Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-23 06:32 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/familj/dn-gratulerar-i-nordenskiolds-spar/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

DN GRATULERAR: I Nordenskiölds spår

Namn: Harriet Nordenskiöld.

Fyller: 60 år på fredag, 7/5.

Familj: Sambo Rolf Bodell. Sönerna Per, 38, och Kent 36 år från tidigare äktenskap.

Arbete: Säljare på Damstahl.

Bosatt: I Järfälla.

Hobby: "Tennis i Järfälla tennisklubb tillsammans med tre tjejer i min egen ålder." Teater, trädgård, promenader, svampplockning och matlagning.

Musik: Folkmusik, ballader och klassisk musik.

Semester i år: En vecka på Sicilien. Sedan skärgården och efter det Rolfs hus i Järbo.

Födelsedagen: Middag på fredag. Vänner, barn och barnbarn på lördag.

- Jag var på tjänsteresa i Gävle när min mobiltelefon ringde. Det var docent Fred Goldberg som forskat om min farfars far, upptäcktsresanden Adolf Erik Nordenskiöld. Han hade hört att jag hade skilt mig och ville att jag skulle följa med på en resa i Nordenskiölds spår till Svalbard, berättar Harriet Nordenskiöld.

Adolf Erik Nordenskiöld var den förste vetenskapsmannen som reste med båt från Atlanten till Stilla havet längs Asiens nordligaste kust, den så kallade Nordostpassagen.

"Vega" hade avgått från Karlskrona den 22 juni 1878 med ett antal vetenskapsmän och andra frivilliga. Totalt trettio personer. Sedan dess firas Vegadagen den 24 april efter den lyckade hemkomsten 1880. Men i dag ligger "Vega" på havets botten någonstans utanför Grönland.

Harriet Nordenskiöld tackade ja till inbjudan. Något som hon aldrig ångrat.

1998 flög Harriet och en handfull "Nordenskiöldare" till Longyearbyen på Svalbard tillsammans med reseledaren Fred Goldberg. På en gammal valfångstbåt tog de sig från Longyearbyen tills isen satte stopp för vidare färd vid 80:e breddgraden. Himlen var klarblå. Det var ljust dygnet runt. Och ingen var det minsta sjösjuk under de fjorton dagar som äventyret varade.

- Där låg valrossar och solade sig. Isbjörnar stod på isflaken och åt säldelar. Andra isbjörnar gick och plockade ejederägg efter strandkanten. Fågellivet var fantastiskt. Min bror Carl gick ut och hämtade is till drinkarna från en glaciär. Sedan gick vi i land med en gummibåt, fortsätter hon.

Hon kunde höra tystnaden och känna friden.

- Och där på isen såg vi plötsligt en rostig gammal spis. Det enda som fanns kvar efter farfars fars läger. Han hade tagit med sig delar till ett svenskbyggt hus som han hade satt upp och bott i. Men allting hade vittrat sönder och bara den rostiga spisen fanns kvar.

Harriet och hennes släktingar hade studerat gamla foton och fotograferade nu på samma ställen och kunde jämföra då och nu och se hur glaciärerna hade ändrat sig.

- På öarna där man hade bedrivit valfångst låg mycket skräp och skelettdelar.

Resan i hennes farfars fars fotspår blev en extra krydda i livet för Harriet Nordenskiöld. Och resulterade i att hon och hennes bror sedan blev invalda i Svenska Polarklubben.

Vid hemkomsten 1880 från Nordostpassagen hade Adolf Erik Nordenskiöld köpt Dalbyö gård i Trosa skärgård, där Harriet numera äger en avstyckad tomt.

- Min farfar, Erland Nordenskiöld, var också forskningsresande. Han levde bland indianer i Sydamerika. Han studerade och forskade vid Panamanäset. Men han dog i malaria endast 54 år gammal. Göteborgs etnografiska museum har en permanent utställning om honom.

I dag vilar Harriets farfars far, farfar och far i familjegravarna i Västerljung utanför Trosa.

Själv har Harriet Nordenskiöld vuxit upp på Kungsholmen.

Att växa upp i en adlig familj där flera personer dessutom varit forskningsresande är som att växa upp på ett museum, menar hon. Det gillade hon inte som barn fast hon hade en trygg och bra barndom. Att hålla kulturarvet vid liv har blivit roligare med åren.

- Våra barn tycker att det är lite kul. Men vad kommer barnbarnen att tycka

Harriet Nordenskiöld var ingen lysande elev i skolan. Hon var mer praktiskt lagd.

- Jag har alltid tyckt om att göra saker med händerna. Jag sydde alla mina kläder själv. Och jag diggade Elvis!

Till vardags arbetar Harriet Nordenskiöld som säljare av rostfritt stål på Damstahl. 1985 började hon och två medarbetare bygga upp en försäljningsorganisation i mellan- och norra Sverige.

Hon är sambo med Rolf Bodell, tidigare chefen för Damstahl i Stockholm, numera pensionär.

- Vi träffades på jobbet! Jag tycker fortfarande att det är roligt att arbeta men jag värnar om min fritid.

En för tidig födelsedagspresent har hon redan fått av sin faster Eva Hovander. En vävstol som tillverkades 1907 till hennes farmor Olga och som sedan dess förvarats i skärgården. Den är nu hennes senaste hobby.

LISBETH TELL

lisbeth.tell@dn.se 08-738 11 17

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt