Anna Andréasson talar om det gröna kulturarvet. Hon menar att vi länge varit bra på att ta hand om byggnader men att vi på senare år alltmer börjat förstå att även sådant som alléer, trädgårdar och parker är värda att bevara.
– Det är mycket tid investerade i gamla trädgårdar. Inget annat än 100 år kan ge oss stora, uppvuxna träd. Detta behöver tas om hand. Det är ett bräckligt kulturarv, konstaterar hon.
Trädgårdar och parker är viktiga för Anna Andréasson och nyligen belönades hon för sitt arbete av Stiftelsen Bengt Jansons minnesfond. I motiveringen sägs att hon ”genom sina studier och engagemang lyft fram de bortglömda anlagda trädgårdarnas betydelse. Hon betonar vikten av att bibehålla och återskapa växtsortiment, gångsystem, skulpturer, paviljonger och vatten för kommande generationer.”
Engagemanget yttrar sig i det egna företaget Archaeo Garden, som bland annat sysslar med trädgårdshistoria, trädgårdsarkeologi och grön kulturmiljövård. Men Anna Andréasson angriper även frågan akademiskt. Hon är doktorand vid Stockholms universitet och skriver på en avhandling om medeltidens trädgårdar i Norden.
Ny forskning visar att städerna var betydligt grönare på den tiden än vad man tidigare trott. Det fanns många små odlingar och de rika hade stora anläggningar inne i staden. De medeltida städerna var ofta självförsörjande på frukt och grönsaker och behövde inte handla så mycket från den omkringliggande landsbygden.
Sitt eget akademiska arbete beskriver hon som grundforskning. Hon vill försöka ge en ny bild av trädgårdsodlingen i Norden som kan vara användbar i dagens forskning.
Den senaste boken om medeltidens trädgårdar kom på 1930-talet och det vi tror oss veta om hur en trädgård såg ut på exempelvis 1400-talet är mest antaganden och funderingar.
Anna Andréasson vill veta hur trädgårdarna såg ut och hon utgår från att de på den tiden inte bara användes för att odla livsmedel. Under medeltiden hade exempelvis biskopen i Lund en stor fruktträdgård, och hon frågar sig varför.
– Den fick ta stor plats inne i staden. Det måste därför ha varit något viktigt. Kanske fanns trädgården av politiska skäl, kanske som en statusmarkör eller som en mötesplats där man kunde ses i enrum, funderar hon.
Överlag tycks trädgårdarna på den tiden ha varit viktiga platser, även bortsett från funktionen att producera mat.
– Man bodde trångt och hade folk omkring sig så trädgårdarna var speciella platser. Jag vill undersöka vilka trädgårdarnas funktioner egentligen var, säger hon.
Synen på trädgårdar har naturligtvis förändrats över tid. På medeltiden var det bara samhällets toppar som anlade trädgårdar för rekreation, och det var egentligen först efter andra världskriget som den funktionen blev spridd i bredare folklager.
Trädgården, och då inte minst trädgårdsmästaren, var också en viktig statusmarkör fram till början av 1900-talet.
Ett sätt att imponera var att kunna bjuda på något exotiskt, och i en tid då utbudet av frukt var begränsat i affärerna var det betydelsefullt att ha en skicklig trädgårdsmästare som kunde odla meloner, ananas eller annan frukt.
– Hade du en duktig trädgårdsmästare och en duktig kock kunde du komma hur långt som helst. Det var en väldig status att kunna bjuda på ananas, säger hon.