Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-22 05:50 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/familj/ingwar-ahren/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Familj

Ingwar Åhrén

Ingwar Åhrén, Östersund med ett helt livsverk inom den samiska kulturen i vidaste mening har avlidit 71 år gammal. Närmaste är hustrun, Kerstin, och de två barnen Mattias, jur dr, och Katarina, ekonom, med familj.

Född i en renskötarfamilj i Frostviken fick Ingwar en delvis vidare levnadsbana än renskötarens. Som andra samebarn gick han i dåtidens nomadskola med kortare lästider och lägre bildningsmål än inom skolväsendet i övrigt. Men med skarp intelligens och mycket goda förutsättningar för studier tog Ingwar examen som folkhögskollärare. Han fick genast tjänst vid dåvarande Samernas folkhögskola i Jokkmokk, senare blev han också rektor på skolan.

Under 1980-talet vidgade Ingwar sin kulturella inriktning och blev kulturchef i Härnösand, och sin senaste yrkesverksamma tid ägnade han åt chefskapet för Gaaltije, det sydsamiska kulturcentret i Östersund, som han själv var med om att få till stånd.

Men renskötselns länge ännu omyndiga ställning i samhället och samernas svårigheter att påverka sina egna livsvillkor förde honom tidigt in i samepolitiken. Ingwar blev ordförande i Samernas riksförbund. Det ledde i sin tur till positioner också på nordiskt plan och till uppdrag i viktiga offentliga organ som samefonden och de nordiska regeringarnas samarbetsorgan kring renskötsel och same­spörsmål. 1993 valdes Ingwar in i det nyinrättade sametinget, som han i början ledde som sametingsstyrelsens ordförande.

Det ökade förtroende som efter hand kom Ingwar till del gjorde honom också till ordförande i Cesam (Centrum för samisk forskning i Umeå) och till invald ledamot av Kungliga Skytteanska samfundet.

Till Ingwars stora förtjänst hörde att han att var varsam med svepande ord om samekulturens roll i samhället och om dess framtid. Hans strävan var att konkret göra samekulturens olika uttryck synliga, att visa att samerna själva kunde vara aktiva, att det var viktigt att utan överord i sanning berätta om samernas kamp för erkännande, rättigheter och respekt. Det kunde också ge en trygg framtida vision för den samiska befolkningen i dess helhet. Det viktiga är ju ofta inte vad som sägs, utan att det sägs så, att det tas emot.

Ingwar Åhrén har bidragit till att ge ett vidare perspektiv på hur också samerna deltar i vårt lands utveckling, samerna som sedan några år tillbaka är erkända av riksdagen som ett av Sveriges urfolk.

Som andra samebarn gick han i dåtidens nomadskola med kortare lästider och lägre bildningsmål än inom skolväsendet i övrigt.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt