Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-21 00:56 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/familj/dn-gratulerar-stridspilot-blir-landsvagsriddare/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

DN gratulerar: Stridspilot blir landsvägsriddare

Namn: Owe Erik Axel Wiktorin

Fyller: 60 år på söndag 7/5

Karriär: Från fänrik och stridspilot 1964 till överbefälhavare1994, dekorerad med danska stora korset av Dannebrogen, stora korset av Finlands Vita Ros och kommendör i franska Hederslegionen

Familj: Hustrun Cajs, sonen Martin med hustru Eva och barnbarnet Oscar, sonen Björn med blivande hustru Ylva

Hobbyer: Flygning, segling, skidåkning, fallskärmshoppning, jakt, matlagning

Hade den unge Owe Wiktorin växt sig en enda ynka millimeter längre än sina modiga 191,5 centimeter hade han varit för lång för stridsflygplanens sittbrunnar, och hade inte kunnat komma in vid flygvapnet i Ljungbyhed:

- Då hade jag blivit barnläkare i stället. Eller ingenjör.

Pilotdrömmen hade Owe Wiktorin redan när han lärde sig tala i födelsestaden Motala. Drömmen levde vidare, och han byggde flygplansmodeller under uppväxten i Askersund.

Och, han höll alltså måttet.

Så till den militära grad att han 1994 blev överbefälhavare - ÖB.

- När jag pensionerar mig den 30 juni blir det en större och mer abrupt omställning än att fylla sextio. Åldrandet kommer ju successivt, säger Owe Wiktorin apropå sin födelsedag. "En man i sina bästa år", säger han om sig själv, och cyklar och seglar och skidar och håller sig i trim så att smärtheten inte går att ifrågasätta. Han kan tillåta sig en faiblesse för att laga och äta god mat (gärna kåldolmar), och likaså njuta gott vin och bättre konjak.

Då, efter kommande halvårsskiftet, behöver han inte alls, i stället för a l l t i d, vara tillgänglig och nåbar.

Den ständigt påslagna mobiltelefonen kan stängas av.

Men då är det också slut med flygningen, passionen. ÖB har fortsatt att hålla i spakarna från och till även sedan han satt sig bakom den militära maktens skrivbord.

- Men jag hoppar fortfarande fallskärm, säger Owe Wiktorin.

Det som tjusar honom med hoppandet är inte nedseglingen när skärmen vecklat ut sig, utan friheten i själva fallet, när man kommer upp i sisådär 200 kilometer i timmen.

Aldrig rädd

- Nej, inte i den meningen att jag fruktar att något ska gå snett. Rädsla är när man hamnar i ett okontrollerbart tillstånd. Även om flygning kan innebära kalkylerade risker har jag aldrig tappat kontrollen. Jag har inte varit rädd som ÖB heller.

Det ska efter pensioneringen också bli mer jakt, fiske och segling på och kring skärgårdshemmanet i Roslagen.

Och tid för första barnbarnet. Äntligen.

- Oscar, som stavas med C, är ett kunganamn, säger stolt farfar.

En mjuk sida, de omskriva "hårda nyporna" till trots, som ÖB själv kallar tydligt chefskap.

Under Owe Wiktorins tid som ÖB har militären genomgått en av sina största omvandlingar någonsin, från det kalla krigets invasionsförsvar och stora värnpliktsarméer till dagens nedbantade och rörliga insatsförsvar.

Owe Wiktorin, en länk mellan den gamla och nya militären, är själv en anhängare av och en initiativtagare till en mindre men modernare försvarsmakt, ett smalare men vassare försvar med mer pang för pengarna, om än kanske inte riktigt så krympt som politikerna bestämde.

Och en tillskyndare av ett försvar med bibehållen så kallad värnplikt, även om den i praktiken inte längre är särskilt allmän.

Turbulensen kring hans stridbara person och de förändringar han hur som helst gjorts ansvarig för har inte uteblivit - f ö r många Jas-plan, f ö r många nedlagda förband, och flyget favoriserat till förfång för armé och marin.

"Nödvändiga förändringar", har ÖB sagt. "Varje del av försvaret måste hävda sig på sina egna meriter."

"Detta är den rätta och enda vägen", lät det på Folk och försvars-konferensen i vintras, och ingen kunde tvivla på att ÖB menade vad han sa.

- Jag har verkställt det som politikerna beslutat, säger ÖB Owe Wiktorin.

Minkar och strömmingar

- Jag tvekade aldrig att säga som det var. Försvaret har ett demokratiskt uppdrag och ansvar och ska säga som det är så långt sekretessen tillåter.

Han tillägger att det sätt på vilket hans integritet vid några tillfällen har ifrågasatts "inte alls väckt någon bitterhet, men dock förakt och förvåning".

Memoarer

- Jag är avskräckt av memoarer. Nej. Skriver jag en bok blir det om något annat.

"Om jag fått beröm av en man som Thage G Peterson hade jag blivit ytterst förvånad", som han på typiskt lakoniskt sätt sa i en skriftlig kommentar till förre svarsministerns lika typiskt nedlåtande omdömen i "Resan mot Mars", minnesboken från förra hösten.

Owe Wiktorin har förhandlat med politiker och underlydande om nedskärningar och prioriteringar. Diskussionserfarenheterna kommer att behövas även framgent:

- Jag vill börja köra tung motorcykel.

Men fru Cajs Wiktorin tycker att det låter alltför farligt. Trots fallskärmshoppningen och att den i morgon sextioårige maken sedan 1961 hunnit flyga "Tunnan", Vampire, Draken, Viggen och Gripen utan att någonsin behöva utlösa katapultstolen.

- Det blir långtidsförhandling.

Owe Wiktorin torde vara van vid sådana.

Per Mortensen

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt