Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-15 08:04 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/familj/dodsfall-stig-westerberg/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Dödsfall: Stig Westerberg

Dirigenten Stig Westerberg, Lidingö, har avlidit 80 år gammal. Hans närmaste är hustrun Mary samt barn och barnbarn.

I nästan ett halvt århundrade var han den outtröttlige vägröjaren för svensk musik i konsertsalarna landet runt, den längsta perioden - 27 år - som dirigent vid Sveriges Radio. Hans inspelningar av Lars-Erik Larssons "Förklädd gud" och "Pastoralsvit" och Dag Wiréns stråkserenad har blivit omistliga och outslitliga klassiker. Men han dirigerade också de stora existentiella symfonierna av Mahler och Sjostakovitj och han hade beredskap för att med kort varsel ge sig in i stora oväntade uppgifter, som när han tog över Benjamin Brittens "Vårsymfoni" för den insjuknade tonsättaren vid en konsert i Stockholm.

Han blev tidigt känd som säker följeslagare till världsberömda musiker i de stora solokonserterna: så kom det sig att violinisten Isaac Stern och cellisten Mstislav Rostropovitj, som en tidig svala över järnridån, i början av 1950-talet sökte sig till Gävle där Stig Westerberg hade blivit chefsdirigent för symfoniorkestern. Vägen till hans anseende som ackompanjatör hade gått från en gedigen utbildning på Musikhögskolan i Stockholm där han tog kantors- och organistexamen 1941 och framför allt över en period som repetitör på Stockholmsoperan där han lärde sig mycket om både följsamhet och notanalys.

Stig Westerberg föddes i Malmö, "på föräldrarnas genomresa" som han brukade säga. Fadern var ingenjör och hade tänkt tillträda en tjänst i Tyskland efter första världskrigets slut. Men sonens ankomst gjorde att familjen i stället bosatte sig i Stockholm.

Genom hemmets frikyrkliga förankring kom Stig Westerberg tidigt i kontakt med körmusiken i baptisttemplet Tabernaklet. Och med orgel som huvudinstrument fick han vikariera i nära nog varenda Stockholmskyrka. Men hans dirigentkarriär inleddes i en helt annan miljö: på Oscarsteatern, där han startade matinékonserter innan Radiotjänst tog upp samma idé. Hans sista fasta post var som ledare för Malmö symfoniorkester 1978-85. Ledamot av Musikaliska akademin blev han 1963 och hovkapellmästare 1984. Han återvände då och då till operans värld och lät sig ibland engageras utomlands för uppgifter i Västtyskland, Frankrike, Sovjet eller de nordiska grannländerna. Men den svenska publiken var van vid att ha honom till hands vare sig det gällde ett nytt svenskt verk eller en klassisk symfoni.

Dirigering hade han till stor del lärt sig genom att lyssna på repetitioner vilket han ansåg var mer lärorikt än lektioner. En som gjorde särskilt intryck på honom var Paul Kletzki, inte bara genom de noggranna instuderingarna utan kanske också genom repertoaren.

Men att kopiera andra var ingenting som Stig Westerberg eftersträvade. Det gällde, ansåg han, att hitta sin egen personlighet och sitt eget musikaliska uttryck.

HANS WOLF

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt