Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-18 14:52 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/familj/dodsfall-hamtade-kraft-ur-maleriet/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Dödsfall: Hämtade kraft ur måleriet

Essie Sahlin, Sollentuna, har avlidit 90 år gammal.

Hennes närmaste är barnen Cecilia Bennich, Norrköping, Christina Rörby, Upplands Väsby, och Michael Sahlin, Ankara, med familjer, samt framlidna dottern Maria Edströms barn.

När Essie Sahlin tillsammans med sin make Ingvar 1952 kom till Ransäter för att bygga upp Geijerskolan hade hon redan ett händelserikt liv bakom sig.

Hon föddes i Mjölby som andra barn till stationsinspektoren Axel Alm och hans hustru Anna Sofie, född Eriksson. Efter avlagd studentexamen i Nyköping 1926 utbildade sig Essie Sahlin till folkskollärare i Stockholm. Parallellt med detta bedrev hon universitetsstudier i teoretisk filosofi, litteraturhistoria och religionshistoria i Uppsala. I Uppsala träffade hon också Ingvar Sahlin, som ledde den kör i vilken hon sjöng. Sina första lärarinsatser gjorde Essie Sahlin vid småskolan i Krokek och vid Fornby folkhögskola.

Giftermålet med kyrkomusikern och teologen Ingvar Sahlin 1933 följdes av en sex månader lång kombinerad bröllops- och studieresa till Tyskland. Paret kom där i kontakt med kyrkosångsrörelsen och de blev personligen bekanta med kompositören Hugo Distler, den nysakliga kyrkomusikens främste företrädare. Åter i Sverige slog sig makarna Sahlin ned i Ångermanland, där de båda verkade som lärare vid Hampnäs folkhögskola.

Efter ett mellanspel som prästfru i Viksta flyttade Essie Sahlin 1944 tillsammans med familjen till Sigtuna. Hon tillträdde där en lärartjänst vid folkhögskolan, vilken maken Ingvar utnämnts till rektor för. Tiden i Sigtuna började dramatiskt med att skolan och den tillhörande stiftelsen blev mottagningscentral för de vita Bernadottebussarna nerifrån det svårt krigssargade Europa.

På initiativ av Ingvar Sahlin bildades 1950 Sancta Cecilias stiftelse för att arbeta för en kyrkomusikens egen folkhögskola. I Geijersamfundet, som under biskop Arvid Runestams ledning ville skapa en folkhögskola i syfte att föra arvet efter Erik Gustaf Geijer vidare, fann stiftelsen en samarbetspartner och på hösten 1952 kunde Geijerskolan ta emot sina första elever. Vid skolan blev Essie Sahlin en mycket uppskattad lärare i en rad ämnen, däribland svenska, litteratur, lyrik, idéhistoria och filosofi. Hon ansvarade även för undervisning i teater, vilken rönte så stort intresse att en särskild teaterlinje under hennes ledning så småningom inrättades vid skolan. Likaså svarade hon för ämnet "konsthantverk", genom vilket många elever hos sig själva fann en oanad skaparkraft - flera av dem räknas i dag till landets mer namnkunniga konstnärer. Essie Sahlin tog också aktiv del i utformningen av skolans rent fysiska miljö. Samarbetet med arkitekten David Helldén förtjänar särskilt att nämnas med skolans på en gång strama och lekfulla huvudbyggnad från tidigt 1960-tal som mest synbart resultat.

Efter sin pensionering 1974 flyttade Essie Sahlin till Sollentuna, där maken Ingvar avled två år senare. I Sollentuna verkade hon ända fram till sin död som författare, lyriker, översättare - bland annat av Georg Friedrich. Händels opera "Semele" - och som studiecirkelledare. Hon ägnade också mycket tid åt det måleri ur vilket hon under hela sitt liv hämtade kraft. Dessutom medverkade hon i arbetet med flera teateruppsättningar, däribland Brechts och Weills "Jasägaren" och "Nejsägaren". Under några år drev Essie Sahlin också Föreningen Främlingsland i syfte att skapa en plattform för möten och utbyte mellan skilda kulturer. För sina omfattande insatser inom kulturens område fick Essie Sahlin motta flera kulturstipendier och 1987 tilldelades hon Sollentuna kommuns nyinstiftade hedersutmärkelse, Sofiamedaljen.

CURT PETTERSSON

Rektor vid Geijerskolan

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt