Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-19 08:22 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/familj/dodsfall-militarledare-i-falt-och-stab/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Dödsfall:Militärledare i fält och stab

Generallöjtnant Ove Ljung, Solna, har avlidit 79 år gammal.

Hans närmaste är hustrun Inga-Maj, samt sönerna Per och Anders med familjer.

Ove Ljung började sin militära bana på dåvarande Kungliga Jönköpings-Kalmar regemente, I 12, som han tillhörde tills han övergick i generalstabskåren. Efter sedvanlig stabstjänst och trupptjänstgöring med placering vid olika förband och staber via befattning som armé-stabschef, militärbefälhavare och överkommendant slutade han sin aktiva tjänst som generaldirektör för Försvarets materielverk.

Han tillhörde den officerskurs som på grund av den världspolitiska situationen 1939 abrupt fick avbryta sin utbildning för att i stället direkt gå ut på trupp och delta i beredskapen.

Trots de skiftande tjänstgöringsplatserna och den snabba och välförtjänta klättringen på karriärstegen var och förblev han alltid I 12:are.

Vi, hans kamrater på aspirantskolan 1937-38, förstod redan då att i honom fanns stora resurser att tillvarata för vårt försvars utveckling. Vår chef på aspirantskolan, Richard Nilson, om vilken Ove Ljung givit en fin, av kamraterna uppskattad bild i "I 6 historia", fick tidigt upp ögonen för hans förmåga. Han hade redan då fått många priser i olika friidrottsgrenar, men av Rickard Nilson fick han sitt första pris för militär prestation.

Ove Ljung strävade inte efter att vara ledare, han bara var det. Rakryggad var han både till kroppsställning och i sitt uppträdande. Med sin fysiska spänst var han ett föredöme för oss andra och med sin plikttrohet såg han till att ingen skugga föll på I 12-kontingenten trots att vi andra inte hade lika framstående egenskaper. På vårt hyresrum i Rosenkälla blev det tack vare honom lite studiero och inte bara kaffe och kallprat. I vår aspiranttidning var det inte av elakhet utan av uppskattning som Ove Ljung karaktäriserades som den "som åt, till och med sov i enskild ställning".

Ove Ljung var alltid på topp, inte med hjälp av armbågar eller klacksmällar utan med målmedvetet arbete och medfödd förmåga. Hur stressat läget än var inför ett prov hade Ove Ljung alltid tid över att hjälpa en svagare kamrat. Och han svek inte heller, när vi tyckte vi gjort oss förtjänta av lite uppmuntran, vare sig det bestod i att med svag kassa ta sig in till staden för att åka i Katarinahissen eller med något bättre kassa ta ett bord på Strömsborg.

Det var ingen som hade något att säga emot när han gick ut som kursetta. Det hade vi vetat hela tiden.

För kamratföreningen

Sture Ahlstedt

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt