Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Hon minns sina honungsvargar

Namn:Sun Axelsson. ( Uttalas ”Sann” som i engelskans ord för sol.)
Fyller:70 år i dag, tisdag.
Yrke:Författare.
Firar:Med öppet hus, med hjälp av många vänner.
Bor:På Södermalm i Stockholm, med utsikt över Mälarvarvet och Riddarfjärden.
Uppvuxen:I Göteborg, vid Slottsskogen. Pappan var stadsträdgårdsmästare. Modern tyska. Hon dog när Sun var tretton år.
Motto:För att blickar ska nå ut till de andra måste de först igenom dig själv.

Sun Axelsson är Jan Olov Hedlund. Det var den pseudonym hon använde när hon skrev ”Stenar i munnen”, en bok som gisslade militärjuntan i Grekland. Många gissade att det handlade om en pseudonym och att det var Axelsson som dolde sig bakom namnet Hedlund. Det salta, rika språket pekade på henne. Ibland kan det vara en nackdel för en författare att skriva alltför bra.

Sun Axelsson hade och har en stor del av sitt hjärta i Grekland. Det var Göran Tunström som lockade ner henne. Han umgicks med författardrömmar men försörjde sig som guide på Rhodos. Axelsson hade fått sitt genombrott med en bok om Chile, ”Eldens vagga”, 1962, men var också översättare av bland and­ra Neruda och den argentinske författaren Borges (han som aldrig fick Nobelpriset). Tunström ordnade så att Axelsson kunde arbeta på varmare breddgrader.

– En dag sa han, Göran, att nu skulle vi på ett litet äventyr. Vi for i väg och träffade en kanadensisk poet och sångare. Det var Leonard Cohen. Jag minns att han ständigt hade gräl med sin fru. Framför allt minns jag att han presenterade mig för Michael.

Michael Piper var skulptör, engelsman, Greklandsvän. En dag dök han upp med två mulor, som fick transportera bagaget till ett hus. Ett sällsamt frieri.

– Du kan arbeta med ditt där uppe så håller jag till med mina skulpturer här nere, sa Michael.

Därmed inleddes den långa kärlekssaga som finns beskriven i ”Evighetens stränder”.

Paret Axelsson-Piper köpte sig ett eget hus på ön Leros, ett typiskt grekiskt vitkalkat hus med gröna fönsterluckor. Men Leros var inte bara en idyll. Där hade militärjuntan ett av sina mest beryktade fängelser och tortyranstalter. Den där paranta damen från norr blev kallad till förhör. Förhörsledaren var en mördartyp med ticks. Förhörsoffret – ”Hedlund” – dolde sitt ansikte i händerna. Han trodde att hon grät och lät sig för den gången bevekas.

Sun Axelsson är nyligen hemkommen från Grekland. Med en viss lättnad berättar hon att hon har sålt huset på Leros till ett franskt par. Med sig har hon delar av Michael Pipers kvarlåtenskap. Lägenheten är belamrad med vackra, kittlande konstföremål, signerade MP och andra.

Michael Piper dog i slutet av 90-talet.

– Först på slutet gick det upp för mig att han var så mycket äldre. Fjorton år.

Smärtan efter honom beskriver hon ungefär som fantomsmärtor.

Hennes älskade hade också en annan ateljé, en före detta skola utanför Arboga. Det huset har hon kvar. Likaså den vackra bostaden med balkong som vetter ut mot grönskan och Riddarfjärden. När hon talar om arbetsrummet visar sig det vara en tvårummare, vägg i vägg med lägenheten. Där har hon sin dator. Men med grön starr är det inte alltid lätt att se den lilla texten på skärmen. Då gör hon som på gammalt maner, tar fram penna och papper. För skriva måste hon.

Sun Axelssons böcker är ett läs–äventyr. Varmt och generöst, ömsom med bitande humor. Med den självbiografiska trilogin ”Drömmen om ett liv”, ”Honungsvargar” och ”Nattens årstid” vann hon en stor publik; dessa tre böcker finns samlade i tegelstensvolymen ”Ett eget liv”. I ”Evighetens stränder” har hon bland annat en betraktelse om drömmar:

”I drömmen är alltid drömmaren upphovsmannen. Man kan utan att skämmas vara egocentrisk, ta mycket plats, hålla tal inför tusentals människor, sätta igång revolutioner och döma folk till döden eller benåda dem. Man får vara pösmunk utan att bli hånad och avrättad. Man får vara masochist, offer och hjälplös, kejsare och tjuv. Moder Teresa, transvestit, stalinist och sträng litteraturkritiker, det är otvivelaktigt man själv som bestämmer i drömmen; oskyldigt och ansvarslöst drömmer man sina egna drömmar eller mardrömmar knutna till det sköra jaget, till det genomskinliga och sårbara varat.”

ROLF BROBERG

rolf.broberg@dn.se 08-738 15 01