Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-19 07:30 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/familj/axel-ruhe-axel-ruhe-professor-emeritus-vid-kungliga-tekniska-hogskolan-i-stockholm-har-avlidit-72/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Axel Ruhe

Axel Ruhe, professor emeritus vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm, har avlidit 72 år gammal, under en skidtur i fjällen. Hans närmaste är hustrun Gunlaug Östbye och barnen Daniel, Olof och Ebba från tidigare äktenskap.

Axel var musikälskare och verklig humanist med stort engagemang i samhällsfrågor som medlem i Kungliga Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg och Kristna Fredsrörelsen.

Han föddes i Jönköping 1942 och tog studenten där. Efter studier i Lund med disputation 1970 utsågs han samma år till universitetslektor och fem år senare till professor vid Umeå universitet där han verkade fram till 1983. Då flyttade han till Chalmers och var dekanus för Skolan för matematik och datavetenskap under en period. Från 2001 var han professor på KTH fram till 2007 och därefter aktiv emeritus.

I samband med 70-årsdagen tillägnades han en session på en konferens i linjär algebra i Marseille och en egen konferens i Stockholm. Han var också mycket uppskattad som inbjuden talare, senast på en konferens i Kina hösten 2014.

Han var ledamot i kommittén för matematik och fysik på Naturvetenskapliga forskningsrådet, styrelseledamot på Institutet för tillämpad matematik, ordförande för forskningsprogrammet super- och parallelldatorsystem på Verket för näringslivsutveckling.

I Nordisk tidskrift för informationsbehandling BIT, satt han i det vetenskapliga rådet från 1974 och har varit dess chefredaktör sedan 2003.

Med sitt fokus på linjär algebra och optimering var Axel en pionjär i numerisk analys och har starkt bidragit till Sveriges tätposition i ämnet. Som professor på tre olika universitet under fyra decennier engagerade han sig ofta som sakkunnig vid lärartillsättningar och som opponent vid disputationer. Axel var mycket aktiv i forskningsgruppens aktiviteter och trogen dess seminarieserie. Han var alltid angelägen att prata personligen med gästerna, vilket uppskattades och var inspirerande framför allt för den yngre generationen.

Hans vältalighet, också i mera informella sammanhang, är omvittnad, och som kolleger hade vi mycken glädje av gemensam motion på cykel, skidor, orienteringsstigar eller gym. I våra samtal delade Axel generöst med sig av erfarenheter om ting som låg honom varmt om hjärtat. Allt detta ska vi bevara i det ljusa minnet av Axel.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt