Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-17 16:18 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/familj/bertil-lovdahl/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Bertil Lövdahl

Översten av 1:a graden Bertil Lövdahl, Solna, har avlidit i en ålder av 84 år. Närmast anhöriga är hustrun Inger, född Watz, dottern Cecilia samt en syster och en bror med familjer.

Bertil föddes och växte upp i Eldsberga i Halland som äldst av fyra syskon. 1952 ryckte han in till signalregementet i Solna. Han avlade officersexamen 1958 och sedan följde trupptjänstgöring i Uppsala och Boden.

Efter Militärhögskolan följde arbete vid Försvarsstaben. Han intransporterades i Generalstabskåren 1972 och återvände 1974 till Boden där han tjänstgjorde under resten av 1970-talet vid Milostaben och som chef för Norrlands signalbataljon.

Bertil utnämndes 1980 till överste och chef för Göta signalregemente i Karlsborg och två år senare till överste av 1:a graden och sektionschef i Försvarsstaben. År 1986 utnämndes han till ingenjör- och signalinspektör och – efter en omorganisation 1991 – till signalinspektör och chef för arméns lednings- och sambandscentrum i Enköping. Bertil avgick med pension 1992.

Den varierande tjänstgöringen och Bertils förmåga att knyta kontakter och få vänner gav ett stort kontaktnät i hela landet. Inom signaltrupperna var han känd av allt befäl men omvänt kände han också de flesta. Han var omtyckt av både unga och gamla.

Bertil hade många intressen vid sidan av arbetet – klassisk musik, litteratur, matlagning och historia. Bertil var prestigelös, en humoristisk och social person samt en verklig ”föreningsmänniska”. Vid bildandet av Försvarets historiska telesamlingar blev han dess förste ordförande. Genom den insatsen bidrog Bertil till att bevara det historiska arvet från signaltrupperna och från ledningsfunktionen i övrigt. Han var också ordförande i Signaltruppernas kamratförening i Stockholm och i Stockholms FBU-förbund samt medlem i Frivilliga radioorganisationens styrelse. Efter pensioneringen arbetade Bertil i Tempelherreorden, där han utnämndes till storkorsriddare.

Nu när Bertil är borta är saknaden stor bland alla som arbetat med honom i det som en gång var signaltrupperna, men också inom många andra organisationer och inte minst bland de som umgåtts i privata sammanhang. Vi gläder oss åt att ha haft förmånen att få lära känna Bertil och ta del av allt han gjort och givit under åren. Minnet av en högt uppskattad vän och kollega kommer att bevaras med värme i vida kretsar.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt