Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-22 01:13 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/familj/anita-sundman/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Anita Sundman

Universitetslektor Anita Sundman, Stockholm, avled 67 år gammal den 31 mars 2010. Hennes närmaste är maken Per Ahlin samt döttrarna Elin och Emma.

Anita kom till Stockholms Observatorium i Saltsjöbaden vid mitten av 60-talet. Som forskarstuderande arbetade hon inom ett omfattande projekt som ytterst syftade till att utröna Vintergatssystemets struktur genom att kartlägga de unga och lyskraftiga stjärnor som befolkar dess spiralarmar. Hon avlade doktorsexamen i astronomi år 1974.

Anita var astronom, men hon var mer än så. Hon målade och skrev, och hennes signum var en säregen förmåga att stå på båda sidor av verkligheten, att vara en del av den och samtidigt betrakta den utifrån. Man kan läsa titeln ”Universum sett från en annan plats” på boken, där hon beskriver den astronomiska världsbildens utveckling, som en illustration till detta. Men många av oss minns henne också på det personliga planet som en läromästare i självdistans: att för ett ögonblick stiga åt sidan, glömma karriärens krav och bara ha roligt åt det hela.

Anita var en nyfiken person – hon nöjde sig inte med att studera rymden, hon vände blicken nedåt och kunde ge oss underbara bilder av mikrokosmos genom sin konst att hantera pensel och penna. Det räckte inte med Stockholm, Ornö och Öland – hon åkte västerut för att studera gaeliska språket och gaelisk kultur.

Hon valde att göra vad få människor gör: hon använde flera strängar på sin lyra, men hade ändå alltid tid att lyssna en stund. Hennes begåvning inom konst och författarskap var mångsidig och rik, och inom hennes produktion finns många artiklar, bland annat två prisbelönta i Forskning & Framsteg, där man lär sig livsvisdom lika väl som astronomi.

Liksom Harry Martinson verkade Anita alltid vilja titta bakom hörnet för att uppleva något nytt – så såg man henne ofta på jobbet, där hon stod och kikade in i rummet och sa hej på sitt stillsamma sätt. Nu sker det inte mera, men den bilden av Anita finns kvar för många av oss.

Hans Rickman

Lena Olofsson

Per Olof Lindblad

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt