Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-16 09:20 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/familj/ett-liv-i-foraldrarnas-skugga/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Ett liv i föräldrarnas skugga

I slutet av sommaren avled Strindbergs yngsta dotter, Anne-Marie Hagelin, 105 år gammal, som vi berättade på familjesidan 21/8. Här skildrar journalisten Tomas Larsson ett sista möte med Anne-Marie Hagelin i Märsta:

Vi sitter i Anne-Maries ombonade lilla rum, på avdelning Liljan på det idylliska äldreboendet Ärlinghem i Märsta utanför Uppsala. Hon har precis ätit sin lunch.

– Så roligt att ni kom, vilka fina blommor! Regnar det ännu? Jag blir så lätt trött efter maten.

– Pappa var så snäll. Men han kunde vara sträng också! Mamma var alltid så flink.

Minnena av de berömda föräldrarna, August Strindberg och skådespelerskan Harriet Bosse, lever ännu starkt kvar, även om minnet delvis sviktar.

– Jag minns inte så bra längre. Jag är gammal nu... men mamma och pappa minns jag ännu starkt, säger Anne-Marie Hagelin.

Och breven jag fick av far.

Anne-Marie ler rart emot oss och hennes ögon blir pigga på nytt.

I en sällsynt radiointervju, för trettio år sedan, berättade Anne-Marie om hur det var att leva med sina uppburna föräldrar. Då förra seklet ännu var ungt.

Anne-Maries första hem var en femrumsvåning på Karlavägen 40 i Stockholm som pappa Strindberg inrett. Hon föddes där den 25 mars 1902. Den dubbelt så gamle August Strindberg hade året innan gift sig med den unga stjärnaktrisen Harriet Bosse.

Anne-Marie var bara 10 år gammal då hennes berömde far gick bort, 1912. Hela Stockholm stannade av och hundratusentals människor kom för att ta ett sista farväl, längst kortegevägen.

Anne-Marie gick i Almqvistska samskolan, en privatskola på Nybrogatan i Stockholm, inte långt från Dramaten.

– Jag såg ofta mor på generalrepetitionerna på morgonen. Och då fick jag lov från skolan. Mamma betydde, naturligtvis, också mycket för mig, berättar Anne-Marie.

– Av allt pappa skrev tycker jag bäst om ”Mäster Olof”, ”Ett drömspel” och ”Hemsöborna”.

– Som ung tyckte jag att det var jobbigt, en belastning att ha så berömda föräldrar. Barn känner på sig när folk bryr sig om dem för deras kända föräldrars skull och inte för deras egen, säger Anne-Marie i sin radiointervju.

Och så berättar hon om sin mycket generöse far.

– Han slösade lika mycket med kärlek som pengar på mig. Jag kände mig alltid omtyckt.

Anne-Marie var hans ögonsten också efter föräldrarnas skilsmässa. Hon besökte frekvent pappa i Blå tornet på Drottninggatan 85. Det gjorde hon även sedan föräldrarna flyttat i sär. Och en slags dåtida delad vårdnad uppstod kring Anne-Marie.

I ungdomen studerade hon språk, i Oxford och under en period i Paris.

Anne-Marie har varit gift två gånger, först med norrmannen, Anders Wyller, som hon träffade på en universitetsdans i Norge. De gifte sig 1926. Maken var lektor i norsk litteratur och språk vid Sorbonne. De bodde i huvudsak i Oslo och fick två söner, Arne och Jörgen. Anne-Marie var hemmafru och skötte familjen, som det oftast var på den tiden.

Under andra världskriget insjuknade maken i cancer, och gick bort endast 37 år gammal. Framlidne sonen Arne var professor i astronomi, och bodde med sin hustru i USA. Hennes andre son Jörgen är skeppsmäklare och bosatt i Oslo.

I mitten av 1970-talet blev Sverige åter Anne-Maries hemvist. Och hon gifte sig med ungdomsvännen Gösta Hagelin, som var präst och skriftställare. Äktenskapet blev dock kortvarigt då maken avled och Anne-Marie stod som änka ännu en gång.

Tomas Larsson

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt