i sekreterarbostaden, där Akademien nu har kansli och klubbrum, blev arbetet snarare en dygnetruntjänst - Algot och Birgitta levde med och för Akademien.

Vid sidan av det ordinarie sekreterararbetet deltog han i många officiella utredningar och kommitteer gällande alltifrån framtagandet av nya frimärken till utbyggnad av Moderna museet.

En för Akademiens överlevnad utomordentligt värdefull insats gjorde Algot i samband med de komplicerade förhandlingar med staten beträffande Akademiens status efter det att huvudmannaskapet för landets konstundervisning fråntogs Akademien år 1977/78.

ALGOT KALLADES av sina vänner för P - ett smeknamn som lär ha uppkommit när han som mycket ung blev pappa första gången. Vännerna i Lund ansåg att han såg för ung och barnslig ut för att kallas för pappa och tyckte det räckte med P. En beteckning som P sen använde när han signerade sina bilder för att skilja sig från pappa Axel som signerade sina med A Törneman.

P var en konstnärsnatur av födsel och inre kraft. Han var iderik, flitig och fantasifull. Han var en positiv och varm människa och en mycket god vän.

Konstakademien och hans vänner inom och utom Akademien minns honom med tacksamhet.

ANDERS TENGBOM

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt