Ingemar Fries

Professor emeritus Ingemar Fries, Knivsta har avlidit efter en tids sjukdom vid en ålder av 67 år. Han efterlämnar makan Susanne och barnen Joel, Julia och Jenny med familjer.

Ingemar växte upp i Stockholm. Han ville bli psykolog och studerade pedagogik och praktisk filosofi samtidigt som han arbetade som lantarbetare på Vretabergs gård. Ingemar var praktiskt lagd och arbetet på gården väckte hans intresse för lantbruk. 1975 flyttade Ingemar till Uppsala för att påbörja sin agronomutbildning. Medan övriga studenter på husdjursprogrammet beräknade lönsamhet för kor och mjölkproduktion, räknade Ingemar i stället bin och honungsproduktion. Han avlade en agronomie doktorsavhandling om honungsbinas infektionssjukdomar och parasiter och fortsatte sedan att aktivt forska inom det fältet. Han rönte stora framgångar och blev i början av 2000-talet befordrad till Sveriges första professor i biodling.

Ingemar byggde under åren upp en stark forskning och kom att bli en välkänd person både bland biodlare och forskare. Ingemar hade ett stort internationellt nätverk som sträckte sig långt utanför Europa. Ingemar fortsatte också efter pensioneringen att vara aktiv så mycket som sjukdomen tillät honom. Hans sista stora projekt är en bok om de många vildbiarter som han fann i sin och hustruns blomrika trädgård och beskrev i ord och bild.

Vi som arbetade tillsammans med Ingemar kände honom som en färgstark person som spelade fiol och skrev underfundiga sångtexter som han gärna framförde. Han var också en mycket modig person med stort rättspatos som alltid stod upp för rättvisa och det han tyckte var rätt. Han var en samvetsgrann och noggrann forskare som satte god vetenskap högt på agendan och aktivt och välformulerat bekämpade ”alternativa fakta” och pseudo­vetenskap. Ingemar har berikat mångas liv med sitt varma engagemang och genom att så många har fått lära känna den underbara värld som vi delar med bina.

Ingemar lämnar ett stort tomrum efter sig och kommer att saknas av många.